Foto: Istock

Ida, 31, blev lämnad i sjätte månaden: ”Min man ville vara fri och festa”

När Ida, 31, var gravid i sjätte månaden kände hennes man sedan sju år inte för att bli pappa längre. Istället ville han vara fri och leka av sig. I ett gripande brev beskriver Ida vad som hände och hur hon nu försöker gå vidare med sin lilla son.

”Förra hösten blev jag och min man äntligen gravida efter att ha försökt ett bra tag. Vi hade varit gifta i sju år och han hade länge tjatat om att skaffa barn. Men plötsligt en dag när jag var i sjätte månaden kom han hem och sa att han inte trodde på vårt förhållande längre och att han ville vara fri och lägga sin tid på sina hobbies; fest och resor med vänner.

Jag frågade om det fanns något vi kunde göra för att jobba på det, men det gjorde det inte enligt honom. Jag blev helt knäckt och åkte till mina föräldrar som bor i en annan stad. Jag ringde och försökte prata med min man, men han var så fruktansvärt arg och kastade skit över mig och alla våra år tillsammans. Allt kom som en chock för mig.

”Jag ringde och försökte prata med min man, men han var så fruktansvärt arg”

Efter ett tag bad han mig komma hem och jag ordnade så att vi skulle prata med en familjeterapeut. Han ville att jag skulle ändra mig och visa för honom att han kunde vara fri och göra som han ville – då skulle han kanske vilja leva med mig och bebisen. Däremot skulle jag inte få stressa honom tills han kommit fram till hur han ville göra. 

Så där höll vi på i två månader och under den tiden var han ute och festade medan jag var sjukskriven och helt knäckt. Vad jag än gjorde blev det fel och han var arg. Jag ville bara att allt skulle bli bra så att bebisen skulle få komma till båda sina föräldrar, och jag önskade varje dag att han skulle vakna upp och komma på att han ville vara med mig. Jag drömde om att han skulle klappa på magen som mina gravida vänners män gjorde.

”Jag drömde om att han skulle klappa på magen som mina gravida vänners män gjorde.” Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: Istock

När jag var i åttonde månaden kom han hem från en partyhelg och det visade sig att han hängt med en annan tjej. Det berodde på att jag varit så tråkig, menade han. Det var också då han bestämde att han ville separera – för att hitta sig själv och bo ensam ett tag. Han ville dock inte flytta på sig utan menade att jag fick göra det. Han ville nämligen inte bo på någons soffa.

”Jag tänkte ta mitt liv efter att jag hade fött barnet”

Vid det laget var jag höggravid och i så dålig form att jag åkte hem till mina föräldrar så att de fick ta hand om mig. Men jag ville fortfarande inte lämna honom eftersom jag så gärna ville ha en familj.

Efter det fortsatte ett helvete med anklagelser, påhopp och lögner från hans sida, och i slutet av graviditeten bestämde jag mig för att jag skulle ta mitt liv efter att jag hade fött barnet. Hela tiden tänkte jag att jag måste vara en värdelös människa om mitt barns pappa inte ens tycker om mig när jag bär hans barn.

När allt detta hände slutade jag ha några känslor för barnet i magen och tog hjälp av min barnmorska och en psykolog. För mig kändes det jättekonstigt när alla pratade om att bebisen var målbilden under förlossningen, för jag såg inte fram emot mitt barn.

”Det kändes konstigt när alla pratade om att bebisen var målbilden, för jag såg inte fram emot mitt barn”

Jag var väldigt orolig över att mina känslor hade stängts av och sa till min mamma att jag inte visste om jag skulle kunna älska barnet och ge honom ett bra liv. Jag tyckte synd om honom som behövde ha mig som mamma. När hon sa att jag skulle bli en fantastisk mamma trodde jag henne inte eftersom jag var så fast i tankarna på en kärnfamilj.

Efter en lång förlossning fick jag upp min son på bröstet, och jag kände omedelbart enorm kärlek. Han var precis som jag föreställt mig och jag kände att denna lilla människa och jag hänger ihop för alltid. Efter förlossningen träffade jag psykologen igen och hon konstaterade att det inte fanns några frågetecken kring anknytningen mellan mig och honom.

Foto: Istock

Jag är föräldraledig med min son idag och och bor fortfarande kvar hos mina föräldrar. Det är helt slut med min sons pappa. Min familj har varit ett enormt stöd och därför har jag inte stressat med nytt boende utan fokuserat på att jag och min son ska landa och må bra trots allt. Vi är ett team och har varit det sedan start. I allt elände har jag fokuserat till hundra procent på att vara närvarande med honom och släppt allt annat.

”Till en början hade jag en ambition om att hjälpa honom att vara bra en pappa”

Relationen till min ex-man är idag väldigt ansträngd. Till en början hade jag en ambition om att hjälpa honom att vara bra en pappa till vårt barn, men efter att han gång på gång betett sig illa var det en kurator som sa till mig att jag behöver ta mitt ansvar som mamma och fokusera på mitt barn istället. Exet har inte träffat sin son på tre månader nu och en period fick jag inte tag på honom på sex veckor. Det visade sig att han åkt utomlands för att roa sig.

Även om jag har en lång väg kvar och fortfarande har tuffa dagar, så blir de bra dagarna fler och fler. Tack vare min son. På kvällarna när jag nattar honom och vi gosar får jag glädjekänslor i hela kroppen. Idag kan jag se framåt och känna lycka över saker jag och han kommer få uppleva tillsammans. Jag skapar minnen med honom och har bestämt mig för att våga drömma igen.

Mitt liv som singelmamma är faktiskt bättre än jag föreställt mig. Min dröm om att se världen, skriva och få inspirera och hjälpa andra har min ex-man inte tagit ifrån mig, och den familjen jag drömt om har jag fått ändå – fast i en annan tappning.

”Mitt liv som singelmamma är faktiskt bättre än jag föreställt mig”

Jag ser fram emot att inreda och boa i vårt första hem och att skapa våra egna rutiner och traditioner. Jag lever mer i nuet, samtidigt som jag tar mig tid att fundera på vad jag vill framöver, vad jag tycker om och hur jag vill leva mitt liv. Jag har insett att mitt äktenskap alltid utgick från vad mitt ex mådde bra av.

Kärlek är inget jag fokuserar på i dagsläget. Just nu känns det som att jag aldrig kommer kunna lita på en man igen. Mitt ex var verkligen min bästa vän, men ändå grundlurade han mig. Visst skulle det vara fint att få dela livet med en partner i framtiden men jag har min son och fina familj och skulle jag möta en man i framtiden skulle det vara en trevlig bonus. I dagsläget är dock min son den enda mannen i mitt liv.

När jag mådde som sämst letade jag dagligen efter andra som varit med om liknande saker, som kunde förstå och vara levande bevis på att det går att ta sig igenom något när det känns som att man bokstavligen kommer dö av panik. Nu när jag känner att jag kommit en liten bit på vägen vill jag gärna dela med mig av min historia i hopp om att få hjälpa eller ge tröst åt någon annan.”

Ida heter egentligen något annat. Texten publicerades första gången i januari 2017.

Du kanske också vill läsa om Klara som har barn med en gift man: ”Hans andra familj är alltid viktigare”
Har du en berättelse att dela med dig av? Mejla minstory@mag.bonnier.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 3 nr av mama för endast 99 kr. Köp nu!