”Vi är tre föräldrar – hur ska vårt barn bo?”

Hur ska vi börja med växelvis boende?

Hej Malin! Jag har tagit del av din forskning kring växelvis boende hos skilsmässobarn och jag har en fråga om hur vi ska tänka kring barnets boende i vår situation. 

Vi är tre medföräldrar (två pappor och en mamma). I vårt fall är det inte en separation som ligger till grund för uppdelat boende. Det är en planerad gemensam vårdnad där samarbetet är gott och där vi delar målsättningen att vår dotters välmående ska komma i första hand.

Vår dotter föddes sex veckor för tidigt. Den första veckan spenderade vi på sjukhus (en neonataladelning). Vår dotters mamma var sjuk i covid-19, så de första tre dygnen var det jag och min make som tog hand om vår dotter (med sondmatning dygnet runt). Därefter kunde mamman ansluta och vi tog hand om vårt barn tillsammans. Så småningom bodde jag under ett par veckor med mamman i hennes lägenhet till dess att vi kunde ta bort sonden och tills amningen fungerade.

Amningen har varit viktig för mamman, vilket till stor del har styrt boendet och umgängessituationen. Vi kom överens om att vi, tills vår dotter är 6 månader, skulle göra allt för att underlätta amningen, och att vi bara skulle använda mjölkersättning när jag och min make hade vår dotter dagtid. 

Fram tills nu har detta inneburit att vår dotter har varit hos oss cirka 4 timmar per dag under cirka tre dagar i veckan. Utöver det har vi umgåtts tillsammans, till exempel hos mamman eller vid en gemensam utflykt). 

Nu är dottern snart 9 månader. Tanken var att vi skulle börja med uppdelad tid under dagtid (initialt ca sex timmar varannan dag, därefter åtta timmar varannan dag). Meningen var också att vi skulle introducera nätter hos oss efter att hon fyllt 1 år. Växelvis boende (varannan vecka) tänkte vi börja med vid 3 års ålder, men dessförinnan någon lättare variant, till exempel 2-2-3 eller 3-4). 

Jag uppfattar vår dotter som mycket trygg och i det stora hela fungerar samarbetet oss föräldrar emellan mycket bra. Vi ställer upp för varandra och lyssnar på varandras behov. Vi bor relativt nära varandra (en kvart med cykel). 

När vår dotter är hos oss dagtid somnar hon utan protest. Hon är glad, trygg och nyfiken, visar inga tecken på att vara missnöjd och gråter praktiskt taget aldrig). Enligt hennes mamma är det främst nätterna som kan vara problematiska, då hon under vissa perioder vaknat ofta, ibland upprörd men oftast hungrig eller bara sugen på att leka eller med ett behov av närhet.

Frågan är hur vi ska göra med boendet så att det inte får några negativa konsekvenser för vår dotters utveckling? Tänker vi rätt? När är det lämpligt att introducera nätter och när och hur ska vi börja med växelvis boende? Målsättningen, förutom att vår dotter ska få bästa möjliga bra start i livet, är att vi ska vara jämställda föräldrar på alla tänkbara sätt.

Medförälder

Barnpsykolog Malin Bergström: Tillit är den bästa grunden för ert föräldraskap

Barnpsykolog Malin Bergström. Foto: Stefan Tell

”Kära medförälder, jag erkänner rakt av att jag fick en tår i ögat av ditt brev. Vad fint ni har löst det och planerat för er lilla dotter! Jag ser också att ni är uppdaterade kring de råd som finns kring boende och umgänge för små barn. Och jag ska strax besvara dina frågor, men först måste jag få göra en liten utvikning. 

Den här upptrappningen av omsorg som du beskriver, med särskild försiktighet kring övernattningar, är den som idag rekommenderas, inklusive av mig själv. Men ditt brev får mig att extra tydligt se hur den rekommendationen har färgats av traditionella – men faktiskt felaktiga – antaganden om barns anknytningsrelationer. Det man skyndar så långsamt med är ju separationerna från mamman, vilket bygger på föreställningen om att det finns en anknytningsrelation som är överordnad barnets övriga. Och så funkar inte anknytningsrelationer. De är snarare ett nät eller en härva (om barn får chansen till flera nära vuxna) som kompletterar och förstärker varandra. 

