Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Femminutersmetoden. Sova hela natten. Tass-metoden. Stolmetoden. Somna utan gråt.
Listan över kända sömnmetoder för små barn kan göras lång – och det är väl inte så konstigt. Vilken småbarnsförälder längtar inte efter en quick fix som kan ordna kvällar med egentid och ostörd nattsömn?
Men sömnmetoder passar inte alla. Vi är många som försökt följa en metod men inte lyckats fullfölja den – för att den inte verkar fungera för vårt barn eller för att barnet kanske är för ledset och vi inte kan låta bli att bryta mot de gyllene metodreglerna. Men det finns ingen anledning att känna sig misslyckad för det! Barn – och föräldrar – är olika, och ibland är den bästa vägen till god sömn att helt skippa metoderna.
– Det är viktigt att se att vårt behov av sömnmetoder många gånger springer ur hur samhället är beskaffat idag. En inte ovanlig situation är ju att familjen består av en eller två vuxna som förvärvsarbetar, som behöver sova på nätterna för att kunna gå upp tidigt och gå till jobbet och få med sig utvilade, glada barn till en föräldraledig dag eller till förskolan. Det livet förutsätter att vi får sova, och då finns också en stor efterfrågan på lyckosamma metoder. Men ingen av dem utgår egentligen från det unika barnets behov, säger Antonia Reuter, psykolog med lång erfarenhet av mödra- och barnhälsovård.
Sömnmetoder = inlärning
De sömnmetoder som används idag bygger, i olika hög grad, på ett inlärnings- eller behaviouristiskt perspektiv, det vill säga att barnet stegvis ska lära sig att somna, och kunna somna om, på egen hand.
– De mest extrema metoderna, som jag hoppas att ingen använder, går ut på direkt avbetingning eller utsläckning. Barnet ska då anvisas en plats att sova på och sedan lämnas att gråta tills det somnar. Att lämna ett litet barn ensamt på det sättet går helt emot barnets behov, och det kan leda till en traumatisk upplevelse för barnet, säger Antonia Reuter.
– På senare tid har vi lärt oss än mer om hjärnans tidiga utveckling, och studier har bland annat visat att en situation där det lilla barnet lämnas att gråta skapar ett ökat påslag av stresshormoner i barnets hjärna. Vad återkommande påslag som dessa kan leda till på längre sikt vet vi inte idag, men jag tänker att det inte kan vara bra för barnets utveckling och utvecklingen av en trygg anknytning, säger Antonia Reuter.
Alla sömnmetoder är inte lika ”hårda”. De som oftast används idag utgår mycket mer från en stegvis inlärning, där föräldern till exempel får finnas i samma rum och ibland också klappa på och prata med barnet.
"Bygger på att du inte ska ta upp ditt barn när de skriker"
– Visst är vissa av sömnmetoderna mjukare, säger Eva-Lotta Funkquist, barnsjuksköterska, barnmorska och lektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet. Men de bygger fortfarande på samma idé, nämligen att du inte ska ta upp ditt barn när det skriker och stegvis flytta dig längre bort från det. Utifrån ett anknytningsperspektiv är det ett feltänk. Det vi behöver göra för att få ett tryggt barn som så småningom väljer att sova själv är att visa att vi alltid finns där. Att det inte är någon fara för barnet att somna – för om du vaknar finns jag alltid här.
– Om barnet däremot känner att föräldern inte finns tillgänglig börjar det istället ropa högre för att få kontakt, det vill säga skrika mer och bli ”besvärligare” att ta hand om. Resultatet blir alltså det motsatta mot vad man förmodligen hoppades på när man började följa metoden, säger hon.
Stressade föräldrar får mindre sömn
Användandet av sömnmetoder kan också leda till mindre sömn, eftersom det kan vara mycket stressande för föräldern. Att inte få hjälpa sitt barn när det skriker är för de flesta föräldrar oerhört påfrestande.
– Risken är att man då tror att det dåliga måendet hänger ihop med sömnbrist och att barnet inte sover, fast det egentligen beror på att man går emot sina föräldrainstinkter. Man drar helt enkelt en felaktig slutsats, vilket får föräldern att kämpa vidare med sömnmetoden fast det tvärtom leder till ett ännu sämre mående och sämre sömn, och så fortsätter den onda cirkeln, säger Eva-Lotta Funkquist.
Varför upplever en del få sömnproblem?
På senare tid har det gjorts studier där man bland annat fått ökad kunskap om de småbarnsföräldrar som upplever att barnens sömn fungerar bra. Här har man kunnat skilja ut ett antal faktorer som dessa har gemensamt.
– I dessa studier har man vänt på steken: Istället för att titta på problemet, det vill säga studera familjer med sömnproblem, har man försökt analysera vad det är som gör att föräldrar upplever få problem med barnets sömn. Bland de gemensamma faktorer man hittat finns stadigvarande rutiner vid sänggåendet, som bad, massage eller lugna lekar, att man lägger barnet när det visar trötthetstecken och inte strikt efter klockan, fortsatt mörker och lugn vid uppvaknanden på natten samt att snabbt ge napp eller snuttefilt (om barnet har det), att barnet inte har det för varmt eller kallt och bra blöjor, säger Antonia Reuter.
Ha rätt förväntningar på barnets sömn
Och så finns det en annan faktor som finns med i de allra flesta småbarnsfamiljer som upplever barnets sömn som god:
– De vuxna som upplevde att de inte har problem med barnets sömn var väl informerade om hur små barn sover, det vill säga att täta uppvaknanden snarare är regel än undantag. När det gäller sömn och hur vi uppfattar den handlar mycket om att ha rätt förväntningar, säger Antonia Reuter.
– Det är min erfarenhet också, säger Eva-Lotta Funkquist. I ju större utsträckning nyblivna föräldrar får hjälp med att lära sig tolka barnets signaler och svara på dess behov, desto mindre problem med sömnen upplever de.
Men även om man tar all hänsyn man kan till sitt barn blir man som förälder ibland blir tokig av sömnbristen, man bara måste få sova. Hur ska man hantera sådana lägen?
– Så är det absolut, och det är jättebra att man tar ansvar för sig själv och i förlängningen sitt barn genom att se till att man får sova då. Är man två får man turas om att sova. Är man ensam får man inventera sitt sociala nätverk och verkligen våga fråga om hjälp. Ibland är det kanske svårt att hitta hjälp eller vilja lämna över sitt barn på natten, men då kan man kanske få sova några timmar under dagtid. Har man absolut ingen som kan hjälpa till kan man vända sig till bvc eller socialtjänsten för att få reda på vilka möjligheter det finns att få hjälp, säger Antonia Reuter.
Läs också: ALLT du behöver veta om barn och sömn!
