ANNONS

Idag är jag gravid

/

Ruvdag åtta och jag är gravid. Det är så tidigt, så tidigt – men oavsett vad som händer framåt så väntar vi i skrivande stund barn. Herre gud. Det ser så verkligt ut i text såhär. Är det nu insikten ska landa på riktigt? Jag tror inte den gjort det riktigt ännu.

Redan från början hade vi bestämt att vi skulle testa första gången på ruvdag 7. Cornelia ville när morgonen väl kom dra ut på det längre, men jag kunde inte. Orkade inte. Höll på att gå i tusen bitar av undran och graviditetssymptom jag inte visste om jag skulle försöka ignorera eller omfamna. Ett vanligt sådant där billigt RFSU-test och ett testa-tidigt-test från något billigt märke jag inte sett förrän jag spontanköpte det på apoteket. Jag tror att jag (till skillnad från förra isättningen) denna gång hade ställt in mig på att det inte skulle gå, för redan efter bara en minuts väntan på resultat försvann allt hopp. Jag lämnade Cornelia själv med stickorna, kände mig besviken men mest lite likgiltig. Typ: ”jahopp, då gick det inte denna gången heller.

Kanske nästa”. Tog liksom inte in det faktum att man ska vänta FEM minuter och inte EN innan man läser av testen, samt att det mycket väl kan vara positivt trots att inget syns ruvdag sju. Så när de svaga, svaga men ack så synbara sträcken ovan växte fram visste jag inte hur jag skulle reagera. Livrädd för spökstreck och falska förhoppningar kunde jag liksom inte tro på det. Trots att Cornelia gång på gång försäkrade mig om att strecken synts inom fem minuter, och att det då inte KAN vara falskt svar – och trots att det var två tester från två olika märken. Dagen gick och jag kände mig hoppfull och livrädd om vartannat. Tänk om det var ovitrellsprutan som suttit i rekordlänge och gav utslag? Tänk om morgondagens test inte skulle visa något alls? Tänk om, tänk om, tänk om. Jag är mästare på tänk-om-tankar.

Så imorse, ruvdag åtta, tog vi ett sådant där snordyrt testa-tidigt-test från clearblue. Vi ville ta ett digitalt test, för att få svaret svart på vitt och slippa fruktade gråzoner att famla i.

Det visade omedelbart positivt, fastän jag vaknade superkissnödig 05.30 och tog testet bara precis sex timmar efter det att jag senast kissat (TMI? jag har förstått att det är viktigt det där, hur lång tid urinet man testar på har legat i blåsan). SÅ JÄVLA SKÖNT!!! Nu finns det inga frågetecken. Embryot har fäst där inne och det är ett FAKTUM! Insikten har slagit till i omgångar hela dagen. Vi väntar barn. Kanske blir vi tvåbarnsmammor i början av nästa år. I libero-appen som vi använt för att räkna ut BF blev det den 25/2, det vill säga dagen innan Ragnars födelsedag. Den säger också att vi idag går in i vecka FEM! Känns helgalet. Kommer aldrig vänja mig vid hur man räknar graviditetsveckor.

Så, vad nu? Känner jag mig själv rätt kommer jag så länge ingen blödning sker ta nya test varje morgon tills de där gravtesterna vi bunkrat upp med är slut. Hade det inte varit för just det där faktumet om att man ska ha haft urinet i blåsan i minst sex timmar hade jag antagligen testat en gång i timmen.

Jag har ännu inte fällt några glädjetårar, men nu bränner det rejält bakom ögonlocken. Att skriva det här inlägget gjorde det verkligt på ett helt nytt sätt. Det är dessutom första gången sedan första testerna som jag sitter ensam ned i lugn och ro och överhuvudtaget får tid att tänka och känna ordentligt. Vi väntar barn. Jag och Cornelia. Vi ska bli mammor igen, och om vi har tur så är det till cellklumpen som redan växer i min mage.

