"Har sonen tagit skada av min destruktiva relation?”

”Jag levde i en destruktiv relation – har min son tagit skada?”

Jag har en son som är 5 år gammal sedan ett tidigare äktenskap. Pojken bor hos sin pappa halva tiden och vi har en ok relation. Min fråga handlar om ”bonuspappan” jag tyvärr valde till min son när skilsmässan var klar... För tre år sedan blev jag störtförälskad i en man, vi kan kalla honom Kalle, som var för bra för att vara sann… Vi kunde inte få nog av varandra och mitt i den där kärleksbubblan ville han att jag och sonen skulle flytta in till honom. Jag lät mig svepas med och sa ja till allt! Men det visade sig sakta men säkert att Kalle var väldigt komplicerad att leva med.

Jag upplevde att han var manipulativ, känslokall och svår att lita på. Nu är vi separerade och min femåring behöver ju inte träffa honom mer. Men jag är orolig för hur den här destruktiva relationen har påverkat min son. 

Låt mig förklara: Kalle var väldigt mån om att visa upp en perfekt bild av oss som familj. Han pimpade mig och sonen med trendiga kläder och andra attribut så att vi skulle se snygga ut inför andra. Men innanför våra väggar var han långt ifrån lika omtänksam. 

Han bråkade flera gånger i veckan, ofta började det med att han drack mer eller mindre alkohol. Sedan bestämde han sig för att trycka på mina känsliga knappar, som att jag har få vänner eller att jag hade ätstörningar i tonåren... Det gjorde att jag tappade balansen och kände mig svag. 

”Jag fick ofta höra att jag var självisk, slarvig och en dålig mamma”.

Sedan sa han saker som att jag är känslomässigt trasig på grund av mina erfarenheter och försöker fylla hålen i mig genom att få uppmärksamhet av andra. Han hävdade bestämt att jag försökte få andra män att falla för mig, vilket inte var sant. Detta gjorde att jag knappt vågade prata med män. Ofta fick jag höra att jag var självisk, slarvig och en dålig mamma.

Våra bråk kunde bli högljudda och slutade oftast med att jag ”gav mig” och gav honom rätt. Han blev aldrig våldsam och han gjorde aldrig min son illa rent fysiskt. 

Men det var inte enkelt för sonen att leva med en bonuspappa som ljög om stort och smått hela tiden, vars gränser förflyttades från dag till dag och som blir oproportionerligt arg för småsaker. Saker som var roligt igår, kunde nästa dag leda till en utskällning… 

Jag upplevde också att Kalle svek min son gång efter gång. ”Jag har varit på en kennel och bestämt en hund vi kan köpa”, ”jag har beställt ett partytält till kalaset vi ska ha för dig”, ”jag har bokat en resa till Mallis med bamseklubb”, är några exempel på löften som aldrig infriades. Kalle lovade sådant i stunden och sedan hade han en bortförklaring när det inte blev av. Det gjorde ont av att se besvikelsen i sonens ögon. 

När vi fortfarande bodde hos Kalle kände jag igen tendenser i sonen som jag själv hade, vi tassade båda runt och försökte undvika triggers som ledde till bråk (tills den dagen jag gjorde slut, men det är en helt annan historia). 

Hur tror du att det här har påverkat min son? Har han tagit skada? Hur läker vi? Jag har så dåligt samvete för att jag har utsatt min son för detta, och är rädd att jag aldrig kommer våga släppa in en ny man i våra liv igen…

/Sofia, 35

LÄS OCKSÅ: Varningssignalerna: Då behöver ditt barn hjälp för psykisk ohälsa

Barnpsykologen Malin Bergström: ”Nu gäller trygghet, förutsägbarhet och läkning” 

Tack för ditt brev. Jag blir varm av att höra att du lyckats bryta upp från din våldsamma relation. Det viktigaste har du alltså redan gjort för att skydda din son. Din våldsamma relation skrev jag fast du betonat att ditt ex varken slog dig eller din son. För så ser faktiskt våldsbegreppet ut idag. Det inbegriper inte bara misshandel och fysiska övergrepp utan även ekonomiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det är också vanligt att förövaren utövar kontroll, vilket till exempel kan innebära att begränsa någons liv genom att dra igång förhör och kalla någon känslomässigt trasig för att se till att den utsatta inte ens vågar tala med andra män. Att flera gånger i veckan höra högljudda bråk var förstås skadligt för din son. Det är vanligt att vi intalar oss att barnen sover och inte hör om vi bråkar. Men forskning pekar på att barns stressnivåer ökar av bråk även när de sover. Och ju mer bråk de utsatts för desto mer stressade blir de. 

”Det viktigaste är att ge sonen hopp om framtiden”

Så fokus på att läka är världens bästa prioritet för er två nu. Och nu ska jag skriva något som är jobbigt men som jag tror du behöver ha med dig i er läkningsprocess. Det är nämligen så hemskt och orättvist att även föräldraskapet hos den som är utsatt påverkas negativt. Att stå för trygghet är så centralt som förälder och när man varken kan skydda sig själv eller sitt barn så rämnar även den tryggheten för barnet. Så det viktigaste du kan göra nu är att skapa en trygg och stabil vardag ihop där dagarna är förutsägbara, du blir stark och glad igen och ni har kul ihop. Du får känna av hur pratbart det ni varit med om är med din son. Kanske har han behov av att prata om hur han kände och vad som hände. Kanske får du nöja dig med att berätta små, små saker om det som var dåligt. Det viktigaste är att ge honom hopp och betona att allt är (eller ska bli) annorlunda nu.

Samtidigt är alla barn olika. Vissa går ganska oberörda genom sådana här erfarenheter. Kanske kände din son att både du och hans pappa fanns för honom hela tiden, tyckte ditt ex var obehaglig men tänkte inte så mycket mer på det. Kanske tog han mer illa vid sig. Allt sådant kommer att klarna över tid. Det får vara din ledstjärna i hur ni går vidare. Och i den här läkningsprocessen ingår att du också kommer börja lita på ditt omdöme och så småningom kan våga dig på att dejta igen. Men först trygghet, förutsägbarhet och läkning. Och i sådana processer brukar jag, lite opsykologiskt, rekommendera Håkan Hellström. Gillar du inte honom får du hitta någon annan tröstmusik. Det viktiga är att bli påmind om att det finns något annat fint därframme för er. Att det bästa inte hänt än.
/Malin Bergström
LÄS OCKSÅ: ”Känner mig hemsk – har vi varit för stränga?”