Pappan vill ha dottern hos sig hälften av tiden, mamman tror inte att det kommer att funka. Hur gör man? Barnpsykologen svarar. Foto: Unsplash

Efter separationen: ”Min 4-åring vill inte vara hos sin pappa”

4-åringen vill inte vara hos sin pappa – men pappan vill ha växelvis boende, varannan vecka. Hur löser man det? undrar mamman. Barnpsykologen svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Pappan kräver varannan vecka – ska vi tvinga henne?

Jag och min 4,5-åriga dotters pappa separerade för 2,5 år sedan. I början körde vi 2+2+3 i vårt upplägg (ett rullande schema där barnet är hos den ena föräldern två dagar, hos den andra i två dagar och sedan åter hos den första föräldern i tre dagar, redaktionens kommentar) och det funkade okej fram till för ett knappt år sedan. 

Frågar du hennes pappa förändrades det när hon hade varit hemma sjuk en vecka med mig. Frågar du mig har det problem vi nu har, att dottern inte vill vara hos sin pappa så ofta, alltid funnits där till och från, men helt plötsligt räckte det för henne med bara en övernattning hos pappan, och helst inte samma vecka. Om han skulle hämta henne på förskolan började hon gallskrika att hon ville till mig och hon grät hemma hos honom.

Redan innan problemet blev så stort som det är nu var hon mer hos mig än hos pappan, eftersom han ofta avbokade för att han var trött eller ”sjuk” eller skulle ut med vänner (ursäkterna var många). Kanske vande hon sig då vid att vara mer hos mig än hos sin pappa? 

Till slut sa vår dotter väldigt tydligt att hon inte ville till sin pappa, eller ibland att hon ville dit och leka lite men sedan hem till mig igen. Eftersom hon skrek och var så ledsen lät vi henne bestämma – vi var ju väldigt osäkra på vad som var rätt att göra.

Nu kräver hennes pappa att få ha henne varannan vecka, men jag har svårt att se att det kommer funka. Hon uttrycker fortfarande när hon vill att han ska hämta och när jag ska göra det. Hon är hos honom en natt per vecka. Jag försöker ofta få pappan att umgås med oss på helger, så att han ändå är med.

Vår dotter och jag lever själva. I pappans hem finns det två tonårsbröder som hon inte har så bra kontakt med. Hon säger att de skriker mycket på varandra hemma hos pappa och att han ofta är arg. 

Vad ska vi göra? Ska vi tvinga henne att vara varannan vecka hos sin pappa, trots att hon inte vill? 

För min del behöver vi inte köra varannan vecka, för mig funkar det bra som det är men pappan tycker såklart att det är jobbigt – men vad är rätt gentemot vår dotter?

Snälla hjälp mig, jag vet inte vem jag ska vända mig till!

Mvh Celia

Barnpsykolog Malin Bergström: Att tvinga barn är inte ett bra sätt att få växelvis boende att fungera

Barnpsykolog Malin Bergström. Foto: Stefan Tell

”Hej Celia! Jag tror att både du och hennes pappa har rätt när ni funderar över orsakerna till att er dotter vill vara mer med dig. Kanske har du alltid stått henne närmare och sedan har vanan satt sig genom hans avbokanden och hennes sjukdomsperiod hos dig. Risken med detta är att hennes relation till sin pappa tunnas ut ytterligare med tiden och frågan är hur ni ska undvika det. 

Jag tycker förstås att man ska lyssna på barn, även om de är små. Men samtidigt kan små barn inte överblicka konsekvenser på sikt. Därför föreslår jag någon slags balansgång, en sådan som ni haft nu, där hon är hos pappan ibland men bara i kortare perioder, kanske en natt i taget. 

Om ni har som gemensamt mål att hon ska bo växelvis lika mycket hos er båda, så är oddsen för att ni ska ni dit mycket bättre om ni tillsammans kan jobba för att hitta sätt att få det att funka. 

Att tvinga gallskrikande barn att ge upp är inte en bra väg till att få ett växelvist boende att fungera. Jag föreslår snarare att henne pappa sätter in en stöt av rejält smörande: dränker henne i överdoser av kärlek och jobbar på att få ihop syskonen, till exempel. En väg framåt kanske kan vara att han myser med henne en stund varje dag, att de lagar middag ihop men att hon sedan får sova hos dig. Kanske läser han en extra mysig saga när hon ska somna där, och kanske ser han till att de gör saker som hon gillar tills pendeln svänger över och hon känner sig bekväm där igen. 

Att pappa lägger in en högre växel är inte bara viktigt för att det ska bli mysigare och mer positivt. Det är också en viktig insats för att styra upp det växelvisa boendet på sikt, för om er dotter fastnar i att alltid ringa dig eller åka hem till dig när hon blir ledsen eller längtar, så befäster det att pappa inte duger. Om de i stället tar sig igenom sådana stunder tillsammans på ett bra sätt så vänder det den här skutan – och det hjälper henne att landa hos honom. 

Att hitta en lagom balans i att hon är där en eller ett par nätter i veckan och att han satsar på att de blir bra, tror jag är ett lämpligt första steg. När det funkar kan ni sedan trappa upp med en extra kväll eller natt. 

För hennes pappa blir det förstås en uppförsbacke som kräver en del kämpande. Om han eller ni vill ha stöd i detta så finns det psykologer knutna till bvc på de flesta håll i landet. På många håll finns det också barnpsykologer, knutna till vårdcentralen, som kan hjälpa till med stöd och trix.” 

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av mama + hudvård från Emma S för 159 kr. Köp nu!