Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator

Lina, 42, ”Jag är livrädd för att föda barn igen”

Deras förlossningar har satt spår och de vill inte bli gravida igen. För mama berättar Lina, 42, Sanne, 39, Emma, 32: och Terese, 27, sina historier.

När vi på mama efterlyste er läsares historier fick vi väldigt många svar. Som en del i en artikelserie om att inte våga bli gravid igen ville vi ta del av er mammors berättelser. Här berättar fyra mama-läsare om det de varit med om.

LÄS OCKSÅ: Ellinor Bjurström: ”Jag får ångest av tanken på en till graviditet”

Lina, 42: ”Jag är livrädd för att föda igen efter allt som hände”

1 AV 2
Svenska Lina bor i London där hennes son föddes 2020.
Foto: Privat
2 AV 2
Foto: Privat

”Jag var 40 år när min son Viggo föddes mitt i pandemin den 12 Juli 2020 och på grund av min ålder blev jag igångsatt i vecka 38. Förloppet gick bra tills slutskedet då hjärtslagen saktade ner och det bestämdes att Viggo skulle tas ut med tång. Jag förlorade hälften av mitt blod och fick en infektion så både jag och Viggo behövde antibiotika intravenöst. Vi blev sedan inrullade på en riskavdelning (för Covid) och på grund av restriktioner fick min partner bara vara där mellan 08-18 så jag lämnades själv med min lilla bebis när jag var så svag att jag inte ens kunde hålla eller amma honom. Återhämtningen gick sakta och jag fick ringa ambulansen en dag efter hemkomst på grund av mitt tillstånd samt åka tillbaka till sjukhuset för en blodtransfusion. Jag minns att jag låg på sjukhuset efter födseln och bad (jag är inte religiös) att få leva och sa hela tiden till mig själv 'Jag kommer aldrig göra detta igen' och så känns det än idag… Jag skulle vilja ge ett syskon till Viggo men bara tanken på att föda igen och må så fruktansvärt dåligt ger mig ångest.. Jag har dessutom pressen med min ålder så om jag ska så måste jag göra det snart men jag tror jag behöver terapi om jag ska våga ge mig på det igen för hela upplevelsen runt födseln och speciellt eftervården var som en mardröm. Att sen inte kunna ha din familj där och hjälpa efter födseln pågrund av  covid gjorde det ännu värre. Jag är livrädd för att föda igen efter allt som hände och i dagsläget vill jag inte ge mig på det igen”. /Lina Rasmusson

Sanne, 40, drabbades av sepsis efter förlossningen: ”Jag fick dödsångest”

Sanne med sin dotter. Foto: Privat

”Jag fick sepsis (blodförgiftning, reds. anm) efter min förlossning och höll på att omkomma. Det sägs visserligen att risken för att få sepsis igen är högre om man fått det innan men hos mig blev det framför allt psykiskt. Jag blev inlagd på sjukhuset själv i flera dagar utan min nyfödda dotter. Jag var i upplösningstillstånd och grät varje vaket tillfälle och upplevde att jag inte fick någon hjälp eller stöd av personalen. Detta har tyvärr gett mig dödsångest, något jag fortfarande lever med trots att det nu gått 3,5 år. Jag har också svårt att lämna bort min dotter”. /Sanne Lannizter

Emma, 32: ”Vi låg på neo en månad och jag mådde riktigt dåligt och grät varje dag”

Emma med sin familj någon dag efter förlossningen. Foto: Privat

”När jag väntade mitt andra barn påpekade jag till min barnmorska att det kändes konstigt i slutet av graviditeten. Min mage var stor och den var alltid hård, men jag upplevde att min barnmorska inte var så intresserad av att lyssna. Jag gick en vecka över tiden och blev igångsatt på julafton 2019. Förlossningen fortlöpte som den skulle men jag fick inte ut honom i slutet. Jag 'försvann' på grund av lustgasen och när jag vaknade till så sa de: 'skärp dig nu annars dör han'. Jag fick ut huvudet men inget mer. När jag sedan krystade så drog de ut honom och han andades inte. De gick iväg med honom och jag såg honom först någon timme senare och då var han blå/lila och kopplad till en massa sladdar. Han var för stor för tiden, vägde 5,5 kilo och var 58 centimeter lång. Jag var på ett tillväxtultraljud i vecka 32 och skulle gått på ett i vecka 37 men det bokades aldrig in... Förlossningen resulterades i ett hjärtfel och en skada i armen hos min son. Skadan kommer aldrig läka 100 procent men har blivit mycket bättre. Jag har två barn och hade gärna velat ha ett till men jag vet inte om jag vågar. Vi låg på neonatalavdelningen en månad och jag mådde riktigt dåligt och grät varje dag”. /Emma Törnqvist

Terese, 27: ”När barnmorskan skulle sy mig tappade hon bort nålen i mitt underliv”

Terese med sin son. Foto: Privat

”När jag födde min son 2020 så hade han navelsträngen runt halsen två varv så han gick ner sig i hjärtljud, och de fick klippa upp mig. När barnmorskan skulle sy igen mig så tappade hon bort nålen i mitt underliv. Jag fick göra ultraljud och röntgen för att konstatera att den var kvar där. Låg 15 timmar på förlossningssängen, osydd, och fick sedan operera ut nålen under narkos. Det hände också väldigt mycket mer... Efter förlossningen fick jag en förlossningsdepression. Nu är jag gravid igen och har precis skrivit in mig på MVC. Jag är livrädd för att vara med om detta igen men de har sagt att jag ska få prata med en psykolog lägre in i graviditeten”. /Therese

LÄS OCKSÅ: Ellinor Bjurström: ”Jag får ångest av tanken på en till graviditet”

LÄS OCKSÅ: Paula, 26, drabbades av gravidklådan hepatos: ”Nätterna var fruktansvärda”