”Mitt barn vågar inte gå på kalas” – barnpsykologen svarar
Femåriga dottern är blyg och vågar inte gå på kalas, hur hjälper jag henne?, undrar mama-läsaren Maria, 35. Barnpsyklogen Malin Bergström ger råd.
Mitt barn är blygt och vågar inte gå på kalas!
”Min femåring är väldigt blyg. Hon verkar alltid känna ett motstånd när det gäller möten med andra människor. Hon vågar inte gå på kalas, även om jag följer med, och vill alltid vara hemma hos oss om hon ska leka med bästisen efter förskolan (tack och lov har hon en bra vän!). Möter vi en bekant till mig som vill säga hej, ställer sig dottern bakom mig och håller krampaktigt i mina ben tills vi kan gå vidare. Ska det komma en familj på besök, med barn hon egentligen känner lite grann, blir hon jätteorolig och gömmer sig. Jag får lirka och kramas länge innan hon vågar komma fram och tillslut vara med på sin kant. Det gör så ont i mitt hjärta eftersom hon verkar tycka att sociala möten är mer eller mindre skräckinjagande. Hur hjälper jag henne? /Maria, 35
Psykologen Malin Bergström: ”Tänk på blyghet som en positiv egenskap”
”Hej Maria! För att hjälpa din blyga dotter tycker jag du ska fortsätta göra precis som du beskriver. Krama henne länge när hon behöver det. Följ med på kalas om det hjälper henne att komma iväg. Se till att pedagogerna i förskolan och förskoleklassen planerar för hennes skolstart så att övergången blir bra. Inskränk inte ert sociala liv hemma utan fortsätt istället att ordna situationerna så de blir mindre obekväma för henne. Gå den här vingliga balansgången mellan att pusha henne så att hon inte avstår från sådant som hon vill och mår bra av och att låta henne avstå från sådant som hon kan slippa. Barn kan lära sig simma i en sjö under sommarkvällar. Alla behöver inte gå i simskola.
”Att behöva tid på sig i nya situationer och med nya människor är ett personlighetsdrag som är stabilt genom livet.”
Men gör också en sak till! Nämligen jobba med ditt mindset kring blyghet! Jag vet att det är plågsamt att se sitt barn avstå från roliga saker och jag vet att vi lever i en tid när idealet är att vi människor ska vara frimodiga, sociala och utåtriktade. Men för att stärka sitt blyga barns självkänsla är det fint att genomskåda de tramsiga idealen. För blyghet är ett personlighetsdrag som också är positivt. Det är faktiskt fint att tänka efter istället för att kasta sig in i saker, att ha integritet, att betrakta, iaktta och reflektera istället för att söka uppmärksamhet. Kan man som förälder bekräfta sådana positiva egenskaper och prata om dem, så hjälper det blyga barn.
Det är så lätt att se vad blyga barn missar och att se baksidorna av blygheten. Med utåtriktade barn tänker vi inte så. Men att ständigt befinna sig mitt i smeten och snacka med allt och alla, innebär också att man avstår från något. Som perspektiv och överblick till exempel. Att hjälpa barn att förstå att alla slags personligheter har både för och nackdelar och att få bekräftelse både på sådant som är lätt och svårt för en själv, betyder oändligt mycket för barns självkänsla. Att få spegla sig i en vuxen som själv varit (eller är) blyg kan också vara fint för din dotter. Att behöva tid på sig i nya situationer och med nya människor är ett personlighetsdrag som är stabilt genom livet. Det är stärkande och ger hopp för barn att känna att de inte är ensamma och att det faktiskt är något som kan vara fint och gynnsamt för en genom livet.” /Varma hälsningar Malin
Vill du ställa en fråga till barnpsykologen?
Mejla till mama@mag.bonnier.se och skriv Fråga barnpsykologen i ämnesraden. Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
LÄS OCKSÅ: Pernilla, 35: Så är jag en bra mamma till Sussies barn
LÄS OCKSÅ: ”Min son är orolig för att det ska bli krig i Sverige” – barnpsykologen svarar
