ANNONS

FÖRSNACKET

/

Hej kära ni! Ok, nu har jag frågat runt (bla. på instagram) om hur jag ska lägga upp det hela kring bröllopet, och har nu bestämt att det kommer delas upp i kategorier, och JA, ni kommer få se ALLT! Jag vet också att ni gärna vill höra om det som hände innan, sådant som inte blev precis som man tänkt sig. Så nu kör vi lite försnack här – vad gick fel? Vad fick lösas i sista sekund? Vad kunde ha gjort mig till en rasande ‘Bridezilla’?

Datumet. 

Vi börjar i maj. Det ser inte alls ut som om restriktionerna kommer lätta, även om många äldre fått sina vaccin så är det absolut inte läge för bröllopsfest, vi hade inte ens fått tillåta alla gäster att få komma in i kyrkan. Vi tog beslutet att flytta fram bröllopet. Även om det kändes tungt så kändes det 100% rätt. Vi vill ha fest med gott samvete, och att alla våra gäster ska känna sig trygga.


Det första vi gjorde då var att höra med lokalen när det fanns lediga datum i höst.

Det fanns två! 11e September, eller 30e oktober. Vi bestämde oss för att satsa på 30e oktober, så vi ringde min bror Martin och hans fästmö Vicky i Madrid för att stämma av datumet med dom. (Martin var ju toastmaster, och de är dessutom de mest uppbokade paret jag känner). Dååååå berättar dom att om vi väljer den 30e oktober kommer nog Vicky inte kunna komma…. för då får hon inte flyga….. för hon är gravid!!!!!! Detta gjorde ju beslutet väldigt enkelt. Vi spikar den 11e september med lokalen och hör av oss till kyrkan för att byta datum även med dem. Då kunde inte kyrkan. Så vi fick tänka om och börja leta efter en vigselförrättare för att även ha vigsel på Carlhälls Gård. PROBLEM SOLVED!!

Klänningen. 

Ok, jag fick nu helt plötsligt mer tid att tänka och att känna efter.. De flesta av er vet ju att jag bytte klänning. Jag köpte en jättevacker klänning på första provningen i januari (ni kan läsa om det HÄR). Men helt plötsligt kändes den inte hundra. Eller, snarare att jag inte kände mig hundra i klänningen.

Så jag bokade in en provning på By Malina Bridal och blev kär i en helt underbar klänning. När jag fick på mig den kände jag mig så fin, ni vet när hållningen ändras lite och man blir liksom lite längre.. Ja precis så! PLUS – det viktigaste – jag kände mig SÅ BEKVÄM!!!!! PROBLEM SOLVED!!

Bordsplaceringen. 

8 dagar innan bröllopet får vi ett mail från vår kontaktperson på lokalen där bröllopet ska vara.”Jag kom på en sak idag, det antalet gäster ni är innebär att ni måste ha denna bordsplaceringen, se bifogad bild”. Japp, då kommer en helt ny layout av borden som vi nu måste rätta oss efter. 8 dagar innan bröllopet!!!!!? Jag har alltså i tre veckor organiserat och fixat och donat och packat påsar med bordsnummer till den bordslayouten som vi fått av lokalen tidigare för de antalet gäster vi skulle vara. Vi har aldrig ens sett den ‘nya’ layouten. Den nya bordsplaceringen skulle innebära 12 bord, istället för 8. Det var ett mer klassiskt upplägg (inget fel om man nu gillar det) ni vet när honnörsbordet och de andra långa borden bildar som ett ”E”, i stället för de stora fyrkantiga borden vi ville ha.


I vardagsrummet står alltså kassar med bordsnummer på, däri ligger placeringskort, karta över lokalen, karta över det bordet, en lampa som är formad som den siffran som bordet har. Allt är beställt, fixat, betalt, packat och klart. Vi har även skrivit ett häfte med text om varje gäst, uppdelat per bord och bordsnummer. I vardagsrummet står två stora stativ med skyltar där vi satt upp polaroidbilder på ALLA gäster och skrivit deras bordsnummer på fotot. ALLT VAR KLART, organiserat, färdigt för att vi skulle hinna varva ner lite veckan innan bröllopet. Skulle vi nu behöva göra om ALLT!? Det hade inte varit några problem om vi hade vetat om den andra layouten från början, om de visat den för oss och sagt att just nu, pga rådande situation, måste ni följa detta upplägg. Det hade verkligen inte gjort något, men att komma 8 dagar innan och vi ska då hinna göra om ALLT? Framkalla nya bilder på gästerna, beställa hem fler siffer-lampor till de extra borden och hoppas att de hinner komma, skriva om och beställa om texthäftet om alla gäster, göra om en hel bordsplacering på 70 pers.. NEJ! Jag såg svart! Så så så mycket tid som vi lagt ner på detta. SÅ MYCKET TID. Jag blev så himla ledsen. Vi som också varit så tydliga med att om vi inte kan ha de bröllop vi vill ha, så kommer vi behöva flytta datumet igen. Och det var ju därför vi flyttade fram det från juli till september. Viktor fick tag på hon som mailat på fredagskvällen och det blev en minst sagt livad diskussion. Även jag pratade med henne en stund och försökte förklara att de kan inte komma såhär nära inpå och förvänta sig att vi ska lägga ner ytterligare tusentals kronor på att beställa om allt och göra om allt.

Hur skulle vi hinna!? (Och hur skulle jag orka, jag som redan fått både nackspärr och magkatarr av all planering?..)

Efter diskussionen med lokalen så kom vi inte fram till någon lösning. Det vara bara att börja om. Jag grät och ringde mamma som hoppade på cykeln och kom för att hjälpa oss tänka och lägga upp hur vi skulle hinna göra om allt. Vi började med att göra om hela bordsplaceringen efter den ‘nya’ layouten vi fått. Viktor skrev till tryckeriet om allt vi skulle behöva beställa om, göra om layouten på trycksaker.. Nä hörni, jag var så jäkla ledsen. Mamma var så gullig och försökte vara så positiv ”Men Emma det här bli ju bra”. ”Nej mamma, det blir inte alls lika bra som vi tänkt” och tårarna bara rann.. Här kan jag absolut ha haft ett riktigt bridezilla-moment. Jag var helt uppgiven, arg, stressad, trött, besviken och ledsen.
Lördag morgon, alltså nu exakt en vecka till bröllopet ringde det på Viktors mobil. Då är det ansvarig på lokalen som ville prata. Efter en mycket lugnare diskussion än kvällen innan så kom de fram till att vi fick ha kvar den ursprungliga planen då detta med den nya layouten fallit mellan stolarna helt från deras håll. Jag och mamma satt på terassen och drack kaffe när Viktor kom ut med tårar i ögonen. ”Det löste sig”. Herregud det var som om en 780kg sten föll av mina axlar. Vilken lättad. All tid, energi och planering (och pengar) var inte förgäves.
Eftersom jag inte sovit någonting natten mellan fredag och lördag så la jag mig på soffan och vilade – DÅ öppnas ytterdörren och in stormar tre glada brudar med musik och isfacklor – WOHOOO dags för möhippa! Herregud hörni vilken emotionell bergochdalbana. Från uppgiven till överlycklig och lättad. PROBLEM SOLVED!!

Fotografen. 5 dagar innan bröllopet tänkte jag att det var ett tag sedan jag och fotografen hade kontakt.. Så jag tänkte att eftersom det närmar sig kanske vi borde ta och ses eller snacka om tider, plats, och upplägget på bröllopsdagen. Jag skriver till henne på morgonen och hör inget under hela dagen… Ja, jag fick en orolig känsla i magen. Och min magkänsla är alltid så himla tydlig. Sent på kvällen får jag svar. Min magkänsla var rätt. Hon har alltså glömt att vi hade bokat in henne den 11e september och var nu bokad på ett annat jobb och i en annan stad!? Troligtvis hade vår bokning försvunnit i samband med att hennes dator hade kraschat..? Såklart fick även hon panik och ville hjälpa till på alla sätt att fixa en ny fotograf.. Jag minns att när jag läste hennes långa svar på mobilen så kunde jag inte ens se de sista raderna för jag blev så stressad. Vi står utan fotograf 5 dagar innan bröllopet. HJÄLP!
Det första namnet som då poppar upp i mitt huvud är Rebecka!! Fina Rebecka Rynefelt som jag fotat med massa gånger och som vi även hade frågat inför första bröllops-datumet men då kunde hon inte eftersom hon redan var inbokad på ett annat bröllop. Jag skriver till henne direkt! ”Rebecka, vi ska gifta oss på lördag och har ingen fotograf, vill du? Kan du?”. Haha, kortaste varslet ever. Hon svarar.. jag ser att hon skriver.. de tre små prickarna som hoppar.. ”Hej, vad kul! Jag kan på lördag!”.
Underbara bästa Rebecka som alltid ställer upp. Morgonen efter ringdes vi på face-time och jag grät de första 10 minuterna av lättnad, sen la vi upp ett schema för lördagen. PROBLEM SOLVED!!

Marathon. 

Dagen innan bröllopet åkte vi med Martin till Carlhälls Gård på Långholmen där både vigsel och festen ska vara för att lämna en massa saker, gå igenom allt med hovmästaren och även checka ljud och ljus. Då berättar ljudteknikern för oss att ‘jo ni vet väl att det är marathon imorn?’. VA!?


