Tänk så en dag kan vända hörni.. från blodprover och glukosbelastningar till afternoon tea i Lars Wallins nya syateljé. Helt galet underbart med dessa kontraster i livet. I förrgår efter en morgon i Läkarhuset blev det en helt magisk eftermiddag med te, utsökta bakelser och en presentation av en helt lovely klocka av Mockberg i samarbete med Lars Wallin. Det kan ju inte bli annat än succé.. det hör man ju. Lars med hans känsla för stil, mode, couture.. och Mockberg med deras känsla för detalj och kvalitet. 

Hela syateljén var så fin, på borden var det uppdukat med så mycket gott. Det kändes som om man förtrollades till Marie Antoinette för en stund.. ”Let them eat cake”! Så vackert. Magiska klänningar, bakelser i alla färger, blommor i mängder..

KRAM FINA NI! /E
Alla bilder är av Rasmus Lindahl.

Hej fina ni! Om du följer mig på instagram fick du se på stories igår hur jag var och tog ett sockerbelastningstest. Puh, det var tufft. Men det gick. Och nu är det väldigt skönt att det är över. Ni vet ju hur kul jag tycker att det är med sprutor och så… Ett sockerbelastningstest (eller glukosbelastning) gör man för att upptäcka graviditetsdiabetes. Har man graviditetsdiabetes så ökar bebisens insulinproduktion för att ta hand om de höga sockervärdena.. Och eftersom insulin också är ett tillväxthormon så kan det leda till att bebisen växer lite snabbare än vanlig i magen och blir lite större. Och ja, större bebis ökar risken för en mer komplicerad förlossning. 

Jag fick även göra detta test när jag var gravid med Elliot. På en vanlig kontroll hos min BM som jag hade då, så tyckte hon att magen var aningen stor (enligt min kurva) när vi mätte den. Då fick jag göra både ett sockerbelastningsprov och sedan ett tillväxtultraljud. Jag hade inte graviditetsdiabetes då, man konstaterade bara att ja, bebis är lite större. Han hade det gött där inne i magen helt enkelt. Min underbara BM som jag har nu, sa att jag nog inte skulle behöva göra ett sånt prov igen då jag hade hamnat under en viss gräns min första graviditet. Men så ringde hon mig förra veckan och sa ”Emma, jag har tänkt på dig, och jag tycker vi ska göra ett glukos test ändå – du får såklart vara med att bestämma själv men jag tror det är en bra idé”. Ja men såklar, jag skulle ju aldrig säga emot något som rekommenderas av min BM som bara vill mitt bästa. Det var bara att bita ihop och gå dit.

Glukos testet går till som så – man fastar i minst 12 timmar, sedan börjar man morgonen med ett blodprov, sedan får man dricka en sockerlösning som smakar som en varm, avslagen, tjock (tänk typ siraps-konsistens) Sprite med 30 extra sockerbitar i.. Alltså den är så äcklig. Men jag hällde i mig den i tre svep. Det är alltså 75g glucos löst i 250-330ml vatten. Sen får man sitta och vänta i en timme. Sen tar man ett till blodprov. Man väntar en timme till, och tar sen ett sista blodprov. Ja det är alltså tre blodprov på två timmar. Inte en dröm för någon som är spruträdd.. 

I DID IT! Kan knappt beskriva hur stolt jag kände mig när jag gick därifrån. Jag kan ärligt inte minnas när jag någonsin tagit blodprov utan att få panik och gråta. För dig som kanske inte har fobi för sprutor kanske det låter löjligt. Ja då får det göra det, men jag har varit rädd för nålar så länge jag kan minnas. Sjuksköterskan som tog hand om mig dessa två timmar och tog alla blodprov på mig var helt fantastisk. Hon var så förstående, så lugn, så duktig, så fin och försökte fråga/prata om annat när vi tog proverna. Haha, något svar fick hon aldrig eftersom det enda jag gör är att försöka andas lugnt så kan inte riktigt prata när jag tar prov. Men hon var så varm och mjuk och jag kände att sekunden jag var klar ville jag bara krama henne. Så jag gick till närmsta blombutik och köpte en bukett rosor till henne. Jag blev så rörd när jag såg hur glad hon blev. Där stod vi båda och grät! Jag sa till henne att jag hade sån tur som fick just henne som min sjuksköterska idag, jag berömde hur duktig hon var och hur fint hon bemötte mig med mina rädslor..

Idag fick jag resultatet från min BM och nej, det är inte graviditetsdiabetes denna gång heller. Allt såg jättefint ut sa hon – puh såå skönt! Tillväxtultraljudet ska vi göra i vecka 32, så om 5 veckor. Då får vi se om det är en bebis som växer som Elliot gjorde, eller inte. KRAM!! /E

Jag tycker det är så fint med lite mer tidlösa mönster. JA! Jag vill se ut som en rutig picknickduk, jag tycker det är fint!! Randigt och rutigt blir ju liksom aldrig gammalt enligt mig. Här är några fina sommarfavoriter! KRAM!
Randig klänning i linne, HÄR / Beige & vit randig midiklänning med smala axelband, HÄR / Rutig omlottklänning, HÄR / Vit & svart randig klänning med smala axelband, HÄR / Grön rutig kortklänning, HÄR / Vit & ljusblå randig knälång klänning, HÄR / A-line, randig blå klänning, HÄR /Grön rutig midiklänning, HÄR