När 1,5-åringen struntar i maten på bordet för att hon hellre trycker sig mot bygeln i den höga barnstolen – är det bara att gilla läget då? Barnpsykologen svarar. Foto: Shutterstock

Småbarnsonani – hur hanterar man det?

Deras dotter har upptäckt att det är skönt att trycka underlivet mot matstolens bygel – och det gör maten ointressant. Hur hanterar man det? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Hon trycker sig mot matstolen – och glömmer att äta

Vid 8 månaders ålder upptäckte vår dotter att det är skönt att trycka sig mot saker som är mellan hennes ben, till exempel bygeln i matstolen, vagnen eller gungan. 

Nu är hon 1 år och 4 månader. Jag förstår att det är viktigt för henne att få upptäcka sig själv och allt som har med det att göra, så vi har inte sagt åt henne att det är fel eller försökt få henne att sluta – men vi får inte i henne någon mat för att hon ”håller på” hela tiden. 

Vi tog bort bygeln på hennes matstol och satte i stället på henne en sele som inte spänns mellan benen, men på något sätt har hon kommit på att man kan göra det även utan bygeln, hon sitter konstant och spänner sig. Vi har försökt att avleda henne på diverse sätt men inget funkar. 

Vi vet att hon är hungrig för när hon sitter hos oss eller får äta på gående fot (vilket inte är optimalt) så äter hon – men vi vill att hon ska sitta med vid bordet. 

Har du något tips på vad man kan göra? Byta stol? Annan strategi? Eller är det bara att gilla läget? 

Hon ska snart börja på förskola och där har det ju inte tid att jaga efter henne med mat eller låta henne sitta på golvet.

Anonym

Barnpsykolog Malin Bergström: Hjälp henne bryta vanan som hindrar henne från att äta

Barnpsykolog Malin Bergström. Foto: Stefan Tell

”Vad fin din toleranta inställning är! Vi har verkligen kommit långt sedan 1800-talets fastbundna händer i sängen och barnboken Pelle Snusks hot om att få fingrarna avklippta med en sax om man var snuskig och inte tvättade sig (Pelle Snusk var för övrigt skriven av en psykiatriker). 

På sikt behöver er dotter förstås lära sig att det som är skönt i snippan är privat och något som man ska göra när man är ensam. Men nu ser jag, precis som du, det här som ett praktiskt problem. Kanske har hon helt enkelt vant sig vid att spänna sig vid matbordet, och den vanan kan ni hjälpa henne att bryta. Förväxla inte den tydligheten med sexualfientlighet, och var inte rädda att ni kommer hämma henne för alltid. Tänk i stället att ni hjälper henne att komma ur något som hindrar henne från att äta – något som hon mår bra av att göra. 

Eftersom hon är så liten tror jag på väldigt konkreta strategier – inget hymlande utan tydliga budskap om vad man ska göra vid matbordet, självklart utan något skammande eller någon ilska. Jag tänker till exempel att ni lugnt kan lyfta ur henne ur barnstolen så fort hon börjar och i stället ta henne i knät medan ni säger ”inte här älskling, nu ska vi äta”. 

Tänk att hon behöver er vägledning kring vad man ska göra vid matbordet och att det är ni som ska visa henne. Hon har ingen erfarenhet alls av livet och det är ni som kan lära henne vad som gäller. Blir hon ledsen eller arg kan ni avleda och locka tillbaka henne till ätandet igen. Kanske kan stavar eller bitar av något hon verkligen gillar vara till hjälp för att locka henne.

Jag tror också ni kommer ha hjälp av att hon börjar på förskolan. Matbordet där är så annorlunda från det hemma att ätandet brukar gå av bara farten.

Om hon fortsätter spänna sig hemma när ni ska äta föreslår jag att ni jobbar vidare med att avbryta henne. Kom ihåg att sexualiteten är en stark kraft i oss. Den varken skadas eller hämmas av lite vägledning, om den görs på ett fint sätt.”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av mama + lampa till barnrummet & kokbok för 159 kr. Köp nu!