Embryot! Eller blastocysten är kanske den egentliga termen om man ska vara korrekt? Eller är det samma sak? Sjukt att jag inte förstått det ännu. Hursomhelst så blir jag nästan lite stolt när jag tittar på den här bilden. Vilket duktigt embryo! Som gjort precis som det skulle! Borrat sig in i livmoderslemhinnan och börjat dela på sig. Heja dig emby-blasto! Vi är så många, så många som hejar på dig och hoppas att du ska bli en person som vi får träffa nästa år.

Låt oss avsluta detta inlägg med fun facts om embryot. Läkaren på kliniken sa ju att det var det finaste embryot han sett den dagen, och när jag frågade hur han kunde se det så förklarade han det som att det är ett bra täcken när det är ”slät yta” i cirkeln. Bubblan till höger är att ägget har börjat kläcka sig självt – vilket tydligen tyder på hög livskraft då det haft styrkan att göra det utanför kroppen.

Nu är vi i Vänersborg hos Mathilde och det vankas havskräftor och västerbottenostpaj. Ett perfekt firande! Idag är jag gravid, idag väntar vi barn, och idag tänker vi fira! Puss!

0

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Ruvdagbok is back

/

God förmiddag från ruvdag 6!

När jag skriver att det är sjätte dagen känner jag ”oj, hur blev det redan dag 6?!” – men så ger jag det en tanke till och minns alla veckans stunder av ett psyke i obrytbar loop. Jag har säkert skrivit det förr – men att styra sina tankar är något jag verkligen inte lärt mig ens litegrann. Cornelia, som gått på utmattningsrehab ett halvår efter en totalkrasch på en tv-produktion i Thailand, har lärt sig konsten att ”tänka på ingenting”. Jag förstår inte hur det är möjligt. Kan ej ta in att det går. Om jag tänker på ingenting så tänker jag ju automatiskt att det är det jag ska tänka på, eller hur? Hon håller inte med. Jag tycker att det är att säga emot logisk fakta. Hon håller inte med om det heller. Så, dessa ruvdagar som nu passerat har styrts av min okontrollerbara tankeverksamhet. Dag 1 till 3 var easy, eftersom jag visste att ett streck på stickan omöjligt skulle kunna visa sig så tidigt – och dessutom hade jag ännu inte fått några graviditetssymptom. Dag 4 började otåligheten och ångesten jag mindes allt för väl från förra försökets ruvdagar smyga sig på, och sedan dag fem, alltså igår, eskalerade den lavinartat. Kände hur brösten som över en natt börjat förändras, hur magen spänt putade, och kände mig dessutom oprovocerat illamående en stund på förmiddagen. Omedelbart ändrades hela mitt mentala mode. Poff. Pang. Från typ 30 till 100 bara sådär! TROTS att jag ställt in mig på att dessa symptom komma skulle oavsett om emrbyot fäst eller ej, eftersom de till följd av lutinus-tabletterna gjorde det även förra gången. Istället får jag ännu en gång ett kvitto på att det sunda förnuftet inte har en chans mot de instinktiva känslorna som följer av fysisk form.

Första gången jag konstaterade detta, hur psyket (i alla fall mitt) i första hand anpassar sig efter fysiken, var i Nashville för drygt fyra år sedan när jag just upptäckt att jag var gravid. När jag plussade på stickan kändes det som att jorden skulle gå under, men jag kände heller inget som helst tvivel om att jag skulle göra en abort. Detta fick jag snabbt uppleva inte var helt enkelt ordnat i en så konservativ stat som Tennessee, och de följande dagarna började min hjärna ställa om sig efter kroppen. Det var så sjukt! Jag vaknade på rygg med handen på magen, trots att jag aldrig sovit en enda natt på rygg i mitt liv. Jag blev äcklad av alkohol trots att jag från sekund ett varit hundra procent säker på att jag inte skulle fullfölja graviditeten. Även om jag alltid velat bli mamma och tänkt på mig själv som mamma till många barn kunde det inte funnits en sämre tajming än just då i livet. Jag var 21, singel, frilansande med skitlön och inte ens säker på vem pappan var. Det fanns liksom inte på kartan att sätta ett barn till världen under de omständigheterna. ÄNDÅ började psyket vackla, och jag är säker på att det var till följd av kroppens djuriska beteende av att vilja skydda det som börjat växa där inne. Det sunda förnuftet blev sekundärt bredvid kroppens övertag och känslorna som följde blev därefter. Även om jag är säker på att jag på ett sätt kommer sörja den aborten för resten av mitt liv är jag så glad att jag ändå orkade hålla huvudet tillräckligt kallt för att hålla fast vid mitt instinktiva beslut. Jag har aldrig tvekat på om det var rätt eller inte. Framförallt inte nu några år senare när jag kan konstatera att jag inte hade haft varken Cornelia eller Ragnar om jag valt annorlunda den gången.