I familjer där barn enbart har vant sig vid att tas omhand av en person behöver man förstås värna om den relationen och successivt introducera andra. Men er dotter har haft den fantastiska förmånen att redan från början få njuta av tre nära föräldrar att knyta an till. Och jag vill vara extremt tydlig med att det inte är en utmaning för ett barn, tvärtom. Det är den största rikedom jag kan tänka mig.

Men det finns också potentiella utmaningar med att vara flera föräldrar. Att inte ha en kärleksrelation kan vara en fantastisk chans att fokusera enbart på det gemensamma föräldraskapet, men det kan också vara en utmaning, eftersom kärlek är ett kitt.

Att ni tillsammans, med kärleksfulla händer, kan fortsätta hålla i det här nätet, eller den här härvan, av föräldrarelationer – det har stor betydelse för ert barn. Tillit är den bästa grund som ditt, din mans och er dotters mammas gemensamma föräldraskap kan ha.

Med denna utvikning vill jag säga att om ni alla tre föräldrar är nöjda med det schema ni har skissat för er dotters boende så är det bra, eftersom just det faktum att alla föräldrar är nöjda, respektfulla och bygger tillit är den finaste gåva ni kan ge ert barn. Om du frågar mig ur ett anknytningsperspektiv ser jag däremot inga hinder mot att er dotter övernattar hos er från och med imorgon. Som du beskriver det har hon nära relationer till alla sina föräldrar och är trygg i båda sina hem. 

När det gäller umgänge på dagtid skiljer ni er i mina ögon inte från andra familjer. Ur ett barnperspektiv är jag starkt pro delad föräldraledighet. Det är en omställning för ett litet barn när man byts av som föräldralediga, men barn vänjer sig snabbt. Att ni bor på olika håll lägger jag inte så stor vikt vid. Efter att ha forskat om barn i växelvis boende i tio år har jag lärt mig att själva bostaden (så länge den inte är otrygg/undermålig) och omaket med flyttarna är av totalt underordnad betydelse jämfört med att barnet får ha sina föräldrar tillgängliga på vardagsbasis. Att ni trappar upp med sex- och åttatimmarsdagar låter fint. Med tanke på att er dotter är van vid att vara med er föräldrar omväxlande borde antalet timmar vara oproblematiskt. 

När de gäller er dotters schema för boendet brukar vi barnpsykologer generellt rekommendera 2-2-3-varianter för små barn, av hänsyn både till längtande föräldrar och små barns begränsade tidsuppfattning och minne. Min erfarenhet är dock att det ibland, även för små barn, kan passa bättre med längre intervall. Barn är helt enkelt olika. Vissa tycker att själva övergångarna är jobbiga och landar lättare om man byter mer sällan. Andra gillar att byta ofta, kanske varannan dag. Allt handlar om barnets personlighet och vilka möjligheter som finns rent praktiskt, men de allra flesta barn anpassar sig efter det som föräldrarna bestämmer och trivs bra med det. 

Tillit, tålamod och fortsatt ömsesidig respekt är egentligen mitt viktigaste råd till er, men jag vill skicka med er några saker till. 

Först några litteraturtips: Dels har jag skrivit en bok som kan vara aktuell för er trots att den heter Att skiljas med barn – föräldrar i två hem. Men framför allt vill jag tipsa om en nypublicerad artikel av våra 70 främsta internationella anknytningsforskare, en artikel som handlar om just små barns boende. Ni hittar den här. 

Sedan vill jag att ni alltid ska komma ihåg att det är en ovärderlig skatt för er dotter att vara efterlängtad och älskad av tre föräldrar. Att ha två hem verkar, enligt forskningen, inte vara särskilt knepigt för barn i allmänhet. Och särskilt små barn verkar påverkas minimalt av det. 

Avslutningsvis riktar jag mig till er dotters mamma: Om du fortfarande ammar och gillar det så kan det fungera även vid växelvis boende. Brösten har en fantastisk förmåga att ställa in sig när man ammar efter spädbarnstiden.”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

LÄS OCKSÅ: ”Vi är så besvikna – farfar prioriterar inte barnbarnen”