”När något av våra tre barn är trotsig eller ’besvärlig’ så backar han ur situationen och säger ’nu blir mamma arg’ och låter mig säga ifrån”. (OBS! Genrebild) Foto: iStock / Getty images

Aida, 39: ”Min man är den roliga lekpappan – jag måste vara sträng”

Hur gör man när man har olika syn på uppfostran i en relation? Aida, 39, har lessnat på att alltid behöva vara den stränga föräldern medan hennes partner backar undan från alla jobbiga situationer och tar rollen som ”den roliga lekpappan”. mama-psykologen Anna Bennich ger handfasta råd.
mamaredaktionen

”Min man och jag har olika syn på uppfostran” 

”Min man säger ja till allt och är den roliga ’lekpappan’ – medan jag måste vara sträng och sätta gränser... Han tar gärna med våra två äldsta barn (på 7 och 5 år) till lekland eller badhus, och då vet jag att han köper godis och små presenter till dem i smyg, även på vardagar. Men när något av våra tre barn (vi har även en 1,5-åring) är trotsig eller ’besvärlig’ så backar han ur situationen och säger ’nu blir mamma arg’ och låter mig säga ifrån. 

”Hur får jag honom att dela på ansvaret att uppfostra barnen?”

Vi kanske är lagda så av naturen, att det är enklare för mig att sätta gränser och förklara vad som är rätt och fel. Men jag känner också att min roll är tråkig. Jag har så klart tagit upp detta med min man och då säger han ungefär ’det är väl bara att slappna av lite mer’. Men då finns det ingen som sätter ner foten när det behövs och jag tycker att barn behöver förstå att man inte kan bete sig hur som helst. ’Jag blir nog inte lika arg som du’, säger min man när jag ber honom hjälpa mig. Hur får jag honom att dela på ansvaret att uppfostra barnen?” /Aida, 39

Anna Bennich är legitimerad psykolog och psykoterapeut och svarar regelbundet på frågor i mama. Foto: Peter Knutson/pressbild

mama-psykologen Anna Bennich: ”Det går absolut att dela upp det tråkigare arbetet med att vara förälder”

”Det här är ett ganska vanligt scenario hemma hos småbarnsfamiljerna. Vi kommer sällan att tänka och reagera på precis samma sätt i relationen till barnen, vi har alla olika temperament och egenskaper och det får vi leva med. Det är inte heller nödvändigtvis något dåligt. Så att göra precis likadant går såklart inte - men det går absolut att dela upp det tråkigare arbetet med att vara förälder! 

Det är alltid härligt att vara den roligare, snällare ja-sägaren, men det får inte ske på bekostnad av din relation till barnen. Att säga 'nu blir mamma arg' måste han genast sluta med! Det är inte upp till honom att berätta för barnen när du blir arg eller inte, dessutom är det ett orättvist befästande av dig som den stränga. Att ”hota” med dina känsloreaktioner gynnar varken barnen eller dig. 

Din man säger att han inte blir lika arg som du och det stämmer säkert. Hans gräns för när tålamodet briserar ligger antagligen också längre bort än din. Men faktum är att han inte behöver bli lika arg för att steppa in och ta lite mer ansvar, det kan istället styras av överenskommelser. Jag gissar att han precis som de flesta har en del tråkigare uppgifter på jobbet som inte styrs av lust eller andra känslor, utan av just regler ('det är tråkigt att tidsrapportera men jag gör det innan dagen är slut pga bestämt så'). 

”Ibland kanske din man har rätt i att du borde slappna av lite mer. Men då behöver han också ge dig förutsättningar för det.”

Jag tycker ni ska ta ett samtal om det här. Beskriv i det samtalet hur det blir för dig, att det känns så orättvist att gränssättning och tråkigare vardag alltid faller på dig att hantera. Fråga honom hur han tänker att ni kan dela lite mer. Försök sedan att gemensamt resonera om vad som är rimliga gränser för era barn (här måste ni båda kompromissa). I vilka situationer uppstår de här problemen? När kan ni dela lite mer på det här tråkigare ansvaret? Skriv upp vad som ska göras avseende tider, gränser och sedan, dela upp det! Ni behöver vara så konkreta som möjligt, det gör det lättare för honom att kunna agera trots att han inte känner frustration. 

Ibland kanske din man har rätt i att du borde slappna av lite mer. Men då behöver han också ge dig förutsättningar för det. Om han säger nej till godis i vardagen ger han också dig plats att ibland, i hemlighet, vara den som sticker till dem något gott och förbjudet.” /Psykolog Anna Bennich

Du kanske också vill läsa: Hur påverkas barn när en förälder pratar illa om den andra?
Eller: ”Syskonbråken hemma hos oss har gått för långt”.