”Ska jag envisas med att han ska sova i spjälsängen på kvällen – kanske mår han bäst av att bara sova med mig direkt?”, undrar läsaren. Barnpsykologen ger råd. Foto: Shutterstock

Hur får jag min bebis att sova i spjälsäng?

Föräldern försöker få sin son att sova i spjälsängen, men han vaknar upp flera gånger per kväll – och det slutar ofta med att de sover tillsammans. Påverkas anknytningen av många uppvak och hur gör man för att få sitt barn att somna i spjälsängen? Barnpsykolog Malin Bergström ger råd. 

Malin Bergström

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Fråga: ”Mår min son bäst av att sova med mig?”

Hej Malin,

Tack för din bok ”Lyhört Föräldraskap”! Det är den bästa bok om barn jag läst och egentligen helt enkelt den bästa källa till barnomsorg jag hittat. 

Till min fråga: Min son på 9 månader har sedan han kom till världen varit i stort behov av närhet och sov till en början endast på oss Efter några månader började han även kunna sova i vagnen. När han var liten kunde man inte lägga honom ifrån sig en sekund, han ville bara vara i famnen. Vi hörsammade detta och hade honom på oss dygnet runt. När han blev lite äldre och kunde sitta och kravla var han okej med att ligga själv och nu älskar han att krypa runt och utforska. 

För två månader sedan började det gå att lägga ner honom i spjälsängen efter att han somnat i famnen. Nu sover han sina tupplurar på dagen så, eller i vagnen, men bara en sovcykel på 30–40 min. 

På kvällen sov han för två månader sedan ibland hela två timmar i sträck i spjälsängen innan han vaknade. Då var det svårt att få honom vidare i spjälsängen så han fick sova resten av natten hos mig. Numera vaknar han alltid efter en sömncykel. En bra kväll vyssjar jag om honom i famnen, och han sover en sömncykel till i spjälsängen, men efter det är det svårare så jag lägger mig med honom. Vissa kvällar vaknar han efter bara tio minuter igen och sen igen. Tills jag ger upp och går och lägger mig med honom. 

Min fråga till dig är tudelad: Dels undrar jag om jag borde envisas med att han ska sova i spjälsängen på kvällen – kanske mår han bäst av att bara sova med mig direkt? Kan anknytningen påverkas av att jag envisas och han vaknar upp ibland flera gånger på en kväll? Kan hans sömn bli dålig? Jag kan tillägga att han oftast inte gråter när han vaknar utan han ställer sig på alla fyra, hivar sig upp på spjälorna och gör något ljud eller gnyr lite. 

Dels så undrar jag också hur jag skulle kunna få honom att sova längre i sin säng på kvällen utan att vakna upp efter en sömncykel? Det sägs ju att man måste få barnet att somna i spjälsängen i så fall.

Hälsningar ”E”

 

Barnpsykolog Malin Bergström. Foto: STEFAN TELL / STEFAN@STEFANTELL.SE

Barnpsykolog Malin Bergström: ”Du ska göra det som passar bäst i stunden”

Hej E och varmt tack för fina ord om min bok! 

Din sons sömn har förändras över tid; för ett par månader sedan fungerade en sak och sedan blev mönstren annorlunda. Precis så brukar det vara med barns sömn under de första åren. Det som är konstant är däremot hans behov av närhet när han somnar in och somnar om, också det precis som det ska vara. För människobarn och för den delen för alla däggdjursungar. Alla som haft kattungar eller hundvalpar har märkt hur det här att sova i en hög verkar vara idealet. Att just människorasen sedan uppfunnit fenomenet barnvagn, som eventuellt kan fungera som substitut till den högen, är mest en bonus!

Men att barns sömn är naturlig betyder inte automatiskt att vi uppskattar deras sömnmönster. Att vi styr upp deras sömn handlar därför inte omsorg om barn (utom möjligen indirekt). Vi styr upp den eftersom vi lever i ett samhälle som utgår från att mänskligheten sover på nätterna och vaknar utsövda på morgnarna, oavsett om det är naturligt eller inte. Tre av dina frågor kan jag nämligen besvara med ett rungande NEJ! Nej, din sons anknytning påverkas inte av om han sover hos dig eller i spjälsängen. Och nej, inte heller hans sömn.

