När man är separerad bestämmer man själv hur familjelivet ska se ut i ens hem, menar Malin Bergström. Foto: SHIH-WEI / GETTY IMAGES

Ska min exfru få bestämma över pappadagarna?

Mamman tycker att pappan lämnar barnen för tidigt på morgonfritids. Pappan tycker att hon är en ”hönsmamma” som lägger sig i hans föräldraskap. Barnpsykolog Malin Bergström ger råd. 

Malin Bergström

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Mitt ex beter sig som en hönsmamma mot barnen

Hej! 

Jag och barnens mamma är skilda sedan tre år tillbaka. Våra barn är 9 och 7 år och vi har delat upp boendet så de är med oss nästan var tredje dag, rättvist fördelat.

Nyligen klagade äldsta sonen över att det tråkigt att jag lämnar honom så tidigt på morgonen. Jag lämnar båda barnen 7.00 på fritids. De äter frukost där och är sedan ute på gården tills skolan börjar kl 8.15. Han menar att ingen av hans vänner är där vid den tiden. Jag arbetar som kökschef och jobbet kräver att jag är på plats strax efter klockan sju på morgonen. Jag har förklarat för barnen att när det är pappadagar så måste jag lämna dem den tiden på grund av mitt arbete. Problemet, som jag ser det, är att barnens mamma har dragit allt för stora växlar på sonens klagan.

Barnens mamma kräver att jag lämnar tidigast klockan 8.00 och att jag pratar med min chef om att ”barnen kommer först”. Det går inte, men hon accepterar inte det, utan skyller på att jag inte bryr mig om barnens viljor eller mående. Nu har hennes lösning varit att hon, på mina pappadagar, åker till skolan och väntar på barnen i sin bil för att sedan skjutsa dem hem till sig och ge dem frukost där. Hon lämnar dem sedan i skolan när lektionerna börjar.   

Jag menar att man gör barnen en björntjänst genom att tillmötesgå sådan ”klagan”. Jag har pratat med fritidspersonalen och de har inte uppfattat att sonen är ensam och ledsen när jag lämnat tidigt.

Vi siktar på att ha barnen boende hos oss varannan vecka framöver. Det här morgonupplägget innebär att de träffar sin mamma mer eller mindre varje dag. Jag tror att det försvårar om de ska bo hos mig längre perioder framåt.

Barnens mamma menar att om vi inte lyssnar på barnen och deras viljor nu, kan det få konsekvenser framåt. Att det kan ”hindra” dem från att berätta för oss om de till exempel har problem i skolan – för att vi inte lyssnar på dem. Vi har en jättebra kommunikation hemma, men jag känner att hon beter sig som en hönsmamma mot barnen. Tänker jag fel?

/Med vänlig hälsning, Fredrik S

 

Barnpsykolog Malin Bergström: Du bestämmer själv över ditt föräldraskap

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: STEFAN TELL / STEFAN@STEFANTELL.SE

 

”Hej Fredrik!
Jag har svårt att tro att tidig lämning på fritids skulle leda till att barn slutar anförtro sig till sina föräldrar och tänker att det ligger något annat under det här. Ni har varit separerade i tre år men ditt brev får mig att undra om ni verkligen har separerat era föräldraskap. Missförstå mig inte nu, självklart är det toppen att ni samarbetar, pratar om hur barnen har det och om vad som är bäst för dem. Men sådana överenskommelser måste bygga på frivillighet. Du skriver att dina barns mamma kräver att du lämnar klockan åtta och inte accepterar att du lämnar tidigare. Men Fredrik, ni är separerade och hon har ingen rätt att lägga sig i ditt föräldraskap. Det är du som bestämmer hur ert familjeliv ser ut när barnen bor hos dig. Och det är du som väljer om du vill lyssna på din medförälder eller inte. Det är liksom det som är vinsten med att vara separerad.

Jag förstår att du tänkt att det är för barnens bästa som ni har de här samtalen om vad som är bäst för barnen. Och ofta är ett nära samarbete verkligen till hjälp för barn som bor växelvis. Men om samtalen och samarbetet inte är jämställda utan innebär att den ena parten talar om för den andra hur saker ska vara, så leder det till slitningar. Och de slitningarna kan vara värre för barn än att vara ensamma på fritids en timme på morgonen. 

Mitt råd till dig är därför att fundera över hur du vill att samarbetet med din medförälder ska fungera. Behöver ni tydligare gränser er emellan så att du bestämmer under de dagar de bor hos dig och hon över sina? I så fall behöver du inte diskutera lämningstider med henne utan bara hänvisa till att du faktiskt styr upp en tillvaro som är tillräckligt bra för barnen när du ansvarar för dem. Ser du däremot fördelar med ert nära samarbete och att hon skarvar i på morgnarna så kan ni låta det rulla på som nu. Däremot tycker jag att du ska undanbe dig hennes åsikter om vad det innebär att ”lyssna på barnen” om du känner att det glider över i klagomål på dig. Ur barnens perspektiv är det viktigast att ni lägger ert krut på de dagar ni faktiskt är med barnen och sedan släpper det och ägnar er åt annat när de bor hos den andra.  

Som du hör går jag inte in i några spekulationer om hur barn påverkas av att lämnas tidigare än kompisarna på morgnarna. Det beror på att min erfarenhet både som forskare och barnpsykolog är att föräldrars samarbete och ömsesidiga förtroende är långt viktigare än lämningstider. Jag tror heller inte att hennes timme med barnen på morgnarna påverkar deras förutsättningar att bo varannan vecka med dig. Hur de kommer att trivas med det handlar om hur ni tre har det tillsammans – inte om hur de har det med sin mamma. 

Avslutningsvis en liten fråga. Du skriver att barnens dagar med er är rättvist fördelade. Jag undrar vem den rättvisan gäller? Ibland hör jag nämligen föräldrar säga att de vill ha barnen lika mycket för att det ska vara rättvist föräldrarna emellan. Och det har jag lite svårt för. Vår uppgift som föräldrar är att se till att våra barn har det så bra som möjligt. För de flesta barn verkar det, enligt forskningen, vara att bo växelvis lika mycket hos båda. Men hur barnen bor ska styras av vad de faktiskt mår bäst av – inte av föräldrars anspråk på rättvisa. Håller du med mig om det?”

/Hälsningar Malin

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström. 

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

• Mejla till: fragamalin@vf.bonnier.se

• Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.

När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas).