ANNONS

FÖRSTA PROVNINGEN

/

Nu ska jag berätta för er om min första provning, och brudklänningen som fick följa med hem. Detta var alltså i januari i år, min bror och hans blivande fru Vicky var på middag hos oss då jag och Vicky började prata brudklänningar. Det är lite märkligt det där, alltså att prata om brudklänning, för jag har ju aldrig föreställt mig min klänning, jag vet inte ALLS vad jag gillar, men jag vet vad jag inte gillar när jag ser det. Om jag skulle försöka föreställa mig vad för klänning jag skulle ha så tänkte jag direkt på mina favoriter i min garderob. Lösa, puffiga, med volang, kanske med lite avslappnad boho-känsla. Men att hitta en sådan variant som just brudklänning är ju skitsvårt! Det ska ju också kännas som en brudklänning och inte som en ‘vanlig’ klänning som redan finns i garderoben!! Anyways, jag och Vicky kom fram till att jag måsta börja prova! Bara testa allt möjligt för att hitta vad jag gillar.. Så vi bokade en tid någon dag senare och jag gick dit med mamma och Vicky som smakråd.

Väl på plats i butiken tog Therese hand om oss. Jag fick fyra lappar att hänga på de fyra klänningar jag ville prova, och eftersom jag hade NOLL KOLL på vad jag gillar så var det bara att kika på varje klänning i butiken och chansa lite. Inte lätt kan jag säga. Ok, här är alltså jag i den första klänningen. Det var en väldigt märklig känsla.. Alltså jag kunde liksom inte fatta att JAG hade brudklänning på mig! När jag stod på podiet och tittade i spegeln såg det bara ut som ännu en bild på en tjej i brudklänning på Pinterest. Liksom ingen ‘feeling’ om ni förstår vad jag menar..
Therese pratade med mig i provrummet, hon sa att ‘man känner när det är rätt klänning’. Jag tänkte ‘ja ja, lite väl klyschigt kanske..’ Vi får väl se..

Ok, så vi provade vidare. Kort ärm, lång ärm, släp, kände mig för söt, kände mig för utklädd.. provade olika tyllkjolar, in och ut ur provrummet. Upp och ner från podiet. Puh.. inte blev det lättare direkt.

Men sen hände något! Therese tittade på mig och sa ‘jag vet, den HÄR ska du prova’.

Jag gick in i provrummet och Therese kom efter, hon hjälpte mig i den nya klänningen och jag blev bara helt tyst. Ja, där kom den. Känslan. Känslan som hon pratat om förut. Jag kände mig fin, stolt. Mamma och Vicky var också helt tysta när jag kom ut men berättade efteråt att jag helt plötsligt blev 5 cm längre och hade ett annat leende på läpparna. Det var något. Den klänningen hade DET. Vi provade med skor och slöja och jag gick runt i butiken och det blev en riktig keeper. Jag sov på det en natt och bestämde mig dagen efter att det skulle bli min klänning. Allt kändes SÅ bra.  

Men vad är det som hänt då undrar ni kanske? Jo men det undrar jag med.. Kanske är det för att vi var tvungna att flytta fram bröllopet som gjorde att man fick lite mer tid att tänka och att känna efter. När jag varit hos sömmerskan för att prova så har det liksom inte känts riktigt 100. Och om det är någon dag då ALLT ska kännas 100 så är det på ens bröllopsdag eller hur…!?

Nu har jag iaf TVÅ vackra klänningar som hänger här hemma. Jag ska prova båda igen och känna efter liiiiite till. Tur att sömmerskan inte hann göra ändringar på den första klänningen om det nu blir så att jag ändå väljer att sälja den. Haha, tuffa beslut hörni.. men jag tror ändå jag har en bit kvar innan jag räknas som en bridezilla… Eller!??

OBS – Klänning nr1 som fick följa med hem efter första provningen syns alltså INTE på någon av bilderna ovan. Det får vänta lite till. <3 KRAM /E

1

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00