Kejsarsnitt - så funkar det

Kejsarsnitt – så funkar det

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Eller så är kejsarsnitt precis det man innerst inne velat ha.

Man ägnar rätt stor del av sin graviditet åt att fundera över förlossningen. Vissa förbereder sig med liv och lust med profylaxkurser och högar av litteratur i ämnet, andra förtränger det, men börjar gråta hejdlöst av skräck bara de ser en barnvagn på stan.

Och så blir det ibland inte alls som man hade tänkt sig eller befarat: det slutar istället med att din lilla bebis förlöses med kejsarsnitt, det vill säga lyfts ut genom en lucka i magen.

Snopet för en del, efterlängtat av andra. Mer och mer, dessutom. Under de senaste tio åren har antalet kejsarsnitt ökat med fem procent och antalet som beror på annat än medicinska skäl under samma period trefaldigats – allra vanligast är det i Stockholm. En kvinnlig, mänsklig rättighet att få föda utan smärta, lyder snittförespråkarargumenten. Kliniskt och planerat, too posh to push, perfekt. Varför vältra sig i medeltidsfasoner när vi redan är i rymdåldern?

Men nu är kejsarsnitt inte den enkla förlossning en del tror. Det är en stor bukoperation med en ofta lång läkprocess. I år har dessutom skräckrapporterats om kvinnor som fått magarna snittade utan bedövning, ytterligare en mamma ska dessutom ha blivit förlamad i armen efter sitt kejsarsnitt, uppgifter som tystats ned av de aktuella sjukhusen.

Monika Andersson som arbetar som barnmorska i Värmland, ställer sig emellertid frågande till hur det kan ske.

– Jag har jobbat i 25 år och det är enda gången jag har hört talas om det, säger Monika Andersson.

– Jag tror inte att kvinnan hittar på, men det måste ha varit ett väldigt olycksfall i arbetet, för jag kan inte förstå hur det skulle gå till, fortsätter hon.

– När man snittas får man en lokalbedövning, då kan man ju prata som vanligt och säga att det gör ont. Man kan bara skrika rakt ut, ”Aj!”, det tycker jag inte man ska vara rädd för.

Hon har märkt av hur de planerade kejsarsnitten ökar, de som inte beror på direkt medicinska orsaker utan för att kvinnan själv propsat på det.

– Man vill veta när barnet ska födas så att man kan planera, annars kan ju förlossningen starta när som helst, både tidigt och sent, säger Monika Andersson.

– Jag tror att många är osäkra inför det okända. Men det är väl det man kan säga om förlossningar: det är just det okända, att man inte vet hur det blir eller hur det ska kännas. Hur ont det gör. Att ge sig in i en förlossning är att kastas ut i det okända. För det är ingen som vet. Inte ens vi barnmorskor vet, vi kan inte säga: ”Det här är färdigt om fyra timmar.” En förlossning är mer konsten att hänga med, följa med på vågen, man kan liksom inte styra och kontrollera sakerna själv.

Huruvida det – ärligt talat – är bättre eller sämre att snittas beror på vem man frågar, säger Monika Andersson.

– Om det kommer någon här och gör ett planerat kejsarsnitt så räknar vi med att det ska gå bra. Om jag har hand om en sådan mamma går jag inte och bekymrar mig över att det ska hända någonting. Även om man är beredd på allting, det är vi alltid här.

Hon tycker däremot att man ser att barnen som föds vaginalt mår bättre.

–En nyfödd bebis som blivit utsatt för värkarbete är förberedd för det nya livet. En bebis som förlöses med kejsarsnitt är lite mer ”ny­vaken”. Vi är skapta för att föda våra barn. Om man jämför en mamma som har gjort kejsarsnitt och en mamma som har fött vaginalt dagen därpå, är den som fött på vanligt sätt mycket piggare och har inte så ont i magen.

Men ibland spelar de argumenten väldigt liten roll.

– Om en kvinna är paniskt rädd för att föda, att blåneka henne ett kejsarsnitt och så kommer hon in med värkar… det är ingen bra början och det blir ju inte en bra förlossning, konstaterar Monika Andersson.

Annars, vid de planerade snitten, hoppas hon att kvinnan är välinformerad innan.

– Att hon har pratat med doktorn på någon specialistmödravård och att hon vet precis vad som kommer att hända.

Vårdtiderna på bb är inte så långa nu för tiden, inte ens för kejsarsnitt, cirka tre till fem dagar får man, i bästa fall, stanna, så om man kan är det väldigt bra att se till att ha markservicen redo, säger Monika Andersson.

– Ingreppet gör olika ont på olika personer, det finns de som snittats som inte tar sig ur sängen medan andra inte alls känner av det lika mycket. Men man behöver ju hjälp, man har gjort en stor operation och när man kommer hem ska man inte behöva ta hand om eventuella äldre barn eller diska och städa. Det räcker väl med att se till att man har ork och tid över att ta hand om sig själv och amma sitt barn. Så tycker jag det ska vara även för dem som har fött barn på vanligt sätt!

Mamman får räkna med att ha ont i magen och i såret, men samtidigt har man en helt oslagbar medicin – sin alldeles egna, nyfödda bebis.

– Om man jämför ett kejsarsnitt med en helt annan bukoperation i samma storleksordning så tror jag att den som har gjort kejsarsnitt får mycket mindre ont, säger Monika Andersson.

– På vilket sätt man än får barn händer det saker i kroppen, som gör att det gör mindre ont. Jag kommer ihåg när jag kom till bb efter att ha jobbat på kirurgavdelningar, jag kom från en annan tradition och tyckte att de inte var kloka här som lät kroppen läka med så enkla medel. Men det är de egna smärtstillande hormonerna som hjälper till. Kroppen är fantastisk.

Artikeln publicerades i mama Gravidbibel nr 1, 2010

Snittskillnaderna

Planerat snitt. Precis vad det låter som: när du fått en tid för operationen, den som blir ditt barns födelsedag.

Akutsnitt. Man gör ingreppet om det uppstår komplikationer under förlossningen.

Katastrofsnitt. Kallas även urakut snitt. En variant på kejsarsnitt där bebisen måste ut genast, annars uppstår dödlig fara för mamman eller barnet eller båda.

Aktuellt just nu