Att ansvara för och uppfostra ett barn är det svåraste jag någonsin gjort, och då gör jag det ändå ihop med den klokaste, vettigaste och lugnaste personen jag känner, i en trygg ekonomisk situation. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag hade hanterat att göra det utan partner, utan fast inkomst och i en lägenhet vars hyra jag inte hade råd att betala utan inneboende.

Självklart hade jag inte ångrat ett barn när det väl fanns, det bör kanske poängteras om någon nu skulle tvivla på att den tanken finns hos mig, men jag tror det är så jävla viktigt att få känna sig grundad och trygg i beslut om abort! Och jag önskar att det inte fanns sådant otroligt stigma kring ämnet! Jag vägrar skämmas! Vägrar prata urskuldande gentemot gud vet vem när jag berättar om min abort! Och så är det med det.

Ja, det blev ett sidospår som spårade ur lite. Hursomhelst: känslan av att kroppen styr psyket är densamma som den gången i Nashville. Trots att situationen nu är den rakt motsatta. Kroppen känner sig gravid, och hjärnan hakar glatt på och beter sig som om jag vore halvvägs gången. Det sunda förnuftet får panik och försöker förgäves armbåga sig fram till styrspaken över denna bångstyriga treenighet. Och så loopar det på repeat. Trådar på familjeliv läses och chattkonversationer med instagramvänner som gjort IVF rullar. Att tänka på något annat tycks omöjligt, likaså att inte innerst inne tro att det gått den här gången. För det KÄNNS ju så. Det KÄNNS ju ONEKLIGEN så när brösten spänner och magen putar och humöret ännu en gång verkar ha kukat ur av hormonförändringar.Den enda trösten är att tiden oundvikligen och oföränderligt går… dessutom i samma takt som alltid, trots att det känns som att någon satt den på halvfart.

Dagarna byter av varandra och om fyra och en halv dag är det ruvdag 10. Då fick jag mens sist. Och om sju och en halv dag är det ruvdag 14. Midsommarafton. Klinikens officiella testdatum.

Hur Cornelia mår i det hela? Nej men hon har ju valt att varken hoppas eller stressa. Hon har, citat, ”stängt av de tankarna just nu”. Det är så provocerande avundsvärt att jag vill putta henne i sjön. Jag hade gett… tja.. inte någon kroppsdel – men absolut några tusen för att få ha det mindsetet just nu!

Nu ska jag sysselsätta mig. Puss

1

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

Öland

/

Och så tog jag mig tillslut äntligen tiden att göra klart den där Ölandsguiden som jag påbörjade för gud vet hur länge sedan! Precis som jag älskar listor så älskar jag förstås guider.

Blåeld i juni vid Äleklinta. Tack farfar för bilden!

Öland är mina barndomssomrar i ett ord. Min farmor och farfar har alltid haft stuga där, precis vid havet någon kilometer norr om Köpingsvik, och jag minns pirret i kroppen när vi åkte över Ölandsbron för att börja sommarens ölandsvecka.

Ofta stannade jag längre, och hade en vecka med farmor och farfar för mig själv eller med en av mina bröder. Det är, som platser som betytt mycket under uppväxten väl ofta är, någon form av helig mark för mig. Ändå inser jag när jag kollar mina markeringar på kartan att jag har mycket kvar att utforska. Typ hela södra öhalvan. Det blir väl ofta så med platser man känner väl men bara besöker någon gång per år – att man passar på att återse sina favoritställen och göra ”det man alltid gör”. Det blir som obligatoriska moment och utflykter som sätts i system att återupprepas år efter år. Tryggheten i att ha traditioner. I att föra dem vidare, visa den man blir kär i sina smultronställen, som att inviga någon i en hemlighet.