Sömnen och anknytningen är sådana grundläggande mänskliga behov att de är robusta. Kvaliteten i en anknytningsrelation påverkas av hur man har det tillsammans över tid, av hur man som förälder förmår leva sig in i sitt barn och vara fysiskt och mentalt närvarande med det. Att gradvis vänja barn vid att somna utan kroppskontakt har, i studier, inte heller visat sig kopplat till tryggheten i barns anknytningsrelationer. Och sömnen är ett finurligt tillstånd som är så avgörande för vår hälsa att små barn liksom av sig själva ser till att få den sömn de behöver. Sover man dåligt någon natt ökar till exempel mängden djupsömn nästa natt. Att barn inte får den sömn de behöver förekommer i princip endast om de lever under extrema omständigheter, som utan beskydd, i krig eller på flykt. 

Mitt tredje nej gäller din möjlighet att avstyra att din son vaknar till efter sin första sömncykel på kvällen. Barns sömn ser ut så; de växlar mellan drömsömn och olika typer av djupsömn i cykler. Och med jämna mellanrum går de upp i medvetande och vaknar till. Man tror att det är en evolutionärt baserad skyddsmekanism för att se till att de inte lämnas ensamma och försvarslösa under sömnen. Så tre nej men ett ja – du kan förändra hans behov av kroppskontakt när han ska somna om.

Men innan jag skriver mer om hur detta kan gå till vill jag understryka det jag tycker är allra, allra viktigast när vi pratar om små barns sömn. Nämligen hur man sover som förälder. Du skriver inget om hur du själv påverkas och jag undrar om du går runt som ett spöke med konstant sömnunderskott eller blir galen av att kvällarna går till nattande? För mig är det avgörande för om du ska börja mecka med din sons sömn eller inte. Jag får nämligen en känsla av att du har hört att det här med spjälsängen är något som är bra för din son att vänja sig vid. Och det tycker inte jag! Jag är tvärtom starkt emot att man ska göra saker idag för att de kan vara bra på sikt. Eftersom små barns utveckling är så genomgripande tycker jag man ska göra det som passar i stunden. Och sedan göra något annat den dagen man känner att en förändring är önskvärd. Trivs du med att ha honom nära på nätterna tycker jag att du ska ha det. Skulle du istället önska att han lärde sig att somna om utan kroppskontakt tycker jag att du gradvis ska lära honom det. 

Som jag ser det är det alltså ditt välbefinnande som ska avgöra om han ska sova i spjälsängen eller inte. Eftersom båda dessa alternativ är bra för honom. Och med det menar jag inte att vi med en axelryckning kan lägga ungar bakom stängda dörrar och låta dem skrika sig till sömns. Jag menar bara att kroppskontakt inte är den enda källan till trygghet för barn. Att låta sitt barn vänja sig vid att sova i egen säng är fint och att ha dem klistrade mot sig på nätterna är också fint. Poängen är att man bara ska vänja barn vid att sova själva om man som förälder känner sig sliten av att ha dem hos sig på nätterna. Tycker man att det är mysigt och enkelt, så är allt redan perfekt och man ska strunta helt i allt vad uppstyrning heter. Gillar man att ha barnet nära sig brukar jag till och med rekommendera att man låter det somna bredvid sig på soffan på kvällarna. Eftersom man då väljer att låta närheten till en själv vara tryggheten under sovandet.

Vill du att din pojke ska somna om själv i spjälsängen finns det två principer att förhålla dig till. 

Den ena handlar om associationsinlärning och innebär att barn förknippar förhållandena när de vaknar till med hur det var då de somnade in. Det innebär att om man somnar i famnen så kommer man att sakna den när man vaknar till. Ett sätt att vänja barn vid att somna om själva är därmed att vänja dem vid att somna in själva. Det innebär att man gosar, myser och har barnet i famnen vid nattningen men sedan lägger det i sängen innan det somnat. När barnet sen vaknar till kommer omgivningen vara sig lik från då det somnade och därmed signalera att allt är lugnt och så att säga bäddat för sömn. 

Princip nummer två innebär att man gradvis lär barnet att förknippa insomning med något annat än kroppskontakt. Ungefär det som din son vant sig vid på dagarna då han somnar i vagnen alltså. Istället för att ha barnet i famnen lägger man ned det vaket och minskar sedan gradvis på närheten genom att först kanske smeka barnet till sömns, någon vecka senare håller man en hand på dess rygg för att sedan nöja sig med att finnas i rummet men utan kroppskontakt. De här två principerna är de som i forskning visat sig ha effekt. Av dem kan man pussla ihop en liten övergång till mer självständigt sovande. För barn under halvåret rekommenderas inte den här typen av ”metoder” men för dig är de ett alternativ om du skulle vilja det. 

Hälsningar Malin 

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.

LÄS OCKSÅ: Mirijam, 41, blev sjuk av sömnbrist 

LÄS OCKSÅ: Vår bebis vägrar sova – det känns så tröstlöst