Efter sonens död – Malin blev mamma igen med hjälp av äggdonation

I 17 år var Malin Thomasson gift med sin första make, och tillsammans fick de fyra barn, Liam, Amie, Lykke och Charlie. Efter skilsmässan träffade hon tio år yngre Andreas. Trots att Malin var äldre bestämde de sig för att försöka få ett barn tillsammans. Och snart blev Malin spontant gravid och allt såg fint ut. Eftersom hon var 45 år fick hon gå på extrakontroller, men inget tydde på att något var fel på barnet i magen. Det blev också en drömförlossning, helt utan komplikationer, berättar Malin.

– Den var fantastisk, den tog bara fem timmar, och han skrek när han kom ut och det var jättebra allting. Jag fick honom på bröstet och man klippte navelsträngen. 

Men snart märkte Malin att något var fel, och strax därpå sprang personalen ut med sonen.

– Han syresatte sig dåligt och de intuberade honom. Sedan berättade de att de måste köra ner honom till Lund. Vi fick komma efter i en taxi och när vi kom dit ville de prata med oss med en gång. De sa att han fått hjärnskador och att han inte skulle vakna upp igen…

– Då tog vi ut honom från kuvösen där han låg. Sedan dog han i sin pappa Andreas famn.

”Min kropp skrek efter ett barn”

Obduktionen visade att sonen Alexander hade en ovanlig lungsjukdom, som man inte kunnat upptäcka när han låg i magen. Malin och Andreas hälsade på sin döde son på bårhuset varje dag i två veckor. 

– Det var helt fruktansvärt. Jag visste inte hur man skulle kunna hämta sig… På bårhuset sjöng vi för honom och tog massor av bilder. Vi valde en kista som vi bäddade som en vagn, och gav honom gosedjur. Tog farväl. Nu ligger han i en minneslund.

Två månader senare började Malin jobba, och tankarna började gro på att försöka bli gravid igen. Men den här gången blev inte Malin gravid spontant. 

– Alla jag kände skulle ha barn och gick hemma med barnvagnar samtidigt som min kropp skrek efter ett barn. Hela kroppen gjorde liksom fysiskt ont, det går inte att beskriva. 

Malin och Andreas bestämde sig för att testa IVF, en behandling där ägget befruktas utanför kroppen för att sedan sättas in i livmodern. Om man är över 45 år får man inte hjälp i Sverige, inte ens privat och om man betalar själv, och därför kontaktade de en klinik i Köpenhamn där det är tillåtet. Men behandlingen fick avbrytas då det inte utvecklades några äggblåsor. Läkaren sa att deras bästa alternativ var äggdonation men inte heller det lyckades i Danmark. De lyckades få tre stycken embryon, men aldrig något plus på stickan. 

Det såg mörkt ut. Andreas ville ge upp, men Malin fortsatte att söka på nätet och leta efter andras erfarenheter. Till slut hittade hon en klinik i Ryssland som många rekommenderade – och där gick det till slut vägen. 

Efter totalt fem äggdonationsförsök blev Malin äntligen gravid. Hon borde ha varit överlycklig. Men tankarna på att något kunde gå fel igen malde. 

– Det var de värsta nio månaderna i mitt liv! Det var fruktansvärt. 

Vad tycker du om åldersgränsen 45 år i Sverige? Att du behövde åka utomlands för att få hjälp?
– Man skulle kunna göra det mer individuellt i Sverige tycker jag. Men ja, man måste sätta en gräns, det förstår jag med. 

För tre år sedan föddes så lilla Miranda. Ibland tar hennes mamma Malin fram fotoboken med alla bilder från resan till Ryssland, på läkaren och sjukhuset och bilden på embryot, på när magen växer och alla väntar och längtar”. 

– Sedan är det en bild på henne på BB och hur vi tar hem henne. Boken brukar jag kalla ”Hur Miranda kom till.” Så hon kan se: ”Titta vad vi längtar efter dig. Vi åkte så långt. Vi åkte så långt till ett annat land för att vi ville ha dig”. 

Det måste vara fint för henne att veta hur efterlängtad hon var...
– Ja, jag tror det. Sedan är jag evigt tacksam till kvinnan som donerade äggen. 

Malin berättar att hon har ett handskrivet brev från donatorn där hon berättar varför hon donerat, som hon tänker att Miranda ska få när hon blir större. Malin vet ganska mycket om donatorns familj, intressen och vad hon tyckte var roligt i skolan.

– Men vi kan inte kontakta henne på något sätt och Miranda kommer aldrig träffa henne. 

Hur reagerade dina vänner runt dig när du berättade om äggdonationen? Vad fick du för reaktioner?
– De tyckte det var spännande. Jag har varit väldigt öppen hela tiden.

Hon öppnade en annan del av mitt hjärta

Dina andra barn då, hur reagerade de?
– Jag var först lite nervös att de inte skulle tycka att hon var deras syskon. Men då blev de sura på mig. De ser ingen skillnad överhuvudtaget, inte alls. Hon är bara så älskad!

Malin betonar att Miranda aldrig tagit Alexanders plats i hennes hjärta.

– Men hon öppnade en annan del av mitt hjärta med glädje. På något sätt har hon hjälpt till med att få mig hel igen.

LÄS MER: Malin, 50: Därför är det enklare att vara en äldre mamma

LÄS MER: Efter alla IVF-försök – Cilla, 42, åker till Ryssland för äggdonation

LÄS MER: Charlotte blev gravid med hjälp av äggdonation: "Min bästa kompis donerade ägg"