Efter att Maria Andersson fått fyra missfall och blev gravid igen med tvillingar, fick hon ta blodförtunnande medicin i form av sprutor i magen som lämnade stora blåmärken.
Efter att Maria Andersson fått fyra missfall och blev gravid igen med tvillingar, fick hon ta blodförtunnande medicin i form av sprutor i magen som lämnade stora blåmärken. Foto: Privat / mama

Maria, 32, fick fyra missfall: ”Jag kände mig lurad av min kropp”

Efter fyra missfall gick Maria Andersson in i en depression. Hur skulle hon orka, fysiskt och psykiskt, att bli gravid igen? Läs hennes egna ord om den långa kämpiga vägen mot att slutligen bli tvillingmamma.

”Mitt första missfall fick jag på min mammas födelsedag den 21 november 2017. Jag hade längtat efter barn i många år och var så exalterad över att äntligen berätta vår stora nyhet. Jag hade planerat hennes present noga, en liten body och ett kort där det stod: ’Kan du vakta den här i sommar?’ Vi skulle göra KUB-testet veckan efter men jag ville berätta på hennes födelsedag, det kändes speciellt och fint. 

Men samma morgon fick jag en blödning, och måste åka in till gynakuten där de konstaterade en ’missed abortion’. Bebisen hade inga hjärtslag, den hade slutat växa många veckor tidigare. Jag kände mig lurad av min kropp. Lurad, besviken och så fruktansvärt ledsen. På kvällen firade vi min mamma och jag sa ingenting. Jag ville inte förstöra hennes födelsedag. Det var fruktansvärt. Några dagar senare gjorde jag en ’missfallsbehandling’ hemma. Jag fick Cytotec för att kroppen skulle stöta ut fostret. Det gick bra och kändes knappt eftersom jag fått så många olika värktabletter. Men att plötsligt sitta med ett foster i handen, vår dröm om ett barn och en familj, det är en avgrundsdjup känsla av sorg och förtvivlan.

”Det gör fortfarande ont ibland när jag ser gravidmagar, nyfödda bebisar eller folk som går ut med graviditeter i sociala medier”, berättar Maria som gått igenom flera missfall. Foto: Privat / mama

Mitt andra missfall fick jag i början på sommaren 2018, i vecka 8 ungefär. Eftersom jag hade varit med om det tidigare åkte jag in till gynakuten direkt för att få svar. Var det ett missfall igen eller var det ’bara’ lite blod? Där fick jag ett fruktansvärt bemötande. De ville inte undersöka mig eller svara på mina frågor. Jag åkte hem och grät. Senare på kvällen började det göra väldigt ont i magen. Och då blev det tydligt att det inte ’bara’ var en blödning. Jag blev jätteledsen och kände ännu en gång hur mina drömmar om barn och familj sprack. Vi tog en sen promenad med hundarna eftersom jag visste att det var bra att röra på sig. Det började blöda ordentligt men jag ville bara att det skulle bli klart så jag gick med blod som rann längs mitt ben. Väl hemma igen satte jag mig på huk i duschen. Varmvatten på magen lindrade det onda. Jag har väldigt hög smärttröskel, men det här var det värsta jag varit med om. Efter någon timme eskalerade det och jag skrek rakt ut. Värkarna kändes som om någon högg mig i magen. Blodet blandades med vattnet från duschen och mina tårar. Det såg ut som en skräckfilm. Plötsligt låg den där vid golvbrunnen. För andra ingenting, för mig någon.

”Blodet blandades med vattnet från duschen och mina tårar”, berättar Maria om missfallet i vecka 8. Foto: Privat / mama

Jag blev gravid direkt efter mitt andra missfall. Jag hade läst att det kunde hjälpa men det slutade med ett väldigt tidigt missfall, i vecka 6. Det tredje missfallet gjorde inte riktigt lika ont eftersom det var tidigare, men i hjärtat gjorde det ännu ondare. Efter första missfallet tänkte jag ’ett missfall är vanligt, men två i rad får man ju bara inte!’. Efter andra tänkte jag ’två missfall i rad är ganska ovanligt, jag kommer aldrig få tre’. Men efter tre missfall kunde jag inte övertyga mig själv längre, jag hade tappat hoppet. Jag började tvivla på om jag någonsin skulle få barn. Jag läste att hade man fått tre missfall var det extremt stor chans att få fler. Jag som redan kände mig utmattad av all sorg, hur skulle jag orka?

