Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Malin från Stockholm var med i ett projekt när hon födde sitt andra barn. Samma barnmorska var med henne både under graviditet och förlossning. Foto: Privat

Malin fick sin drömförlossning: ”Jag och min kropp hade total kontroll”

När Malin Allerman, 39, skulle föda sitt andra barn ville hon ta revansch efter sin första förlossning som inte alls blev som hon ville. Den här gången var hon med i projektet ”Min barnmorska”. Här är Malins förlossningsberättelse.

– Jag kände mig så stark och stolt, berättar 

mamaredaktionen

Malin Allerman

Ålder: 39.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Familj: Sönerna Casper 3 och Rasmus, 2 månader.

Gör: Föräldraledig lärarassistent

”Klockan 14 gjorde barnmorskan hembesök – 16:34 hade jag min pojke på bröstet”

”Min första förlossning var väldigt tuff fysiskt och psykiskt och lämnade mig med en allt annat än positiv känsla. Min andra däremot var helt fantastisk!

Jag var med i projektet ”Min barnmorska”. När vattnet gick söndag morgon två dagar över tiden ringde jag direkt till dem. Jag hade inte fått värkar än men vi stämde av under dagen och kvällen. Natten till måndag började värkarna med ett glest intervall. Det tilltog under dagen och vid lunchtid blev det väldigt intensivt med knappt någon vila mellan. Klockan 14 kom barnmorskan på hembesök och kunde konstatera att jag var 5 centimeter öppen. Hon ringde förlossningen på Huddinge och meddelade att vi var på väg. Bilresan till Huddinge tog max 15 minuter och jag svor som bara den…

Fakta: "Min barnmorska"

Min Barnmorska startade som ett projekt hösten 2018 och var då ett samarbete mellan förlossningen på Karolinska Huddinge och mödrahälsovården i södra Stockholm. 

Det är en vårdform där ett team av barnmorskor följer dig under graviditeten, är med dig när du föder och ger eftervård i hemmet. 

Installerad på rummet på förlossningen gjordes en ny undersökning och nu var jag 10 centimeter öppen. Inte så konstigt att bilresan var obekväm! Värkarna var starka och täta och jag varvade knästående med sidoläge och inhalerade lustgas. Stämningen på rummet var lugn och positiv och jag var verkligen hundra procent närvarande i stunden. Efter en stund märkte de att bebisens hjärtljud började dippa, förmodligen på grund av det snabba förloppet. Barnmorskan tillkallade läkaren och de beslutade att pausa allt en stund med bricanyl. Allt detta gjordes med lugn, information och delaktighet, så jag blev aldrig orolig. För min kropp var det himmelskt att få pausa en stund. Jag låg i 30 minuter och blundade och zoomade ut. När det sen drog igång igen så kände jag verkligen att det var nära nu. Och utan att tänka på det tog jag till riktiga urtidsvrål, har aldrig hört mig själv låta på det sättet. Varje värk var stark och jag fick sån kraft av att känna hur det hela tiden gick framåt. Barnmorskan, undersköterskan och min svägerska som var med peppade och coachade hela tiden. Plötsligt sa barnmorskan ”nu kan du sträcka ner handen och hälsa på honom”.

”Jag kände verkligen att jag och min kropp hade total kontroll över vad vi gjorde och så hade jag hela tiden barnmorskans lugna röst bredvid mig”.

I nästa krystvärk kom han. Så lugnt och kontrollerat, jag kände verkligen att jag och min kropp hade total kontroll över vad vi gjorde och så hade jag hela tiden barnmorskans lugna röst bredvid mig. Och så kom skriket! Känslan går inte att beskriva! Jag både skrattade och grät. Hela kroppen fylldes av eufori. Både över att äntligen få träffa min älskade pojke och över att det blivit en så bra upplevelse. Jag kände mig så stark och stolt! Klockan 14 gjorde barnmorskan hembesöket och kl 16:34 hade jag min pojke på bröstet.

Efter första förlossningen var jag chockad och kände att jag varit med om något obehagligt som bara ”drabbade” mig. Nu var känslan en helt annan. Jag är så nöjd, glad och tacksam över detta. Barnmorskan lämnade inte min sida på hela tiden och jag kände mig respekterad och delaktig i allt som skedde. Mitt andra och sista barn. Och jag kunde inte fått ett finare avslut på mitt barnafödande. Och som jag hoppas att vårdformen ”Min barnmorska” blir standard!”

Malin med 3-åriga Casper och lillebror Rasmus som nu är två månader. Foto: Privat

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse?

Vi vill gärna höra hur din förlossning var.

Mejla mama@mag.bonnier.se och skriv Förlossningsberättelse i ämnesraden.

När du mejlar din berättelse är du medveten om att publicering kan ske i mama samt på expressen.se/mama. Du är också medveten om att din berättelse kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Vi på mama publicerar ingenting utan att först kontakta dig.

Vi kan tyvärr inte publicera alla berättelser vi tar del av.

LÄS OCKSÅ: Karin, 35, födde sin dotter hemma i hallen: ”En kaotisk och osannolik dröm”