Öland för mig är panerad kalmarflundra, kroppkakor med grädde och lingonsylt, att gå till badstegen i morgonrock oavsett väder, att se om samma dvd:er år efter år, att sova i våningssäng i fuktig friggebod, att sticka sig under fötterna på enris, att gå på händer under vattnet och att låta tångräkor hoppa på tungan. Det är ölandslimpa med ost, att kasta macka med skiffersten, farmors eviga plockande med pelargonerna och farfars portabla grill på stenstränder. Det är promenader till campingarna för att titta på husvagnsträdgårdar, krimskramsköp i Borgholm, kronprinsessans födelsedagsfirande på Solliden, överprisade loppisar, att somna till avlägsen musik från slottsruinen på andra sidan viken och att alltid leta efter en solig plats i lä. Det är blåbärsplockning, ölandsraukar, långsamma turer med den långsamma båten, sommarkompisar, att dammsuga upp augustispindlar innan läggdags, allsång på Skansen och högar av svensk damtidning .

Egentligen gillar jag ön bäst på hösten och våren, när sommargästerna ännu inte kommit och de sommaröppna butikerna ännu inte slagit upp. Det är väl ett ålderstecken, tänker jag, att plötsligt tycka ”desto färre – desto bättre”.

När det inte är säsong är Öland ensligt, och det är något magiskt över naturen då. Ön är i princip helt platt, och stora delar av naturen orörd. Om man vill fly turistsverige på sommaren är Öland inte rätt resmål – men  en roadtrip runt ön eller en vandrings- / cykelsemester under tidig höst eller sen vår tror jag är magiskt för alla som gillar friluftsliv eller vill se mer av svensk natur.

Bruddesta

Bruddesta är ett småskaligt gammalt fiskeläger från 1800-talet beläget cirka tjugo minuter norr om Borgholm. Min farfar tog med mig och Cornelia hit på utflykt förförra året, och det var så jäkla mysigt! Det är liksom inte den klassiska turistfällan, så utöver några historieintresserade turister som stannade för att titta på de gamla bodarna fick vi vara för oss själva. Eftersom Öland är sjukt blåsigt typ jämt så är det gött att ha några stränder i bakfickan som man vet att det finns möjlighet att sätta sig i lä på. Dessutom är det verkligen en mysig miljö, som jag kan tänka mig är spännande i ett barns ögon!

Måhända inte den officiellt vackrast rankade av öns stränder (det är klassisk öländsk klapperstensstrand) – men om du frågar mig väljer jag absolut en lite ”fulare” strand framför att trängas på en vit sandstrand alla dar i veckan! Vattnet är ju dessutom detsamma – ljuvligt kristallklart.

Byrums Raukar

Naturen längs nordvästra sidan av ön är så häftig och ombytlig!

Jag älskar att köra kustvägen från Nabbelund och neråt mot Sandvik, och Byrums Raukar är absolut värt ett stopp längs den vägen! De kanske inte skulle imponera på en gotlänning, men för resten av oss är det ju inte direkt vardagsmat med den här typen av natur. Det känns dessutom som en garanterat rolig miljö för barn i ett ganska brett åldersspann att upptäcka. Mitt foto var inte den mest representativa, men formationerna fortsätter en bit. Googla för att få en rättvis bild hehe.

Byxelkrok

Byxelkrok är en sådan där typisk sommarhamn. Turistfylld ett par månader om året, och resterande tid nästintill öde. Jag blev nyfiken på att googla dess befolkningsmängd, och fann att det vid den senaste mätningen (2015) var 165 boende på orten. På sommaren känns det snarare som att man har 165 personer inom synhåll vart man än vänder blicken. En liten gågata mellan röda sjöbodar i vilka diverse krimskramsbutiker, kiosker och restauranger finns. Att det samlas så mycket folk just här antar jag är för att färjan från Oskarshamn (går endast sommarhalvår tror jag) går hit. Personligen tycker jag att sådana här ställen liksom varken är bu eller bä. Jag tycker att det finns någon slags charm, men i liten mängd. En eftermiddag med en glass i handen räcker gott för mig.

