På midsommarafton 2021 berättade Fanni och Linus för sina vänner att de skulle få barn. Hon var då i vecka 16. Några veckor senare fick graviditeten ett dramatiskt avslut. Foto: Privat

Fanni, 27, är ofrivilligt barnlös – och änglamamma

Efter sitt första missfall var Fanni och Linus överlyckliga att få höra ett litet hjärta slå och känna sparkarna i magen. Men i graviditetsvecka 23 förlorade de sin son Harry. Sedan dess har de genomgått ytterligare två missfall. 

Den sista lördagen i maj uppmärksammas Ofrivilligt barnlösas dag och i den här läsarkrönikan beskriver Fanni Svantesson tankarna och känslorna kring att vara änglamamma och ofrivilligt barnlös.

mamaredaktionen

Vi lever vår värsta mardröm och vi kan inte ta oss ur den. Ja, det är exakt så det känns. 

Tänk att vi, för bara några år sedan, inte hade en aning om vilken resa vi hade och har framför oss. Att vägen till en familj skulle vara krokigare än vad vi någonsin kunnat tänka oss. Såhär med facit i hand är det förmodligen bra att vi inte visste, för då var vi lyckliga och förväntansfulla inför vår framtid vi hade tillsammans.

Fanni Svantesson

Ålder: 27.

Bor: Strömsnäsbruk i Markaryds kommun.

Familj: Sambon Linus och änglasonen Harry.

Gör: Sjukskriven, ska jobba som vårdbiträde i sommar. 

Instagram: @fannidays

Jag och min sambo Linus träffades våren 2016 men det var först i november 2020 som vår resa mot att bilda familj startade. Vi har sedan dess genomgått två missfall, ett uteblivet missfall (missed abortion) och förlusten av våran son Harry i graviditetsvecka 23. 

Föräldrar men samtidigt ofrivilligt barnlösa

Vi har som alla andra föräldrar fått se vår älskade lilla bebis på ultraljuden, fått känna sparkarna och fått knyta an till vår bebis i magen. Utöver det så har vi, precis som alla andra, också fått genomgå en smärtsam förlossning där den enda skillnaden är att vår bebis var helt tyst när han kom ut och vi fick åka hem från BB med tomma famnar.

1 AV 3
Efter upprepade blödningar under graviditeten och tidig vattenavgång i vecka 21, fick Fanni en infektion i livmodern. Fortsättning i nästa bild.
Foto: Privat
2 AV 3
Förlossningen behövde akut sättas igång i vecka 22+4.
Foto: Privat
3 AV 3
”Harrys lilla hjärta slog när han kom ut men tyvärr lyckades han inte ta sitt första andetag”, berättar Fanni.
Foto: Privat

Jag blev mamma, men inte den sortens förälder jag drömt om. Även om vi är oerhört tacksamma för Harry så saknar vi vårt barn här på jorden.

Jag och Linus är föräldrar men samtidigt ofrivilligt barnlösa, visst är det en märklig kombo?

LÄS OCKSÅ: Varför blir jag inte gravid? Fertilitetsläkaren svarar

Dagen vi bäddade ner vårt barn i den där vita kistan så lovade vi honom att han en dag ska få bli storebror. Rädslan av att inte kunna hålla vårt sista löfte som vi gav vårt underbara barn är så stor. Tänk om vi aldrig kommer kunna ge honom det, vad gör vi då?

I skrivande stund känns helt ärligt det mesta nattsvart och frågorna är många. Kommer vi kunna hålla vårt löfte vi gav Harry? Blir det någonsin vår tur och i så fall när? Hopplösheten är stor och ovissheten kring framtiden är skrämmande.

1 AV 2
På midsommar 2021 var Fanni och Linus glada och förväntansfulla inför att bli föräldrar.
Foto: Privat
2 AV 2
Foto: Privat

Jag tror att många som genomgår en liknande resa kan känna igen känslan av vara sviken av sin egen kropp. Frustrationen kring att ens kropp inte klarar av att göra det mest naturliga i hela världen. 

Det är oerhört lätt att tappa bort sig själv i denna resa och ofta när jag tittar mig själv i spegeln så känner jag bara ”Vem är du?”. Jag tittar på gamla bilder där vi ler på riktigt, inte det där påklistrade leendet som man blivit expert på att visa utåt. Jag vill nå dit igen, jag vill bli lycklig. För det är väl ändå alla människor värda? 

Fanni och Linus hoppas på ett regnbågsbarn – alltså ett barn som föds efter ett änglabarn. Foto: Privat

”Vi kämpar tillsammans”

Trots vår turbulenta och intensiva resa så är fortfarande längtan efter ett levande barn stort. För det är ju fortfarande min högsta önskan. Tänk vad stolta vi kommer vara om vi en dag sitter där med vår levande lilla bebis i famnen som vi dessutom kommer att få ta med oss hem ifrån BB. När jag skriver det här så blir jag tårögd, för jag vet att hela den här resan kommer vara värd det när vi når dit.

Har du tidigare känt dig ensam i din resa att bilda familj? Och om du kanske just i denna stund behöver höra det, så vill jag att du säger de här orden högt: ”Jag är inte ensam. Jag är inte ensam. Jag är inte ensam.”. Till alla oss som kämpar där ute, vi kämpar tillsammans. Och till sist, HEJA OSS!

Text: Fanni Svantesson

Ofrivilligt barnlösas dag

Uppmärksammas varje år den sista lördagen i maj, alltså dagen innan mors dag. Dagen kom till 2011 och är till för alla som har svårigheter att bli föräldrar.

LÄS OCKSÅ: Emy, 35, har Turners syndrom: ”Jag har varit ofrivilligt barnlös hela mitt vuxna liv”

LÄS OCKSÅ: Danijela Pavlica förlorade sonen i magen i vecka 34 – är nu gravid igen