”Min 2,5-åring blir en riktig 'skitunge' när han är trött”
Att 2,5-åringen blir en riktig skitunge så fort han är trött – är det ens normalt, undrar mamman. Barnpsykolog Malin Bergström svarar och ger råd.
Är det normalt att bli så vild och ouppfostrad?
Min son, som är 2,5 år, kan bli en riktigt skitunge – jag hittar inget bättre beskrivande ord för det beteende han får när han är trött.
Han har varit sådan sedan cirka 1 års ålder. När tröttheten kommer börjar han göra allt han inte får. Det har blivit värre ju äldre han blir. Numera vet han ju att han inte får göra vissa saker och man märker på honom att han ”letar efter hyss” när han blir trött. Han kastar saker, bits, är elak mot katterna, rycker i håret och på förskolan ger han sig ibland på barnen, han kan puttas och bita dem. Här hemma är det mer saker han ger sig på. Det blir en massa konflikter, man får säga till hela tiden och det är så tröttsamt.
Är detta ens normalt?
Det är som att han inte vet vad han ska göra av tröttheten. Många gånger går det att avleda honom lite, lugna ner honom med en lugn aktivitet, men det går inte hur länge som helst. Det är jobbigt. Han blir ”vild” och ouppfostrad på ett sätt han inte är annars. Han har humör och en stark vilja, och han har så underbart goa sidor också.
Tacksam för svar
Mvh Anna
Barnpsykolog Malin Bergström: Impulskontrollen minskar när han blir trött
”Ja, det du beskriver är normalt. Dels handlar den här bråkigheten om att din sons förmåga till impulskontroll minskar när han blir trött. När han är pigg och glad orkar han påminna sig själv om att klappa fint på katterna och annat som han lärt sig. Men när tröttheten tar över orkar den tänkande delen av hjärnan inte riktigt hålla stånd mot impulser och infall.
Att han gör dumheter när han är trött handlar också om att man som 2,5-åring inte har kontroll över sitt känsloliv. När han är trött blir han grinig och söker liksom konflikt för att få ur sig allt som bubblar i honom. Det är helt normalt hos så här små barn och jag tror faktiskt att rätt så många vuxna också kan känna igen sig. Men är man så här liten är detta beteende också en signal om att han behöver mer hjälp från er vuxna. När man är 2,5 år kan man inte varva ner själv. Man behöver en vuxen som ser det behovet och som hjälper en med det. Både hemma och på förskolan behöver din son bli uppfångad innan han hinner göra nåt dumt.
Se över er vardag och se om det finns givna tidpunkter när han tappar humöret och blir trött. Förebygg sedan genom att hjälpa honom att varva ner, kanske genom att läsa en bok med honom i famnen, tills han piggar på sig igen. Kroppskontakt brukar vara det bästa sättet att hjälpa barn att lugna sig när de är trötta och hängiga.
Att din son blir trött och oregerlig kan också handla om att han inte får tillräckligt med återhämtning under dagen. Är tempot högt i förskolan? Hur kan de i så fall hjälpa honom att komma till ro och vila under dagen?
Du kan också fundera över hans sömn och vila under hela dygnet. Kanske skulle han må bra av att lägga sig tidigare, vila längre på dagarna eller vila flera gånger.”
Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Barnpsykolog Malin Bergström svarar på frågor som rör föräldraskap och barn, med särskilt fokus på de allra minsta. Malin har lång erfarenhet från barnhälsovården (bvc) och barn- och ungdomspsykiatrin (bup). Har du en fråga du vill ställa till Malin Bergström? Mejla din fråga till mama@mag.bonnier.se.
När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske hos Mama och Expressen. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga.
LÄS MER: ”Hur ska vi hantera tvååringens utbrott?”
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
