”Barnen är ledsna när de ska hem till pappa”

Jag är säker på att barnen har det bra hos pappa – men hur ska jag trösta?

Jag lever sedan några månader tillbaka varannan-vecka-liv med mina barn efter en för mig oväntad separation. Till en början verkade barnen inte påverkade av att byta hem, de var glada när de skulle till pappa och de var glada när de kom till mig. Men de senaste tre gångerna har min son varit väldigt ledsen på fredagsmorgnarna (Det är då vi byter dag, på förskolan).

Han har lagt sig i sängen under täcket efter frukost och gråtit och sagt att han tycker att det är bättre med mammavecka. Han kan inte formulera problemet så konkret men säger att veckan med pappa känns för lång, att "det känns som tio dagar".

Det är svårt att veta hur jag ska trösta honom. Vad ska jag säga? Det känns fruktansvärt och helt onaturligt för mig, men jag håller mig lugn och säger saker i stil med "Vi ses om bara sju dagar" "Det blir bra när du väl kommer dit", "Jag kommer att längta efter dig också".

Lillasyster påverkas också av att storebror gråter och sist var det fel på skor och strumpbyxor när hon skulle klä på sig samtidigt som storebror grät. Allt var fel och misär, enligt henne.

Det känns som en mardröm när man står där i hallen med ledsna, olyckliga barn och en packad väska. Hur ska jag trösta dem och få dem att inte vara så ledsna när det är dags för pappavecka?

Det är inte samma problem när det är dags för mammavecka.

Jag är säker på att barnen har det bra när de är med sin pappa. Det här började en vecka efter att deras pappa presenterat sin nya flickvän.

B

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Prata igenom situationen”

Den sista meningen i ditt brev öppnade för en ganska självklar tolkning. Vad presentationen av flickvännen innebar för din son (eller för båda barnen) kan jag dock bara gissa. Innebär det att barnen sedan dess har delat pappas uppmärksamhet med henne? Var det en förändring för mycket för ett barn som just höll på att vänja sig vid att bo varannan vecka? Är det något din son snart vänjer sig vid, eller fortsätter han känna att pappaveckorna är för långa?

Kanske var det heller inte just flickvännen som spelade roll utan det faktum att barnen nu har bott varannan vecka under några månader. Något har i alla fall förändrats och det blir din och deras pappas uppgift att förstå vad, och hur ni kan stötta barnen.

När mardrömmen i hallen är ett faktum måste du förstås också hantera den. Att din son är ledsen och dessutom smittar sin syster med känslorna är förstås sorgligt och jobbigt. Men det innebär ändå en chans att få hjälpa honom.

Läs också: "4-åring bor växelvis och längtar efter den andra föräldern"

För att undvika att ledsnaden kommer precis när ni ska skiljas föreslår jag att du ordnar en mysstund på torsdagskvällarna då du tar honom (eller båda barnen) i famnen och planerar inför morgondagens flytt. Hur känns det? Vad kan ni göra för att det inte ska ”kännas som tio dagar”? Tror han att det kan underlätta om han får vara i pappas famn lite extra varje dag? Vilken slags kontakt kan du och han ha? Känns det lättare om han vet att ni ska prata i telefon en stund varje dag? Hur ska ni säga hej då på ett sätt som känns bra?

En sådan pratstund kan hjälpa honom att, åtminstone delvis, få bearbeta sina reaktioner innan det är dags att säga adjö på fredagen. Den innebär också att du bekräftar hans känslor, visar att du ser och hör hur han har det och bryr dig om det. Ditt förhållningssätt kan vara att bekräfta hans känslor, prata om hur du och hans pappa kan försöka hjälpa honom och samtidigt stärka honom inför flytten.

Jag vet inte hur relationen mellan dig och barnens pappa ser ut, men det är förstås viktigt att pappan får veta hur er pojke har reagerat. Kanske skulle det hjälpa er lille son om hans pappa tog ett steg tillbaka med att involvera sin flickvän under barnveckorna under en period? Kanske kan han ägna sonen extra mycket uppmärksamhet och omtanke under en period? Om flickvännen är där kanske pappa ändå är tydlig med att ägna barnen exklusiv tid varje dag?

Om er son fortsätter att vara ledsen och verka vantrivas med boendet kan ni förstås framöver överväga att lägga in en extranatt hos dig mitt i pappas vecka under en period – men innan ni funderar på det är ett första steg att hjälpa er son med hans reaktioner.

För att tillsammans se hur ni kan stötta era barn vore det bra om du och deras pappa sågs för att prata igenom situationen. Blir det infekterat att ses själva kan ni ta hjälp av familjerätten. Håll er enbart till föräldraskapet och er sons reaktioner och se om ni tillsammans kan hitta ett sätt att hantera dem. Kanske pratar du eller ni med förskolan innan och hör hur er son har det där. Har de också märkt att han reagerar?

Läs också: "Kan bebisen bo hos sin pappa i ett halvår?"

Om du känner dig obekväm med att ses och prata kan du istället mejla. Er separation är så färsk att såren fortfarande kan vara vidöppna.

Om ni som föräldrar kan samtala om hur ni ska stötta barnen kan du också beskriva det för barnen. Det kan kännas som en trygghet för dem om deras föräldrar fortfarande kommunicerar om hur ni ska stötta dem. Kanske säger du att du och deras pappa tillsammans ska se vad ni kan göra för att det ska kännas bättre för dem. Jag hoppas att ett sådant samtalsklimat ska vara möjligt.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.