1 av 2: Linda hann vara med om det mesta förutom kejsarsnitt under sin förlossning. Foto: Privat
2 av 2: Linda Sundblad började sin karriär som sångerska i rockbandet Lambretta 1996. Foto: Mattias Olsson/Wikimedia

Linda Sundblad om förlossningen: ”Jag fick krystningen om bakfoten”

Linda Sundblad, 39, har haft många strängar på sin lyra sedan hon frontade rockbandet Lambretta endast 15 år gammal, allt från soloartist till låtskrivare, fotomodell och programledare. Men just nu ligger fokus på nyfödda dottern, ”första natten tittade vi på fullmånen ihop, det var alldeles tyst och så vackert.”

Hej och stort grattis! Hur mår du just nu?
– Jag mår jättebra. Jag får sova vilket jag är väldigt tacksam för.

Vi vill ju veta allt om förlossningen! Hur startade allt?
– Jag var beräknad till den 23 september men då lyste en förlossning med sin frånvaro. Istället startade allting några dagar senare med små molande förvärkar som höll på i två dagar innan det var dags att åka in. När jag väl kom in var jag öppen sex centimeter. Några timmar efter incheckning fick jag epidural, men som tyvärr gjorde så att öppningsskedet stannade av. Men å andra sidan behövde jag verkligen vila från smärtan. Jag tror jag hann vara med om det mesta förutom kejsarsnitt. De fick sticka hål på fosterhinnan, bebisen fick skalpelektrod, jag fick epidural, värkstimulerande dropp, lustgas, kateter, livmoderhalsbedövning, samt ett hejdundrande avslut med sugklocka.

”Jag hade fått allt om bakfoten om hur det skulle vara att krysta”

Hur tacklade du värkarna?
Det var bara att andas sig igenom. Jag var hemma i två dagar innan jag åkte in så värkarna eskalerade och jag blev mer och mer desperat och bad om att få komma in. Jag hade bara haft en värk var tionde minut så BB tyckte inte det var värt att åka in, men tji fick dom när jag väl kom in och var öppen mer än förväntat. 

Vad blev du mest överraskad av under förlossningen?
– Vi tog inte reda på könet så den största överraskningen var ju så klart när vi såg att det var en tjej. Det var en oerhört rörande stund. 

Vilken ställning födde du i?
– Liggandes med sex barnmorskor runt mig som peppade.

Lindas förlossning slutade med sugklocka. Foto: Privat

Blev förlossningen som du tänkt dig?
– Njae… Jag hade helst velat föda stående eller sittandes så att jag kunde få hjälp av gravitationen. Men när jag fick epidural domnade mitt vänstra ben av och jag kunde inte stödja mig på det, vilket så klart ställde till det för stående positioner. Jag kunde heller inte gå runt utan blev till största del liggandes. Jag hade också fått allt om bakfoten om hur det skulle vara att krysta, under hela min graviditet gick jag runt och skröt om att krysta inte kommer vara något problem i och med att det är samma muskel man använder när man sjunger, och där är jag ju grymt stark. Men när man sjunger så ”håller man in” tonen, man liksom kniper åt, uppåt och inåt. Att krysta ut ett barn är raka motsatsen, man ska släppa ut och pusha nedåt. Det tog mig några krystningar att haja med hjälp av barnmorskorna som undrade vad jag höll på med, haha.

Lilla Lava. Foto: Privat

Hur var det för din partner?
– Jag tror att för min kille och för många andra partners så känner man nog en enorm frustration över att inte kunna göra något. Jag vet att han kände sig överflödig och många gånger ville han ta över min smärta, men i slutändan är det ju en upplevelse som är oslagbar med tanke på att man får vara med när ett liv tar sitt första andetag. 

Påverkades förlossningen på något sätt av corona?
– Inte förlossningen, men under våra besök till barnmorskan och våra ultraljud fick min kille vara med på Facetime. 

Hur var första mötet med bebisen?
– Ja, hur ska man beskriva det första mötet med ord. Min första känsla var hennes värme och känslan på mitt bröst, det kommer jag aldrig glömma. Det tog någon minut innan vi tittade efter om det var en flicka eller pojke, men när vi såg att det var en tjej så blev det en sån euforisk känsla. Det var konstigt tryggt på något vis.

Hur var första natten?
– Det var så oerhört mysigt. Jag höll mig vaken och bara tittade på henne, körde runt henne i BB-hotellets korridorer i min vita sjukhusklänning. Jag mötte några nattsköterskor som jag småpratade med, hörde små babyskrik från rummen bredvid och så tittade vi på fullmånen ihop, det var alldeles tyst och så vackert.

Vad var det viktigaste och mest onödiga du tog med i BB-väskan?
– Jag vet inte vad jag tänkte, men jag hade packat ner två stringtrosor som jag hade tänkt åka hem i, hellooo? Jag hade också packat ner en bergskristall som jag bad min kille ställa upp i fönstret i förlossningsrummet, den kändes fin och viktig i sammanhanget. 

”Alldeles ljuvligt”, säger Linda om första tiden med Lava. Foto: Privat

Vad kände du att du saknade i BB-väskan?
– Jag hade tänkt på det mesta men i och med coronarestriktionerna så fick min kille inte lämna hotellet och sen komma tillbaka, och han saknade lite prylar men det löste sig. Man behöver egentligen inte så mycket när man har det största framför sig.

Hur länge stannade ni på BB?
– Hon föddes på fredagen den andra oktober klockan 10.49, och vi lämnade på lördagen klockan fem på eftermiddagen. 

Vem var er första besökare?
– Lavas två bröder, Teodor och Emilijan.

Vad var det första du gjorde när du kom hem?
– Vi bara myste och åt middag med henne mellan oss. Jag minns att min kille tog den natten så jag fick sova, jag var helt slut av förklarliga skäl.

Hur matar du ditt barn?
– Jag ammar och kör ersättning när bröstmjölken inte riktigt räcker. 

Har du känt av den klassiska baby bluesen?
– Nej, faktiskt inte. Jag känner mig lugn och glad. Tacksam, och så tror jag det gör mycket att jag får sova. 

Hur har första tiden med den lilla varit?
– Alldeles ljuvlig, man börjar ju liksom kommunicera direkt på vårt sätt. När hon hänger på mitt bröst, så kollar jag serier eller pratar med mormor eller morfar. Den enda utmaningen som jag ser just nu är att hinna äta, frukost brukar vanligtvis bli vid halvtolv. Och så är hon ganska duktig på att kräkas så det blir en hel del att tvätta.

 Du kanske också vill läsa om Cissi Forss som blivit tvåbarnsmamma: ”Så älskad, så självklar”
Eller den här förlossningsberättelsen: Emelie födde sin son i hallen: ”Jag grät av eufori, lättnad och stolthet” 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Black Friday 70% rabatt på mama & 24 andra titlar. Köp här!