”Vårt barn vill inte gå hem från förskolan – hur ska man göra?”

Jag orkar knappt hämta henne på förskolan

Vi har en dotter på snart 2,5 år. Hon vill aldrig åka med hem från förskolan, och så har det i princip varit sedan hon började i förskolan för ett år sedan. Hon säger ”inte åka hem”, skriker, lägger sig på golvet eller ålar sig. När vi bär iväg henne kan hon ibland slå sig fri.

Jag tycker att jag har prövat alla typer av metoder men inget funkar.

Har du tips på hur vi kan göra för att få henne att vilja gå hem, eller tips på vad vi kan tänka på för att underlätta processen?

Vi har reflekterat över det här många gånger och fått en tydlig bild av att hon aldrig vill lämna en plats, men framför allt inte förskolan. Den är värst. Men för att ge ännu ett exempel: När vi är vi hemma och hon ska till farmor så vill hon inte lämna hemmet, och när vi sedan ska hämta henne hos farmor så vill hon inte åka hem.

Vår dotter är en väldigt social person som gillar att leka med sina kompisar men hon har kul när hon är hemma också. Vi försöker vara kreativa och underhålla henne med roliga saker så jag tror egentligen att hon trivs lika bra hemma.

Kom gärna med råd på hur jag ska bete mig eller vad jag ska tänka på, för nu orkar jag knappt hämta henne på förskolan.

/en uppgiven mamma

Barnpsykolog Malin Bergström: Vanligt att barn ogillar förändringar

 ”Hej du uppgivna! Trots att det förstås är jobbigt med någon som aldrig vill följa med hem är jag ändå böjd att gratulera er till en dotter som trivs så bra på förskolan! 

Det är, som du antyder, vanligt att barn ogillar förändringar. De är ju så avundsvärt närvarande i nuet och kan ännu inte tänka framåt. Och om jag får tillåta mig en utvikning så undrar jag hur vi fick för oss att skapa ett samhälle där vi vuxna får tillbringa typ noll procent av vår vakna tid i det underbara här och nu-tillståndet. Eftersom barn ständigt befinner sig där borde det ju ändå kunna betraktas som ett mänskligt normaltillstånd? 

Men åter till din fråga: Att ha en 2,5-åring som aldrig vill förflytta sig kräver förstås än mer metatänkande av er som föräldrar. 

Jag har några förslag. Du skriver att ni redan prövat alla metoder, men tricket är att vara uthållig och fortsätta göra det man bestämt sig för även om det inte ger någon utdelning de första dagarna. 

Jag tycker också att du ska be pedagogerna om hjälp. För det första föreslår jag att du ber dem börja påminna henne en kvart innan du kommer, och sedan gärna en påminnelse var femte minut ungefär eftersom hon är för liten för att hålla sådant i huvudet. De kan också gärna klä på henne innan du kommer. Barn krisar och protesterar mer med sina föräldrar än med pedagogerna så det finns goda chanser att det underlättar om de förbereder och klär på henne. 

Ofta går det också lättare att hämta ute på gården än inomhus, så det kan vara en variant. Med lite äldre barn brukar det hjälpa att hämta lite senare. Om alla kompisar är kvar och leker kan det vara trist att alltid vara den som hämtas först. Men här behöver man pröva sig fram. För yngre barn kan det nämligen vara tvärtom. Om de är uttröttade efter en intensiv dag av lek kan det vara anledningen till att de skriker och protesterar, även om att gå hem egentligen är precis vad de behöver. Hör med pedagogerna vad de tror kan gälla för din dotter om du vill pröva att ändra din hämtningstid. 

Protesterar din dotter för att hon är trött så kan en lugn stund i vagnen med något mellis eller en saga att lyssna/titta på underlätta på vägen hem.    

Du undrar också hur du själv ska bete dig. Ja, för din del är det här tyvärr inte rätt tillfälle för några sköna mindfullnesskänslor eller varande i nuet. Lugn och stadig är snarare dina mantran när du ska lyfta din dotter över den här mentala tröskeln. 

Påminn också gärna dig själv om att det du nu gör faktiskt bygger upp den här förmågan i din flicka. Genom att du gång på gång lyfter henne över de här trösklarna, står för konsekvenstänk och planering, lugnar hennes upprördhet och hittar nya sätt att ta er igenom situationerna, så lär hon sig faktiskt att så småningom klara det själv.” 

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

LÄS MER: Vårt barnbarn vill vara naken – vad ska vi göra?

LÄS MER: 1-åringen vill bara vara hos sin mamma: ”Han får panik”