Jag har ju gått och undrat när bonusfamilj-smekmånadsfasen ska ta slut. Den har liksom hållit på lite väl länge. Manundrar ju hur det ska bli när det är ”på riktigt”. Alla kan ju inte bara gå omkring och tycka om varandra hela tiden. Det är inte sunt.

WELL.

Jag tror vi börjar ana något.

Igår:

Jag: (spiller rostad lök, spiller senap på äldsta dotterns ärm, jag slickar (?) sedan upp senapen på hennes ärm).

Hennesreaktion:

– Pappa. LÄMNA henne.

HAHAHAHAHA.

Idag:

Jag: (går omkring och sjungernåt)

5-årig son:

– Pappa, hon sjunger falskt. Skicka hem henne.

HAHAHA. Äntligen lite äkta känslor!!!

Vi (piloten jag och alla barn) tog långpromenad och grillade korv igår.

Folk frågade på instagram var jag köpt tröjan.

HAH.

Röda korset så klart, 15 kronor.

Vi pratar om trailerparks.

Jag: Jag har alltid haft en så romantisk bild av trailerparks.

Piloten: För att dom har en våldsam son, knark och inga pengar till mjölk?

Jag: Hehe, nä men jag såg mig själv boendes i en sån och så blev man kär i grannen och hade en fin trasig klänning. Men det är för att jag alltid har identifierat mig som lyckad fattig.

Piloten: Ja men det har jag med. Jag sålde liksom plasma för att ha råd att tanka när jag bodde i USA. Och köpte munkar som föda för jag räknade ut att det kostade minst dollar per kalori.

Jag: WOW! Det gjorde jag med! Eller jag köpte krossadchokladglass och åt ett halvt paket varje lunch. Tyckte att jag hade genomskådat matsystemet! Och till middag fikade jag med tanterna jag gick till i hemtjänsten. Jag fick 100 kronor av en killkompis som tyckte jag såg undernärd ut. (Köpte garanterat inte mat, minns att jag sparade till ett SL-kort så att jag skulle slippa planka på tunnelbanan.)

Piloten: På tisdagar och torsdagar kostade hamburgarna bara 39 cent. Så man kunde inte lämna plasma på onsdagar och fredagar. Då fick man skäll för att plasman var för flottig.

Jag: WOW!!!

Så fint!! Och usch vad äckligt.

Men kul att tävla i fattighet.