Barnen blir rädda för pappan, mamman tröstar, pappan blir arg. Hur illa är det för våra barn att vi tycker så olika om uppfostran? undrar signaturen ”Anonym”.

Inte överens om uppfostran – dåligt för barnen?

Min man är sträng mot barnen. Jag är mer följsam. Hur blir det för våra barn? Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågan.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Min man höjer rösten och tar hårt i barnen

Man kan ibland läsa om hur viktigt det är att föräldrar är överens och har samma syn på hur barnen ska fostras. Jag och min man försöker, men vi lyckas inte. Anledningen, tror jag, är att vi själva har fått så olika uppväxter.

Jag har fått en mjuk, kärleksfull men ändå respektfull fostran, medan min man har fått en väldigt hård, kall och orättvis fostran. Jag tycker förstås att mitt mjuka, men på vissa punkter fasta, sätt är bra – men min man tycker att jag daltar och låter våra barn, som är 3,5 och 5 år, bestämma för mycket.

Ett exempel: När våra barn inte gör som min man säger höjer han rösten direkt och tar tag i dem hårt – vilket resulterar i att de blir rädda, gråter och skriker ”Hjälp mamma!”. Jag kan bara inte låta dem vara utan tröstar förstås. Då tycker han att jag gör fel och blir förbannad för att vi inte kan jobba på samma sätt med dem.

Ett annat exempel: När barnen kommer in till oss på natten tänker jag att det förstås finns en anledning, drömmar eller något som oroar, så för mig är det okej att de ligger hos oss. Min man får återigen utbrott och tycker inte att de själva ska bestämma var de ska ligga.

Jag säger till min man hur jag tycker att det ska vara när inte barnen hör, och jag säger att jag tycker att han gör fel. Då hånar han mig bara och säger att ”du är så duktig och kan allt, du har alltid rätt och gör aldrig fel!”. Jag försöker förklara att inte jag heller är perfekt, men det lyssnar han inte på.

Har du några tips på hur vi ska kunna närma oss varandra? Och hur illa är det för våra barn att ha det så här?

/Anonym

Barnpsykolog Malin Bergström: Det handlar om rätt och fel – inte om olika synsätt

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

”Jag är starkt berörd av det du skriver. Jag uppfattar inte att din och din mans olika syn på uppfostran handlar om olika synsätt utan faktiskt om rätt och fel.

Den uppfostran som du ger innehåller den kärlek som barn behöver för att utvecklas och frodas. När de kommer på natten och du försöker förstå varför de är rädda hjälper du dem att förstå sig själva och hantera sina rädslor. Sådant lär sig barn genom föräldrars förståelse och inlevelse.

Det du beskriver att din man gör är däremot inte bara olämpligt utan faktiskt olagligt. Att ta hårt i ett barn är förbjudet enligt lag i Sverige. Det är en brottslig handling. Och att skrämma barn så att de gråter, ropar på sin mamma och skriker hjälp är inte acceptabelt. När man behandlar barn så lär de sig ingenting utom att vara rädda. Det påverkar deras tillit till andra, gör dem osäkra och hämmar deras utveckling.

Du skriver att er olika syn på uppfostran beror på hur ni själva blivit bemötta som små. Ofta är det ju så. Det vi har varit med om i vår egen barndom påverkar oss när vi får barn. Men som vuxna kan vi välja hur vi låter vår barndom påverka. Vi kan göra upp med våra upplevelser, ta avstånd från hårda tag och kränkningar och stå upp för att bryta mönster. Därför är barndomen aldrig en ursäkt för att bete sig illa mot sina egna barn.

Du frågar hur illa detta är för era barn. Som du förstår tycker jag att ni behöver förändra hur ni har det. 

Du skriver att ni försöker hitta lösningar men inte lyckas. Genom att dela dina tankar med mig har du tagit ett första steg mot att ta hjälp av andra. Ett andra steg kan vara att tillsammans med din man tala med en familjerådgivare. Finns det en gemensam vilja till förändring kommer ni snabbt att kunna ta små steg i rätt riktning med hjälp av sådana samtal – och när barnen och ni själva känner att ni försöker hitta mer gemensamma sätt brukar goda cirklar komma igång.

Men för att sådan hjälp ska leda någonstans behöver man vara motiverad och vilja förändras. Du skriver att du bemötts med hån och förlöjliganden när du har tagit upp problemen med din man. Innebär det att han inte är öppen för att förändra sitt föräldraskap? Om han inte är det föreslår jag att du söker hjälp, hos en psykolog eller familjerådgivare, för att fundera över hur du ska gå vidare. Jag kommer att tänka på dig!”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av mama + solskydd för dig och ditt barn från EVY. Köp nu!