IMG_7487

Åker du till Byxelkrok trots denna halvdana recension så tycker jag absolut att glass bör köpas på Gelato & Biscuits! Superjävlabra! Och då är jag en finsmakare när det kommer till glass. Skulle 100% välja glass före alla andra typer av sötsaker resten av livet om jag var tvungen att välja.

Fiskrökeri finns att finna bredvid gelaterian. Mmm älskar rökt fisk!!! Perfekt matsäck att svänga in och köpa på väg till heldag på stranden dessutom. Och Ölands enligt mig bästa strand är nästa punkt i denna guide!

Grankullastranden

Grankullastranden, som jag kallar detta smultronställe i brist på officiellt namn, ligger på delad förstaplats med Knäbäckshusen i Skåne på min topplista över svenska stränder. Bilden ovan är tagen med drönare och är helt oredigerad. Det ser ut sådär! Vattnet är sådär grönt! Och stranden är sådär tom, till och med en solig dag i slutet av juli! Det känns som att jag är på väg att göra något grovt kriminellt genom att lägga ut koordinaterna för den här stranden på internet haha. Den har verkligen varit hela släktens tillflyktsort under de där semesterveckorna då ön är helt överbefolkad, men inte en enda gång har vi behövt trängas här.

Fantastisk stenbotten, som synes. Antalet timmar jag ägnat åt att samla fina stenar här sedan jag var liten. Även förra året som vuxen satt jag på huk och plockade och plockade. Som samlare in i märgen är det liksom omöjligt att låta bli. Det är dessutom alltid vågor höga nog för att vara roliga att bada i, och blir djupt fort. Som barn badade jag i flytväst här, för det kan vara rätt strömt.

Koordinaterna är: 57.317678, 17.141222. Om du på vägen dit tror att du kört fel – så är du rätt! Det är skumpig körning över gamla tågrälsar, stock och sten längs dåligt underhållna grusvägar. Just därför åker ingen hela vägen fram till stranden om man inte vet att den finns där. Bara någon mil bort på andra sidan udden ligger Böda Sand. Om jag gjorde en cykel- eller vandringssemster på Öland hade jag satsat på minst en natt här!

Äpplerum

I Äpplerum, en liten genomfartsby mitt på ön en bit från Borgholm finns både café, lammskinnsbutik, kött- och delibutik, häststall, frigående höns, mysig hund och boende att hyra. Mysig utflykt oavsett om man har råd och lust att unna sig något gott och närproducerat eller bara vill klappa djur och skrota runt en timme.

Typisk butik jag önskar att jag var ekonomiskt oberoende i. Då hade alla mina skor haft lammullssulor, min soffa varit överöst av långhåriga fårplädar och alla stolar försedda med fårfällsdynor. Men tills vidare får det räcka med att fönstershoppa, klämma, känna och drömma i mysig och lantlig miljö.

Kapelludden

C2A16F7497EBED684EB5BAE68A796BFF

För fågelskådaren eller den historieintresserade är Kapelludden ett bra utflyktsmål. Ruinen på bilderna är resterna av ”S:ta Britas Kapell”, byggt på 1200-talet, och är ett sådant där klassiskt Ölandsmotiv. När jag och Cornelia var där på utflykt runt påsk var det i princip vi samt sällskap av ett femtiotal personer med kikare runt halsen där. Jag vet att man kan se tillexempel havsörn om man har tur. Vi gick inte ända ut till vattnet, men jag skulle inte tro att det är särskilt badvänligt precis här.

