Och så helt plötsligt är det 11 grader och sol!? BOOM! Men hur härligt? Jag har velat åka ut till Ulriksdals Slottsträdgård så länge nu, idag blev det äntligen av. Solen sken, fåglarna kvittrade, ja allt det där och mycket mer. 

Jag kan knappt beskriva hur mycket det kliar i fingrarna när jag går och tittar på alla vackra blommor. Är sååå otroligt sugen på att börja plantera på vår terass nu. Men vet att jag måste vänta ett tag till såklart. Herregud, det kan ju snöa i april.. Men vill verkligen ha vår NU och allt som hör till.

Vi åt en god lunch och det var fullt med folk. Adele är så rolig, hon har börjat lägga märke till små detaljer som lappar, knappar, ringar. Just nu finns det inget roligare än att dra i mormors örhängen. Hon är så fokuserad, kolla bilden nedan 🙂

Ja det fick bli lite shopping också.. Jag vill så gärna testa att sätta Dahlior i år. Har aldrig gjort det innan men tycker dom är så otroligt vackra. Så jag köpte tre olika varianter – någon som har lite tips på vad man ska tänka på när det gäller just Dahlior? KRAM /E

Hej fina ni, här kommer en liten update från veckan – a.k.a: de senaste bilderna ur telefonen.. Jo! Ni vet kanske att jag undervisar lite? Jag är ju mammaledig, men jag undervisar 6.30 passet varje fredag, och sedan ett morgon pass på helgen, och jag älskar det! Älskar att vara i yogastudion, att undervisa alla fina yogisar och att tänka på annat en stund. Bland det bästa jag vet är när min familj kommer och ‘hämtar’ mig efter jobbet. På helgen brukar det funka perfekt. Då är passet slut vid 11.30 och Viktor, Elliot och Adele kommer och hänger lite i studion och sedan tar vi sällskap hem. Det är SÅÅ MYSIGT! Elliot får ibland följa med in i salen när jag gör rent efter passet och han tycker det är jättekul. Sist dom kom till studion sa Elliot ”Nu gör vi yoga mamma – jag behöver en matta”. Så gick vi in i stora salen och han fick göra kullerbyttor, stå i trädets position och i triangeln. Eller ‘diamanten’ som han kallade den. Så kul att han vill prova!

Trots att det varit regn, grått och dimma de senaste dagarna, så jag har varit ute och rullat vagn. Adele sover så gott i vagnen. Och jag tycker det är så himla skönt, en lååång promenad i Hagaparken och en bra podcast i öronen är svårt att slå – ja även i regn.

Men igår blev det ingen långpromenad, jag var hundvakt några timmar på förmiddagen åt min grannes gulliga hund Stella. Adele var så nyfiken på Stella, nästan helt fascinerad – väldigt kul att se. Sedan gick vi ut på en lunch med min fina vän Agnes som jag lärde känna på mamma-träningen. Det är helt underbart när man träffar en ny vän, men när det känns som om man varit vänner i flera år..

Man klarar nästan inte en runda på stan utan att ta en paus i amningrummet på NK. Det är så fint och så lugnt och skönt där inne. Som en liten lugn oas mitt i kaoset. 

Sen en sista grej – har precis ‘dammat av’ min fina gamla Acne-jacka. Ja den är 10 år gammal!! Varför har den fått hänga i källaren i typ 3 år!? Nu vill jag bara ha den på mig.

När man inte använt en jacka på så länge så känns den som en helt ny jacka när man börjar använda den igen. Den har bara fått vara på pause ett tag helt enkelt!
Önskar dig en underbar dag!! KRAM /E

Jag har fått frågan så många gånger nu.. och ja, helt ärligt så har jag har tänk tanken 1000 gånger. Men, det är inte så enkelt. Båda gångerna  jag varit gravid så har jag sett mig själv amma mina barn. Det var en målbild, och inget skulle ta den ifrån mig.
Med Elliot, så pågick min D-MER i 6 månader, men den var inte lika intensiv som den var med Adele. Dock så försvann min D-MER med Adele när hon var ca 5 månader. Min D-MER har gett mig ibland korta (2-4 minuter), ‘mindre’ ångest attacker och ibland längre (10 minuter), jävligare ångest attacker. Ja, vid nästan varje amningstillfälle. Allt från ett lätt tryck på bröstet till ett sånt tryck att jag knappt får luft, det svartnar för ögonen, pulsen går upp, jag känner mig ledsen, rädd, ensam.
Det kom alltid som en våg.. ”Nu kommer den igen” tänkte jag så så många gånger och bara blundade.. Andades..

”Det går över, det går över, det går över, det går..” och sen, så släpper det. Lättnad. Ljus. Jag får luft igen. Jag öppnar mina ögon och tittar ner på Adele. Som hon njuter! Våra blickar möts och även om hon inte kan prata så är det som om hon pratar till mig genom sin blick. ”Allt är ok mamma, jag är här”.

På något konstigt sätt så är det värt det. Det var alltid värt det – dom jobbiga, mörka minuterna, för att sedan få det där underbara, fina, mysiga som amning också kan vara. 

Fina bilder som Rebecka Rynefelt tog när Adele var 5 dagar gammal.