”När hela ens liv går ut på att skaffa barn, då glömmer man bort allting annat som också betyder något”, säger influencern Annica Englund.

Annica Englund pausar IVF-resan: ”Nu måste jag få leva livet ett tag”

Träningsprofilen och influencern Annika Englund öppnar upp om sin oväntade medverkan i ”Playmakers”, barnlängtan och hur relationen till hockeyproffset Elias Lindholm har påverkats av deras IVF-resa, som de nu valt att pausa. 

– Att skaffa barn ska ju vara en kul, spännande och förväntansfull resa! Men för oss har det bara varit ett rent jävla helvete.

Emelie Lindblom Dalén

Annica Englund, 31, bor sedan tre år tillbaka i Calgary, Kanada med kärleken Elias Lindholm som spelar hockey i NHL-laget Calgary Flames och hundarna Stitch och Penny. I vår kommer vi kunna följa Annicas vardag i tv-programmet ”Playmakers” på TV4 Play.
– Oväntat att jag tackade ja faktiskt, tanken var inte att jag skulle vara med alls. Jag hade bestämt att ta avstånd från den typen av format, berättar Annica över telefon samtidigt som hon lagar lunch.

Hur kommer det sig att du är med ändå?
– Anledningen till varför jag sa ja är att vi kommer in på IVF och barnlöshet, och jag kände bara att om det är någonting jag kan göra så är det faktiskt att sprida kunskap och medvetenhet om det här. Nu när vi har gått igenom det inser man hur många som går igenom samma sak. Men folk vågar inte prata om det för att det är så tabu; det ska vara så himla naturligt att bli gravid liksom. Men jag kände om det är något vettigt jag kan göra så är det ju att lyfta det här ämnet. 

Annica Englund med sambon Elias, hunden Stitch och senaste nytillskottet, valpen Penny (i Elias famn). Foto: Privat

Du har varit väldigt öppen och ärlig med er kamp och längtan på blogg och Instagram. Var det självklart att dela med dig av er barnlängtan och IVF-resa?
– I början var det absolut inte det, för jag kände precis som många andra: Att det kändes pinsamt att inte kunna behålla ett barn. Och jag kände sån himla press på mig själv, även om Elias aldrig har satt någon press på mig så är det ändå en sån grej man lite tar för givet, att det är klart att vi ska kunna skaffa barn. Man har hört att det inte går att planera ett barn, visst. Man att vissa inte ens kan få barn... 

”Det kändes pinsamt att inte kunna behålla ett barn”

– När vi gick igenom det kände jag mig väldigt ensam. Varför hör man inget om de här sakerna? Jag visste ju att folk kunde få missfall, men inte att det var så vanligt. Jag har öppnat upp om svåra saker tidigare, som psykisk ohälsa, så har det tagits emot bra. Om jag hade haft en möjlighet att höra någon annan gå igenom en sån här resa hade det hjälpt mig. Och då kanske jag kan hjälpa någon annan därute som går igenom samma sak att inte känna sig lika ensam. 

Annica Englunds barnlängtan: ”Om jag hade fått drömma hade jag velat ha tre-fyra barn”

Vad har du fått för reaktioner?  
– Jättemånga bra. Det är så många som har varit glada att jag har pratat om det för att de själva har känt den här skammen och att folk i deras närhet inte förstår vad de går igenom. Många säger saker som: ”Slappna av! Åk på semester! Tänk inte på det! Så kommer det funka!”, och det är typ det värsta man kan höra. Man blir så förbannad! Det fungerar inte alltid så för alla. 

”Det är som att söka sitt drömjobb varje månad och få nej”, skrev du en gång.
– Ja, så är det. Och samtidigt har vi kvinnor ju en biologisk klocka, jag är snart 32 år... Om jag hade fått drömma hade jag velat ha tre-fyra barn, men det är ju inte alls säkert att jag kan få det. Om jag bara får ett kommer jag bli glad nog. Men att inte veta om det någonsin kommer gå... det är jobbigt. 

När började din barnlängtan komma?
– Det var när jag träffade Elias! Innan har jag bara varit fokuserad på min karriär och mitt jobb. Speciellt när jag bodde i Stockholm, det är en levnadsstil många har där. Mina tidigare relationer har kanske inte heller varit de bästa, och då är man kanske inte jättesugen på barn.

Hur har de här 1,5 åren av försök påverkat er som par? 
– Vissa blir starkare av det och för vissa går det åt helvete. För oss har det gått hur bra som helst. Vi har kommit varandra mycket närmare. Jag försöker att inte belasta honom, men han frågar och ber mig berätta vad jag känner och tänker, och han vill vara med. Vi har verkligen gjort den här resan tillsammans. Han har varit bortrest mycket, men varit med på alla sätt han kan. Det här har bara gjort oss starkare. Det finns inga filter alls mellan oss.

Annica har varit öppen med sin barnlängtan ochIVF-resa: ”Det är så många som har varit glada att jag har pratat om det för att de själva har känt den här skammen och att folk i deras närhet inte förstår vad de går igenom”. Foto: Privat

Nu har ni tagit en paus i IVF-resan. Vill du berätta?
– Vi gjorde en transfer med ett fryst embryo, eller vi gjorde med två faktiskt, och det var ett som tog. Men det slutade i ett utomkvedshavandeskap, och då kände vi att fan, det här är droppen, jag orkar inte gå igenom den här skiten en gång till. Det är inte som att vänta på nästa ägglossning utan det är en hel process av att förbereda kroppen med massa hormoner, sprutor, mediciner och man känner inte igen sig själv... Att skaffa barn ska ju vara en kul, spännande och förväntansfull resa! Men för oss har det bara varit ett rent jävla helvete.

Annica Englund om IVF-resan: ”Höll på att tappa bort mig själv”

– Efter ett tag kände jag att jag höll på att tappa bort mig själv. Det enda jag fokuserade på var saker som rörde att bli gravid: Vad kan jag äta, vad ska jag dricka, vad kan jag göra för att öka chanserna. När hela ens liv går ut på att skaffa barn, då glömmer man bort allt annat som också betyder något, det som var viktigt innan man ens började tänka i barn-banorna. Och jag blev så trött av medicinerna i slutet, jag hade till och med svårt att ta mig upp för trapporna för att jag blev så andfådd. Och då kände jag väl: Är det värt att fortsätta pressa sig själv såhär mycket eller är det mer värt att ta en paus för att försöka hitta tillbaka till saker som gjorde en lycklig innan man började tänka i de här banorna. Så då kände vi att vi måste göra saker som gör att vi mår bra, som gör oss glada i vardagen. Om vi bara fokuserar på barnbiten, och inte vet hur länge det kommer hålla på, då går man miste om så jävla mycket i livet. Och jag känner att jag har gått miste om de senaste 1,5 åren för jag har varit gravid, fått missfall, gått på mediciner... Nu måste jag få leva livet ett litet tag. 

För en som inte har gått igenom en IVF-resa är det nog svårt att sätta sig in i hur påverkad man blir både psykiskt och fysiskt, men hur mådde du fysiskt?
– Medicinerna... alltså de skjuter in så mycket hormoner i kroppen. I början fungerade det väldigt bra för mig, jag kände inte av dem. Men sista gången kände jag mig verkligen... alltså man blir ju satt i ett för tidigt klimakterie och du blir trött, du svettas, har svårt att sova, får hjärtklappning, huvudvärk.

Nu fokuserar du på att göra saker du mår bra av. Vad kan det vara till exempel?
– Just nu är det verkligen att träna och vara på gymmet. Det här är mitt tredje år i Kanada, men det här är inte mitt hem på det sättet eftersom min familj och vänner är i Sverige. Men någonstans där jag verkligen känner mig hemma är i träningen, det har alltid varit en stor passion i mitt liv. Det är via träningsresor och gruppträningar jag har hittat mina absolut närmsta vänner. Jag känner mig så bekväm i sådana miljöer. Jag vet inte om det är på grund av pandemin, men jag har typ börjat få lite social fobi... jag har svårt att prata med människor. Men när jag är på gymmet känner jag mig så hemma, så bekväm och verkligen att jag kan vara mig själv. Jag går dit 3-4 gånger i veckan och det är verkligen höjdpunkten i mina veckor! 

Annica känner sig om hemma på gymmet: ”Det har alltid varit en stor passion i mitt liv”. Foto: Privat

Hur ser dina vardagar ut?
– Vi har ju haft en pandemi som har gjort det svårt att umgås som vanligt och kanske komma nya människor nära. Men sen så är ju jag också... alltså jag är jävligt svår, haha. Jag är inte den mest sociala, jag pratar inte om jag inte behöver utan sitter tyst och lyssnar.
– En vardag här är att jag kliver upp, går ut med hundarna, sticker och tränar, flera av de andra hockeytjejerna tränar också och dem har jag kommit nära. Sen åker jag hem och lagar mat, grejar och jobbar på. Är det match kanske vi käkar middag innan eller åker till matchen tillsammans. Men nu kan jag inte lämna hundarna hemma för länge, eftersom vår valp inte klarar mer än tre timmar själv hemma. Men killarna i laget är ju borta en hel del, och då brukar jag faktiskt inte hänga så mycket med de andra. Jag jobbar mycket, men tycker också om att vara ensam och behöver min egentid för att ladda batterierna. 

