Är det något jag har missat? Eller får man bara tacka, bocka och be om att det snart är slut? undrar föräldern till en 2,5-åring som är full av trots. Barnpsykologen svarar.

Trots – hur klarar man det?

Hur kan man, som förälder, klara av trots när det är som jobbigast? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Vad kan jag göra när 2,5-åringen trotsar?

Jag har en liten go pojke på 2,5 år som har börjat trotsa ordentligt. Jag vet, tack vare Vi Föräldrar, att det bara är en utvecklingsfas som man måste ta sig igenom – men hur ska jag klara av det när det är som jobbigast? Vad kan jag göra?

Värst är det nog när vi ska gå till förskolan. Det kan inte bero på stress, för vi går en halvtimme innan förskolan börjar och det tar tio minuter att komma dit. Frukosten är inget problem, men när det kommer till påklädningen börjar det. Ytterkläderna är värst. Han skriker och slåss, och ibland bara gråter han.

Jag har försökt med allt: att göra det till en lek, att muta, att låta honom klä på sig själv och så vidare. Det enda som har funkat (men som nu börjar funka dåligt) är att titta på klädracet på Bolibompa, då har han blivit väldigt taggad och ska vara med. Men när ytterkläderna ska på är klädracet slut sedan länge, och då börjar cirkusen om igen.

Finns det något jag kan göra? Är det något jag har missat? Eller får man bara tacka, bocka och be om att det snart är slut?

/Mamma till två godingar (mimi­monster och minimasken)

Barnpsykolog Malin Bergström: Kämpa på!

Barnpsykolog Malin Bergström. Foto: Stefan Tell

”Nej, tacka och bocka inte, kämpa på! Du verkar vara precis så uppfinningsrik som man behöver vara med en som snart ska fylla 3 år.

Det du beskriver är en klassisk tröskelsituation där barnets sätt att leva i nuet krockar med verkligheten. Alla ”trösklar” mellan olika aktiviteter utmanar trotsbarns humör. Att leka klädracet är kul, och då funkar det att klä på sig. Men att avbryta det man gör för att ta på sig overallen är tråkigt. I den stunden har inte din pojke en tanke på att det blir roligt att komma till förskolan sedan.

Där kan vi som föräldrar, med vårt prat, hjälpa till att påminna. Till exempel genom att berätta en saga som handlar om vad de ska göra på förskolan. Sagan kan gärna ta en liten paus i samma stund som han börjar åla eller bråka. Och sedan komma igång igen när ni fortsätter med stövlarna.

Genom att berätta en sådan saga påminner du honom om att det faktiskt leder till något roligt att ni gör er i ordning. Det hjälper honom att få ihop den omöjliga tanken att en sak leder till något annat. Och spännande sagor som handlar om en själv som prins eller riddare kan gärna låta exakt likadant varje gång.

Ibland funkar sagor, ibland behöver man muta. Ibland blir man bara arg och i värsta fall kommer man till förskolan med en unge i sommarkläder i mars.

Livet i trotsåldern har sina sidor för både barn och föräldrar. Som du skriver är den bästa mentala kostymen att komma ihåg att det går över. Trots är förvisso utveckling, men ­väldigt jobbig ­sådan.”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av mama + solskydd för dig och ditt barn från EVY. Köp nu!