”Jag kommer inte över aborten” – psykologen ger råd
Annie tänker ofta på den där aborten hon gjorde för nio år sedan när hon inte mådde bra och beskriver att skuldkänslorna äter upp henne.
– För att komma vidare med de här känslorna så tror jag du behöver sortera dem för att förstå mer av vad de handlar om. Sorg behöver få läka, säger barnpsykologen Malin Bergström.
”Mitt problem är att jag ofta tänker på aborten, på barnet som skulle ha varit nio år gammalt nu”
Hej Malin! Jag har en elvaårig flicka och en treåring pojke som jag älskar och avgudar mer än livet självt. När min äldsta var två år blev jag gravid och tog då beslutet att göra en abort. Jag mådde inte bra under den tiden, jag var utmattad och i behov av att stärka kropp och själ för att orka med min dotter. Det var jobbigt att göra aborten, men jag kände att det var det rätta.
Sedan dess har jag hittat kraft i träning och ett nytt jobb som passar mig mycket bättre. Och med tiden fanns det plats för ett till barn i våra liv och lillebror kom till jorden.
Mitt problem är att jag ofta tänker på aborten, på barnet som skulle ha varit nio år gammalt nu. Jag är gudmor till en pojke som är precis så gammal och varje gång jag träffar honom gör det ont i hjärtat.
Tog jag rätt beslut? Jag kanske borde ha pressat mig själv där och då och gett graviditeten en chans? Hur kommer jag vidare från de svarta tankarna kring ett beslut som jag oavsett aldrig kan ändra på? Skuldkänslorna äter upp mig.
/Annie
Psykologen Malin Bergström svarar: ”Dina tankar och känslor behöver kläs i ord”
Hej Annie! Vi fungerar så opraktiskt, vi människor. Våra känslor är inte rationella och kan röra sig över tid och rum. Att du för nio år sedan kände att ditt beslut var riktigt hindrar inte skuldkänslorna från att drabba dig nu i efterhand. Du beskriver känslorna som svarta och jag undrar vad de står för. Handlar de om ånger? Eller om sorg över det barn som inte fick födas?
Ibland kan skuldkänslor handla om svårigheter att acceptera sig själv, ge en känsla av att man liksom var en annan än den man hade velat vara, när livet drabbade en. För att komma vidare med de här känslorna så tror jag du behöver sortera dem för att förstå mer av vad de handlar om. Sorg behöver få läka.
För att förstå skuldkänslor kan man behöva komma bakom och se vilka föreställningar de utgår ifrån. Och oavsett vad du känner så försvinner inte känslorna för att du trycker ner dem.
Min andra fråga är därför hur du hanterar dem. Delar du dem med någon eller är de dina egna maror? Håller du dem för dig själv tror jag att det kan hjälpa dig att prata med någon som du har förtroende för. Det kan vara en psykolog, din partner eller en vän. Det kan också hjälpa dig att skriva, låta tankarna och känslorna ta gestalt i skrift och på så sätt låta sig sorteras och bearbetas. Min erfarenhet är att såna här tankar och känslor behöver kläs i ord, om och om igen, för att de ska bli lättare att leva med. Och när du gör det kommer de, så småningom, att bli en självklar eller kanske till och med neutral del av ditt liv och dina erfarenheter. En sådan bearbetning kan vara smärtsam. Men du kommer lära känna nya delar av dig själv under den processen. Och bära ditt bagage genom livet lättare.
Varma hälsningar Malin
LÄS MER: "Har sonen tagit skada av min destruktiva relation?”