Jahapp.. då är det alltså en halvmara på vår bröllopsdag och HELA Södermalm kommer vara avstängt för biltrafik. Loppet börjar dessutom klockan 12, och alla gäster ska vara på plats klockan 14. De måste alltså ta sig till Södermalm och sedan till Långholmen – omöjligt om man då går in och tittar på kartan på marathon-hemsidan över hur de kommer stänga alla gator.”Söder Mälarstrand stängd från kl 09.00-21.00″. Herregud. Men vilken jäkla tur att hon berättade detta för oss. Det finns ju ingen annan väg till Långholmen än från Södermalm. Så, Martin och mamma ringer till polisen för att få mer information. (Absolut inget akutnummer såklart). Polisen uppger info om att Söder inte kommer stängas förrän 15-tiden men enligt hemsidan kommer alla vägar stängas vid 9 på morgonen. Ok, så vi blev ändå lite lugnare då vi trodde polisen gav rätt info. Då fick mamma tag på ett nummer till kvinnan som är marknadsansvarig för hela marathonet och ringer till henne när vi sitter i taxin på väg från sömmerskan där vi hämtat min klänning. ”Hej jag heter Maggie och min dotter ska gifta sig imorgon”.. Haha, mamma!! Ja vad gör man inte för sin dotters stora dag?? Well, mamma förklarade situationen för kvinnan som var super-trevlig och väldigt förstående i att vi kommer ha ca. 40 taxibilar som MÅSTE ta sig igenom Söder till Långholmen. ”Men oj, detta ska vi lösa” sa hon och ville ringa upp efter en stund. Hon sa även att polisen fått fel info, för det var mycket riktigt att de skulle stänga Söder från tidig morgon.

Puh. En kvart senare ringer hon tillbaks till mamma och förklarar att hon har meddelat alla trafikansvariga att det är ett bröllop som de måste släppa igenom bilar till. Hur galet!? Trotts detta var det ändå några som fick tjafsa med de som stod och ‘vaktade’ vägarna för att de skulle släppa igenom dom. Men tur att vi fick veta detta dagen innan så vi kunde meddela alla gäster att vara i god tid. PROBLEM SOLVED!!

Håret. 

Dagen D, the big day är här!! Jag och min barndomsvän Erika har sovit på Grand Hotell, min vän Meg är på plats för att fixa mitt hår. Allt går som tåget. Bästa William som ska sminka mig kommer också till hotellet och börjar packa up allt smink. Min mamma skulle samtidigt gå och fixa sitt hår på en känd salong i stan (ja hos en riktig ”kändis-frisör” om jag ska vara ärlig) som hon bokat dagen till ära.. sedan ska mamma hämta brudbuketten på vägen till Grand för att sen också bli sminkad av William på plats.

Några minuter efter att mamma skulle vara på plats hos frisören skriver hon till mig – ”Emma, han är inte här”. Då är alltså salongen stängd, och ingen frisör så långt ögat kan se. Klockan är lite efter 9.30, hennes bokade tid var 9.30. Hon blir ju såklart jättestressad redan då för att hinna allt annat innan vi åker till vigseln. Allt är liksom planerat för att hon ska hinna hämta blommor, bli sminkad osv.. Genom kontakter får vi tag på hans privata nummer och mamma smsar frisören som då svarar att han ”står på en Voi och är på väg”. När han väl kommer fram är han dessutom SVINBAKIS!! Och försöker inte ens dölja det. Detta är alltså en lika stor dag för mamma som för mig och det börjar med en sen och skitbakis frisör som ska fixa hennes hår. Kul.


När mamma sedan kommer in på hotellrummet ser jag direkt att något inte är bra. Hon är alltså inte alls nöjd med håret. Och då menar jag inte att man kunde försöka med ett ‘åååh men det ser ju fint ut mamma’ utan nej, det var absolut inte bra. Det var inte fint. Jag vet att när hon vände sig om för att visa mig så sa jag bara ‘men det var ju inte alls i närheten av vad du ville ha mamma’.. Hon har även varit varit i salongen TRE gånger innan för att stämma av och visat bilder på exakt vad hon vill ha. ”Kändis-frisören” har då slängt ihop denna ‘frisyr’ på ca 20 minuter.


Och nu är jag säker på att ni förstår hur jag menar. Känslan av att inte känna sig fin, när man vill vara fin. Och mamma kände sig inte fin. Det syntes så på henne även om hon försökte dölja det.

Och är inte hon glad, då är inte jag glad. På riktigt, det såg ut som ett ruffsigt fågelbo med synliga hårnålar överallt. Då ryckte Meg in. Min fina Aussie-kompis som jag lärde känna i Sydney. En fantastiskt duktig frisör. ”Come Maggie, I’ll help you”. De gick bort till en annan del av rummet och Meg satte igång. Jag hörde hur mamma visade samma bilder för henne som hon hade visat den andra frisören. Jag sitter och blir sminkad medan Meg hjälper mamma. Jag hör att de tar kort och Meg visar mamma hur hon gjort om håret. ”Yeeees, I love it” hör jag mamma säga. Och sedan – lyckotårar. Mamma blev så lycklig och lättad och blev SÅ FIN. Alltså ja då brast det för mig med och tårarna rann. DÅ öppnade vi dagens första bubbelflaska. PROBLEM SOLVED!!

Ja hörni, det var lite terapi för mig att få skriva av mig lite. Tack för det. Och som ni ser – 10 djupa andetag och sedan – PROBLEM SOLVED! Mer bröllopsinlägg kommer snart!!! KRAM, Emma

2

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00