”Mamma tjatar om fler barnbarn – vad ska jag säga till henne?”

”Min mamma har många gånger sagt att hon ångrade att hon inte fick fler barn än mig. ”Du är det bästa som har hänt mig och jag ångrar att jag inte skaffade fler barn när jag kunde!” Nu har hon i alla fall fått ett barnbarn, min dotter som är fyra år. Men nu frågar hon hela tiden om det inte är dags för oss att tänka på syskon snart. ”Åren går så fort”, kan hon säga. Och hon är inte den enda! Det känns som hela samhället är gjort för två barn, att man ska vara fyra i en familj. Vi är till exempel de enda i vårt kompisgäng som bara har ett barn.

”Mitt svar skapade dålig stämning”

Häromveckan frågade en kollega på jobbet om vi hade funderat på syskon än, när vi satt och åt lunch. När jag sa ”nej, det har vi inte”, kändes det som att det blev dålig stämning. Som det känns idag kommer vi inte vilja ha fler barn. Jag känner mig färdig och nöjd med allt som har med graviditet och bebistid att göra. Men hur bemöter man det här syskontjatet från allt och alla? Och hur hanterar jag känslorna av att vara ”annorlunda”? Att inte vilja ha fler barn känns nästan onormalt...” /Elin

Psykolog Malin Bergström: ”Du behöver komma ut som enbarnsmamma” 

”Hej Elin! Att omgivningen tjatar om syskon beror förstås på att vi, lite till mans, drar människor över en kam och utgår från att de ska följa normen eller välja samma saker som vi själva. Som förälder drabbas man extra starkt av det här. Man är den perfekta måltavlan. Så fort man avviker det minsta från någon norm (ammar för kort/för länge, är för snäll/sträng, skaffar för få eller för många barn) så har folk åsikter, ifrågasätter och snicksnackar bakom ens rygg. Att vi reagerar mot människor som väljer annorlunda beror på att vi är flockdjur och har ett konstant behov av bekräftelse på att vi själva hör till och gjort ”rätt”. Det är trist och tungt men är något vi måste leva med. 

”Samla energi och bli tydligare”

I ditt fall beror människors klantiga kommentarer också på en annan sak. Något du faktiskt kan styra själv. Nämligen det faktum att du ännu inte kommit ut som enbarnsmamma. Men risk för att låta som salig Magdalena Ribbing föreslår jag därför att du spottar upp dig, samlar energi och blir tydligare. Till din mamma kan du till exempel säga att du förstår att hon ångrat att hon inte skaffade fler barn men att ni är olika och att du faktiskt är nöjd som det är. 

När mer perifera människor tar upp ämnet kan du klargöra att ni är nöjda med ett barn och inte planerar att skaffa fler. Tack vare underbara internet behöver du heller inte känna dig ensam och udda i världen. Grupper med andra som också valt att ha ett barn kan erbjuda gemenskap, bekräftelse och vägledning i hur du kan bemöta människors åsikter. Jag tror en sådan grupp skulle kunna pigga upp dig och ge råg i ryggen inför tydligheten gentemot din omgivning. Jag hoppas du hittar en sådan och önskar dig all glädje med din familj.” /Malin

LÄS OCKSÅ: Vanja Wikström om sambons ME-diagnos: ”Jag är i praktiken ensamstående”  

LÄS OCKSÅ: Barnmorskan Maria: Jag hjälper kvinnor som blivit gravida efter sexuellt våld