Annica och Elias åker till Sverige varje sommar, exakt när det blir beror på hur det går för Elias lag i slutspelet, men någon gång i maj eller juni åker de till Gävle, och stannar där hela sommaren. 

Vad saknar du från Sverige när du är i Kanada?
– GODIS! Oj, nu sa jag det före familj, haha. Men självklart saknar jag att ha nära till familj och vänner. Jag tycker också att Sverige har så mycket bättre mat. 

https://www.instagram.com/p/CMNmRczlstV/

Haha, man gillar ju godis! Kan vi återgå lite till IVF och beslutet att dela med dig i sociala medier. Varför är det viktigt att normalisera det här ämnet tycker du?
– Därför att så många går igenom barnlöshet, och man ska inte känna någon skam. Missfall är jättevanligt, och även om många kan komma med konstiga tips och råd, så kan man också få många bra råd. Det kan också vara skönt att ens nära och kära vet vad man går igenom. 

Vilka kommentarer är du absolut mest trött på att få höra?
– ”Försök att inte tänka på det, slappa av så kommer det ske.” Till mig har folk också sagt: ”Du tränar för mycket, det är därför det inte funkar”. De kommentarerna har varit jobbigast för mig. Sen är det ju många som frågar om man har testat olika saker... Munkpeppar eller bidrottninggelé och andra husmorsknep... Tro mig, jag har testat allt! 

De gånger Annica har nämnt att de tittar på andra vägar till barn, om IVF-försöken inte skulle ta sig, har hon fått många reaktioner.

– Surrogatbiten har varit väldigt känsligt, och det är väl för att det inte är lagligt i Sverige. Jag förstår att folk kan tycka att det är konstigt att använda sig av en surrogatmamma och det finns ställen där det går helt skevt till. Men alla är inte tillräckligt insatta för att förstå att det också kan finnas ställen där det går bra till och där folk ställer upp frivilligt. Som här i Kanada till exempel, här får surrogatmammorna inte betalt. Ingen får lön för att bära någons barn utan det är kvinnor som frivilligt ställer upp, men får ersättning för läkarbesök eller större kläder men ingen här får vara surrogatmamma för att man har det dåligt ställt. Skulle det inte funka för oss kanske det är ett alternativ, men det känns fortfarande tufft också eftersom många svenskar har en felaktig bild av hur det fungerar. 

Vilka är dina tips och råd till andra som också längtar och kämpar?
– Först och främst kolla om du har en regelbunden menscykel, gör en gynundersökning och kolla att allting ser bra ut eller om det kan vara så att du har endometrios eller PCOS, till exempel. Sen kan du också kolla din blodgrupp, om du har negativ blodgrupp kan kroppen ha svårt att ta hand om ett foster med positivt blod, då kan du behöva få en speciell spruta. Det tog svenska vården aldrig upp med oss, men här i Kanada har man varit jättenoga med det! Jag har träffat kanske 15 läkare i Sverige, och ingen har pratat med mig om det. 

Annica tipsar – Så kan du agera som vän till någon som kämpar

1. Uteslut inte!
Om du har blivit gravid men vet att din kompis kämpar med barnlöshet, uteslut henne inte! Bjud in och låt henne avgöra själv.

2. Fråga inte hela tiden
Det kan bli överväldigande och smärtsamt att ständigt få frågor som ”Hur går det nu då?”. Visa istället att du finns där. Vill din kompis prata och berätta, så kommer hon göra det.
3. Om du har blivit gravid? Skicka sms!
Jag personligen uppskattar mer att få ett sms från någon som skriver ”Jag vet att du kämpar, men jag vill berätta att jag är gravid. Hör av dig om du vill prata!”, än att personen säger det när man ses. Det kan vara svårt att reagera på det sättet man vill, så hellre ge personen tid att ta in det i fred. 

Annica Englund

Ålder: 31.

Bor: Calgary, Kanada och Gävle, Sverige.

Familj: Sambon Elias Lindholm och Bostonterrier-hundarna Stitch och Penny.

Gör: Influencer.

Instagram: @annica

Aktuell: I ”Playmakers” som har premiär den 17 mars på TV4 Play. Därefter släpps två avsnitt i veckan.

LÄS OCKSÅ: Annica Englund efter ännu ett missfall: ”Just nu är det inte värt det”

LÄS OCKSÅ: Chrissy Teigens uppmaning efter alla rykten: ”Sluta fråga”