Kroppkakor

When at Öland är det ju nästintill obligatoriskt att äta kroppkakor! Fa-an vad gott det är. Jag är alltså uppvuxen med kroppkakor hos farmor och farfar på Öland, och en mormor som gör egen pitepalt… så för mig är det nästintill heligt. Bilden ovan är tagen på restaurangen Ebbas, som ligger på gågatan i Borgholm. Men mest rekommenderar jag Evas kroppkakor som ligger ute på landet. Därifrån kan man dessutom ta takeaway om man vill. Däremot rentav avråder jag från Arontorps kroppkakor. Det är rena rama skolmatsalen på exakt alla sätt och gör det faktiskt inte rättvist!

Loppisar

Det skaver att erkänna – men Öland är inte det loppismekka det ofta framställs som. Visst, det finns loppisar precis ÖVERALLT – men de är helt insane prissatta och mest fulla av skräp. Förra året gjorde vi en riktig loppisrunda, stannade vid säkert ett dussin ställen men kom ändå hem helt tomhänta. Det har liksom gått inflation i loppisar på en del ställen! Jag har upplevt detsamma i Dalarna när vi var på loppisrunda där. Det kan såklart vara mysigt att skrota runt och titta ändå, men målet är ju ändå att fynda – och det verkar vansinnigt svårt på Öland. En sprucken och naggad rörstrandtallrik kostade liksom 225 spänn! Och en vattenrenare 650 kronor, vilket var mer än samma modell kostade ny (jag googlade). Detta var på två olika ställen, dessutom. Knäppt! I min familj skämtar vi om att ölänningar vill passa på att tjäna varenda krona de kan på turisterna under sommarhalvåret, och därför hittar på helt galna grejer. Det görs spökstatyer av träkubbar och öppnas små sommarland med inträde i folks trädgårdar där stenar typ målats i olika färger och en lådbil byggts. Den enda rimliga second handen jag varit på på Öland är Röda korset i Borgholm. Den är som en ”vanlig” röda korset i valfri småstad. Om du som läser har hittat en bra loppis på Öland, snälla dela med dig!

Långe Erik

Copyright 2021. All rights reserved.

Långe Erik, fyren på Ölands norra udde. Det är ju något fascinerande mäktigt med fyrar alltså. Och på samma gång något kusligt, eller är det bara jag som drar den associationen? Jag vet inte hur det är nu i covid men tidigare har det funnits en liten shop och ett café i anslutning till fyren. Om du varit på Grankullastranden kan Långe Erik vara ett bra mellanstopp på vägen. Det är bara en dryg kvart däremellan.

Sist men inte minst!

Borgholms slottsruin! Är du ute och far på ön lär du ändå ha vägarna förbi.

Sollidens slott! Also known as kungafamiljens sommarhus. Väldigt vacker slottspark, och mysigt (om än överprisat om jag minns rätt) café.

Borgholm! En perfekt dagsutflykt en dag med dåligt väder. Jag skulle inte säga att staden kräver övernattning eller är ett 

måste – men det är mysigt att ta en dag som avbrott i strandhäng. Det finns några riktigt pittoreska kvarter med stora gamla trävillor och prunkande rosenrabatter, och ett par mysiga ställen. Rekommenderar Ölandsglass som dessutom har en väldigt mysig uteservering i trädgården på baksidan.

Trollskogen! Ett naturreservat som ligger nära Grankullastranden. Minns det som att det var hur spännande som helst att vara här som barn. Bildgoogla!

Långe Jan! Ölands södra uddes fyr.

Solberga gård. Superfint vandrarhem, restaurang och gårdsbutik! Brukar ha kattungar och kaninungar på sommarn om man har tur.

Om du sitter på fler tips så fyll mer än gärna på i kommentarsfältet!!! Jag inser som sagt att jag i princip har hela södra Öland kvar att utforska! Det gjorde mig jäkligt pepp på nästa visit, att jag har så mycket kvar trots 25 år av frekventa besök på denna ö.

Avslutar med en bild på det absolut bästa Öland har – min farmor och farfar!

3

Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy och regler för kommentarer.

© Bonnier Magazines & Brands AB i samarbete med AB Kvällstidningen ExpressenTelefon: 08-736 53 00