På inrådan av en läkare väntade jag två månader innan jag försökte bli gravid igen. Den fjärde graviditeten trodde vi verkligen att allt skulle gå vägen. Jag tog några olika mediciner som skulle hjälpa till (bland annat blodförtunnande och progesteron) Och efter flera ultraljud där vi tydligt såg hjärtslag vågade vi hoppas igen. Men även den gången blev det missfall, i vecka 11, och jag som inte trodde att jag kunde bli mer ledsen gick in i någon form av depression. Det var fruktansvärt och jag mådde så dåligt att jag inte kände glädje inför någonting längre.

I kroppen kändes det ingenting efteråt. Samma sekund som mina missfall varit klara har allt känts som vanligt igen rent fysiskt. Men psykiskt har det varit extremt tufft, en bergochdalbana av känslor. Och det är just det som är svårt att hantera. För kroppen är direkt redo att försöka bli gravid igen samtidigt som hjärnan är i chock över vad som hänt och hjärtat blöder av förtvivlan.

”Många blir chockade när de får besked om tvillingar och känner oro över hur det ska gå. För oss var det bara glädje. Som en belöning efter allt vi gått igenom”. Foto: Privat / mama

Jag plussade för femte gången sommaren 2019. Jag kände mig snabbt väldigt gravid och tänkte tidigt att det kanske var tvillingar. Vi bokade ett tidigt ultraljud eftersom vi skulle på bilsemester i Spanien. Om det var något fel ville vi få det överstökat innan vi åkte. På skärmen slog två små hjärtan och jag blev så glad att hjärtat hoppade ur kroppen. Många blir chockade när de får besked om tvillingar och känner oro över hur det ska gå. För oss var det bara glädje. Som en belöning efter allt vi gått igenom. 

”I takt med att magen växte, växte också rädslan om att förlora våra mirakel. Jag var livrädd”

Graviditeten gick bra men vi kunde inte njuta av den. I takt med att magen växte, växte också rädslan om att förlora våra mirakel. Jag var livrädd. Jag vågade inte träna, nojade över allt jag åt, övervägde allt jag gjorde. Så missfallen satte verkligen djupa spår och förstörde min graviditet som egentligen var fantastisk.

Jag var beräknad den 18 februari men den 16 januari gick vattnet och 9 minuter över midnatt den 17 januari blev jag mamma. 

Den 17 januari 2020 föddes tvillingarna Celina och Cornelia. Foto: Privat / mama

Det är ett stort trauma att få flera missfall. Något jag behöver prata med en psykolog om. Det gör fortfarande ont ibland när jag ser gravidmagar, nyfödda bebisar eller folk som går ut med graviditeter i sociala medier. Hela perioden är jobbig att tänka på. Jag skyndade på och tog inte hand om mina känslor under resans gång. Jag visste att det enda som skulle ge oss barn var att försöka igen, och igen och igen. Så jag la mitt hjärta åt sidan och blev som en maskin, lösningsorienterad och fullt fokuserad på målet. 

Foto: mama

Ta hjälp om du kämpar med ofrivillig barnlöshet och missfall! Låt det inte gå flera år utan sök hjälp direkt. Börja hos din vanliga gynekolog, men känner du att du inte får den hjälp du önskar, sök dig vidare. Jag håller tummarna för dig!”

Du kanske också vill läsa: mamas chefredaktör Louise Bratt: ”Vi ser ett stort behov av att prata mer om missfall”
Eller: 14 viktiga frågor och svar om missfall (länk till Vi Föräldrar). 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + hudvårdskit från SENSAI för 199 kr. Köp nu!