Jag: Harry och Sixten kommer ääääälska att köra gokart.

Bonus 9 år: Jaaaaa.

Bonus 6 år: Jag tycker inte att de ska få köra.

Jag: Varför inte då?

Bonus 6 år: För att jag tycker synd om dig. När de har gjort det kommer de tjata och tjata och tjata hela tiden om att göra det igen och det kommer bli jobbigt för dig.

😭❤️

Nu är jag i Värmland (där Henrik kommer ifrån). I dag har jag paddlat med bonusbarn, ätit tomater fast jag inte tål men kunde inte låta bli, ätit Henriks mammas otroliga mat.

Kört gokart!! KUL!!! För jag vann över alla.

Man låter inte barn vinna.

Jag är sämst på att inte berätta vad barnen ska få i present. Harry fyller inte år förrän i oktober men jag har redan köpt tre presenter och han har lyckats lista ut två av dem. Ena för att jag har SAGT vad det är, helt oprovocerat.

Den här morgonrocken har han önskat sig och lyckades se att jag köpte den fast Sixten verkligen försökte få honom att inte.

❤️

Han hann glömma bort det. Typ.

Jag försa mig.

Han sa ”kan jag inte få prova den nu när jag vet att jag ska få den”.

Eller det KAN vara så att jag sa ”Du kan få prova den nu när du ändå vet att du ska få den”.

SUCK.

Nu har jag lämnat barnen. SÅ JOBBIGT.

Jag har börjat tycka det känns bra med friheten, iaf ibland, de första dagarna utan dem, men nu när vi varit med varandra dygnet runt i mer än två veckor känns det bara tomt som att de försvunnit helt. Alla ljud, BORTA. Luktar på deras kläder som ett psycho.

Jaja, får dem om 5 dagar igen.

Och nu ska jag träffa Henrik. Han har jag inte sett på två veckor! Han gör mig faktiskt alltid glad.