”Jag orkar inte med mina underbara barn” – barnpsykologen svarar

”Det känns övermäktigt... Hur ska jag orka med tre barn?”

Hej Malin. Jag är mamma till en fyraåring, en ettåring och väntar snart mitt tredje barn. Jag blev gravid igen inom två månader efter andra förlossningen, oplanerat. Mina graviditeter har präglats av foglossning och illamående. Den här tredje graviditeten har varit värst, då jag inte hade någon tid att återhämta mig och var i ett dåligt skick från början. Mina två befintliga barn har med andra ord haft en mamma som hängt över toaletten och kräkts, och som har behövt vila i tid och otid, och som inte varit på särskilt bra humör alls.

Snart kommer det tredje barnet och jag är förtvivlad över att jag inte räcker till, att jag är för trött och otillgänglig. Jag orkar inte leka med fyraåringen och det känns tungt att bära runt på ettåringen. Min man gör mycket när han inte jobbar och vi får lite hjälp från min svärmor, men inte så mycket som jag hade behövt. Någon mer finns inte att fråga. Jag önskar mina barn det bästa, en mamma som finns där för dem och pysslar om dem mycket bättre än vad jag kan göra. Jag orkar helt enkelt inte med mammalivet just nu och det här gör mig så ledsen och besviken på mig själv. På kvällarna grubblar jag inför treans ankomst, jag ser nästan inte ens fram emot födseln för det känns övermäktigt. Om jag inte orkar med mina två underbara barn, hur ska jag då orka med tre? /Soraya

Barnpsykologen Malin Bergström: ”Ta en stund, en timme, i taget”

Hej Soraya! Det är ingen barnlek att bära och föda tre barn på fyra år. Att dessutom vänta och föda två av dem inom loppet av ett år kan pröva den starkaste. Du har varit gravid mer än hälften av tiden de senaste åren och även om det förstås inte är någon sjukdom så påverkar en graviditet kroppen på ett genomgripande sätt. Du har till exempel åtminstone en extra liter blod i ditt blodsystem. Blod som ditt hjärta, vid varje slag, pumpar runt. Du har högre vilopuls, ämnesomsättning och kroppstemperatur. Du andas djupare och oftare eftersom ditt behov av syre ökat. Sömnen, lederna, skelettet och humöret påverkas och du har i perioder hängt över toaletten och mått illa. Du genomför alltså ett storverk, Soraya. Du ger liv åt tre alldeles nya människor under några få intensiva år. 

Men trots att din kropp är upptagen med dessa storverk har din hjärnas förväntningar på dig inte förändrats. Den säger till dig att du borde orka leka och bära med ett soligt humör. För mig, som står vid sidan om, låter det som att du reagerar fullkomligt normalt på en krävande situation. Att du är trött, less och undrar hur det ska gå känns i mina ögon helt rimligt. Jag förstår förstås att det är påfrestande, så här små barn klarar sig ju inte precis själva för att man säger att man är lite trött och sliten. Självklart är det hemskt att gå på knäna med så små barn. Men det speciella här är att det är en graviditet som hindrar dig från att vara den mamma du vill. En graviditet som till sin natur är det mest övergående och tidsbegränsade som finns. 

Att veta vad som gäller och att ha en planering som utgår från hur du har det nu tror jag kan göra det lättare för dig.

Jag vill ge dig några konkreta råd på vägen Soraya. Det första är att hjälpa dina tankar att utgå från hur din situation faktiskt ser ut och inte slå på dig själv. Rimliga förväntningar är nyckelordet. Istället för att klanka på dig själv kan du jobba på att få syn på sådant du kan känna stolthet över. Du lever i en virvelvind just nu, på alla plan. Det är grundläggande att ha låga ambitioner och suga tag i de stunder som faktiskt är mysiga och fina. Stoppa också dina tankar när de drar iväg i katastrofscenarion. Så som det är nu kommer det inte att vara för alltid. Det enda du nu kan vara säker på är att allt förändras. Ta en stund, en timme i taget. Precis så intensivt är livet nu.

Mitt andra råd handlar om stöd och avlastning. Det låter som att ni behöver styra upp ditt, din mans och din svärmors ansvar. Att ha en fast planering för att svärmor hämtar vissa dagar på förskolan och pappa de övriga, kan ge dig andhämtning på ett annat sätt än om svärmor rycker in när du ber henne. Det hjälper en att orka när man vet att man har vila att se fram emot. Fundera också på hur ni vill fördela föräldraledigheten mellan er, du och din man. Kanske behöver ni dela på den mer ömsesidigt nu när ert tredje lilla barn kom så tätt inpå? Att veta vad som gäller och att ha en planering som utgår från hur du har det nu tror jag kan göra det lättare för dig. Varma hälsningar/ Malin

LÄS MER: ”Hur vet man om man är klar med barn?”

LÄS MER: ”Läggningen av mina barn tar knäcken på mig”