Två barn, två  heltidsarbetande föräldrar (varav en inte kommer hem förrän på kvällarna) – hur ska jag orka? undrar mamman. Psykologen svarar. Foto: Marco Ceschi/Unsplash

Hur orkar man som förälder?

Två barn, två heltidsarbetande föräldrar, varav en inte kommer hem förrän på kvällarna – är det så här i alla barnfamijer? Hur ska jag orka? undrar mamman. Psykologen svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Jag är alltid trött – är vår situation vanlig bland barnfamiljer?

Ibland undrar jag hur jag ska orka tills barnen har vuxit upp. Jag är alltid trött, får väldigt sällan någon tid för mig själv och gör allt hushållsarbete. Det är väldigt sällan jag hinner se på tv och jag hinner aldrig träna. Ibland hinner jag gå en promenad.

Vi har två pojkar på 3 och 5 år. Jag jobbar heltid 8-17 och hämtar barnen på förskolan 17.30, sedan hem och laga mat. Jag har en halvtimmes bilfärd till jobbet. Min man jobbar oftast sent, kommer hem någon gång mellan 19 och 23 trots att han också börjar 8 på morgonen. Barnen somnar sällan före 22, även om jag börjar natta mellan 19 och 20.

Den senaste tiden har varit extra jobbig, för nu under coronapandemin har vi ju ingen hjälp av våra föräldrar som är 70+.

Har du några tips? Och har du tips på hur man får barnen att varva ner? Våra är båda mycket svårsövda. Kvällsfika, bad och saga hjälper inte. Vi ligger alltid bredvid tills de har somnat.

Jag har prövat att gå ner till 80 % men jag hade samma arbetsbörda på jobbet så jag fick bara springa fortare.

Min man har mycket ansvar på sitt jobb och jag tror inte att han kan dra ner på det, han är egenföretagare.

Är vår situation vanlig bland barnfamiljer?

Trött

Är det så här ni vill ha det?

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Jag förstår att du är trött! När jag räknar på fördelningen av er tid i vardagen får jag inte ens ihop det. Om jag utgår från att ni sover 8 timmar per natt återstår det 80 timmar per vecka för var och en av er, måndag till fredag. Utifrån ditt brev lägger du 50 och din man 68 av dessa på arbete och resor till och från jobbet. Då återstår alltså 30 respektive 12 timmar till barn, hushållsarbete och matlagning. Av dina 30 timmar går ungefär hälften åt till nattning. Frukost och middag borde kräva de femton timmar som återstår. Enligt Statistiska Centralbyrån lägger vuxna kvinnor ungefär fyra timmar per dag på hushållsarbete. Eftersom du dels har två små barn och dels har en man som inte bidrar så borde hushållsarbetet för dig ta mer tid än så. Men här är min kalkyl redan på minus så jag släpper den.

Siffrorna får mig dock att misstänka att du sover för lite. Det är i så fall förklaringen till att du är trött och det ökar i sin tur risken att du inte ska orka i längden. Sömn är ett grundläggande behov och om vi prioriterar bort den får det konsekvenser på vårt humör, vårt minne, vår ork – och på det mesta. Är det så att ert vardagsliv ger för lite utrymme för sömn ser jag det som en anledning att prioritera om.

Du undrar om det är vanligt att småbarnsfamiljer har det så här. Jag skulle tyvärr svara ja. Nu är jag ju barnpsykolog, men min bestämda uppfattning är att vi lite till mans har låtit arbetslivets krav och villkor totalt översvämma vår tillvaro. Enligt en analys från Försäkringskassan är vi i genomsnitt yrkesverksamma under 41 år. Jag tycker att de 5–7 år som vi har småbarn rimligtvis kunde ta hänsyn till det. Och där är jag överens med våra makthavare. Vi har sällsynt generösa rättigheter att arbeta deltid och ta ut föräldradagar i Sverige.

En sak tror jag dock skiljer er från andra småbarnsfamiljer. Nämligen att din man dräller in på kvällarna när barnen redan somnat och hushållsarbetet klarats av. Mitt intryck är att de flesta pappor idag vill träffa sina barn i vardagen, hämta på förskolan, natta dem och lära sig vad deras kompisar och gosedjur heter. Jag hör ofta att småbarnsföräldrar som jobbar mycket tar en paus sen eftermiddag/tidig kväll för att ta hand om barnen, och sedan, när barnen har somnat, sätter sig och jobbar vidare. Men kanske har din man inte arbetsuppgifter som tillåter ett sådant mer barnvänligt upplägg?

Så, vad har jag för tips nu när jag lagt sten på börda genom att räkna på er vardag? Ett råd är att ta ett snack med din arbetsgivare. Vilka arbetsuppgifter kan du slippa om du väljer att arbeta deltid? Hur kan hen i så fall hjälpa dig med en struktur så att det håller över tid?

En annan faktor är förstås ekonomin. Ni jobbar båda mycket. Betyder det att ni har goda inkomster? I så fall är det kanske rimligt att köpa hushållstjänster så att din tillvaro går ihop? Kanske låter ni också någon student/ungdom i bekantskapskretsen hoppa in som barnvakt och avlastare tills era föräldrar kan bli delaktiga igen. Har ni knaper ekonomi kanske ni vill se över era utgifter. Skulle en billigare bostad bidra till en mer dräglig vardag?

Följande råd känns lite som att slå på en som redan ligger, för jag vet hur omöjligt det är att stanna upp och fundera när man lever i ett ekorrhjul. Men jag ställer ändå frågan: Är det så här ni vill ha det? Vill du att de här åren med era små barn ska handla mer om att överleva än att leva? Vad skulle du behöva för att bli piggare och gladare? Vad behöver ni som par, familj och föräldrar? Hur är det för din man att missa barnens vardagsliv? Det är ju just den typen av praktiskt, vardagligt föräldraskap som ger oss tillfredsställelse och som är värdefullt för barn. Kanske kan ni tillsammans hitta lösningar om ni sätter er ner och pratar?

Som du märker ger jag inga förslag kring hur du kan snabba på nattningen (som jag förstår knäcker dig). Men nu valde du att vända dig till mig och inte till någon livsstilscoach, och ur mitt perspektiv har ni redan minimerat tiden med barnen i och med deras tiotimmarsdagar på förskolan.

Jag menar nu INTE att det är fel att barn har långa dagar på förskolan, och du skriver ingenting om att barnen inte trivs. Den som blir utsliten är ju du. Men ur barnens perspektiv tänker jag att närheten under de där kvällstimmarna kanske faktiskt behövs för dem. Att ligga nära och varva ner tillsammans ger också dig ett oxytocinpåslag som lindrar din stress och kanske faktiskt är det som får dig att hålla ihop. Om du kan använda nattningstimmarna till mindfulness, att vara här och nu med barnen snarare än att tänka på allt du måste ta itu med när de äntligen somnat, tror jag det vore fint för dig.

Avslutningsvis hoppas jag att ni kan hitta sätt att få ekorrhjulet att snurra långsammare. Jag har en bestämd känsla av att du är värd det!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Black Friday 70% rabatt på mama & 24 andra titlar. Köp här!