ANNONS

Advent och annat skoj

/

Advent! Jag blir lycklig av bara ordet. Så jag rivstartade morgonen vid sexrycket med liten valp i lövhög och fyra minusgrader. Sen kom stadig frukost med julmusik och första ljuset tänt. Alexander Karim höll på att tända det redan på lördagen. Som om det vore vilket jävla ljus om helst. Jag fick kasta mig fram och blåsa ut som Piff eller Puff i Kalle  Ankas julafton när Musse har tänt på tomteljusen som Piff eller Puff klätt ut sig till. Han fick en lång, allvarlig blick så nu lär han aldrig mer göra om samma dumhet. Och efter det laddade jag om inför lussekattsbak. Men. Detta året så var vi bara två. Jag och den yngsta. Som för en gångs skull hade kläder på sig under förklädet, så har det inte alltid varit. De två äldsta kom släntrande när deg hade jäst, knådats och delats upp i olika delar. De rullade några katter, varav en var misstänkt lik en fallossymbol, för att sen släntra vidare och tonåra sig. Tiderna förändras. Lite sorgligt men också livet och ganska fint.

IMG_9629
IMG_9633

När lussekatter var klara och mamman var trött så var det dags för den årliga adventsfikan med visning av Ensam hemma. Nu var alla med, till och med hunden som fes nöjt i sömnen. Då var hon glad, mamman, och torkade en liten tår ur ena vrån. Kan ha varit både för att hon var rörd men också pga utmattning. Ingen vet, inte ens mamman.

IMG_9644

Jag tänkte faktiskt att jag skulle skriva mer om vår lilla vovve i ett eget inlägg som bland annat kommer att avhandla Albas kontrakt ( flera kontraktsbrott har redan begåtts…) samt Alexanders nyvunna hundintresse som innebär att vi numera har halva Arken Zoos mat- och hundgodissortiment hemma hos oss. Och om hur det är att vara förstagångshundägare såhär på ålderns sensommar. Det kommer att bli rafflande!

Ikväll får Alba dock leva upp till sitt kontrakt ty jag och Alex ska gå på julmiddag. Under alla mina år som egen har jag aldrig blivit bjuden på julmiddag. Det har gått så långt att jag sa:” Nej du Alexander, nu är det du och jag om går ut och julmiddagar oss på egen hand!” Vi är ju båda egna och våra chefer är inte så bra på att orga saker. Det är  varken sommaravslutning, julklappar eller semester har det visat sig. Nåväl, så blev vi plötligt bjudna av annan part och det är ju festligt så det förslår! Även om vi kommer att behövs gå hem tidigt pga barn och valp. Jag ska i alla fall vara ute en bit efter sju på kvällen, bara en sån sak. Toodles på er sålänge!

0

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Friyay!!

/

Jamen den här veckan har ju galopperat iväg i en dimma av kissträning och hundvälkomnande. I morse var jag uppe klockan fem. Visar sig också att Poppy har sin piggaste tid på morgonen. Det har inte jag. Men hon jagar på, är rädd för sin lila boll, gnager på korgstolen i vardagsrummet och bajsar på hallmattan. Hon gillar inte kyla så att bajsa utomhus är tydligen uteslutet. Men det har hon nog fått från mig, jag gillar inte heller kyla. Fast det där med att bajsa på hallmattan är helt och hållet hennes grej. Jag jobbar inte så. Efter sitt morgonrace däckar hon på soffan och ser ut såhär fram till klocka två när nästa ryck kommer.

IMG_9585

Själv ser jag ut som när jag var mammaledig eller under hela coronatiden. Eller ja, varje dag som egenanställd. Alltså inte påklädd. Så inte så stor skillnad utåt kanske när jag tänker efter men det känns som stor skillnad inåt. Nu ska jag inte prata mer om hund för ni kanske inte tycker att det är kul men det tar onekligen stor plats här hemma just nu.

Har väl hunnit skriva cirka tre meningar den här veckan. Men rutiner är på g och snart har vi vant oss vid varandra och det nya normala.

Men ikväll förstår ni, är det äntligen dags! Det som jag väntar på nästan hela året och planerar inför med militärisk precision. Nämligen premiären av På Spåret! Jag älskar På Spåret! Sitter och tävlar med, hojtar och lider, ojar mig och puttar på Alexander Karim som inte delar min entusiasm utan har somnat på soffan. Jag knuffar obarmhärtigt på honom och ropar: ”Jag visste väl att det var Kabul!! Sa jag inte det va!!? På tio poäng! Va!? Det hörde du va!?”Men det hörde han inte för han har vid det laget sovit sedan introt tonade ut. Men jag är glad ändå. Barn ska vara tysta, ljus ska vara tända och nu får vovve bajsa på hallmattan bäst fan hon vill. När det är På Spåret får alla göra som de vill bara mamma får kolla ifred. Åh, jag längtar! Och som om det inte vore nog så är det min nästa favorit på söndag, första advent. Det ska hängas stjärnor, bakas lussekatter och drickas glögg. Om jag får feeling kanske det till och med blir en pepparkakskladdkaka. För när julen kommer – vips så är det jag som förvandlas till Ernst Kirchsteiger! Glada helgen på er!

3

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Hur går det för mig?

Jag slänger ju ur mig en hel del saker här om vad jag ska sluta med eller kanske börja med. Och hur går det kanske ni undrar? Sådär är svaret.

Jag har inte slutat att passa på. Det går inte. JAG.KAN.INTE. Och nu har vi en liten valp också, underlättade inte kan jag säga. Nu passar jag på så in i helvetet. MEN ett framsteg är att jag identifierar problemet. Jag tänker för mig själva: Nu passade jag allt på. Och det är väl det första steget tänker jag. Att känna igen sitt beteende och vara medveten om det. Så egentligen kan vi säga att jag är på väg! Gott så.

Lovade också att jag skulle uppdatera er på tapetgate. Det har jag inte gjort. Men nu så. Alexander vann diskussionen om vilken tapet vi skulle ha. Han muttrade saker som ”engelskt bibliotek” och ”murrigt som en jävla farbrorlägenhet på Östermalm”. Eftersom han sällan har synpunkter på inredning och särskilt inte vad gäller tapeter så förstod jag allvaret i det hela och gav efter. Så det blev Pimpernel från William Morris. Själva processen var svår men Alexander hade tålamod och oanade mönsterpassningsskillz medan jag suckade som en tonåring och la mig på golvet för att kolla Pinterest istället. Här kan ni se en skymt av hur det blev, det här med bra inredningsbilder är inte min grej. Ni kan samtidigt passa på att spana in Alexanders snajdiga byxföring.  Win win kallar jag det.

IMG_9291

I övrigt kan jag nämna att jag inte har hittat min swag eller blivit bättre på att inte prokrastinera. Swagen tror jag att jag har gett upp, är nu 120 % tant och stolt över det. Och det här med prokrastinerigen har jag fått hjälp med. Såhär såg det ut igår kväll när jag försökte mig på en skrivstund. Inte mitt fel ju. 🤷🏻‍♀️

IMG_9579
1

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00