Hur tidigt blir barn medvetna om tv:n, undrar en pappa. Barnpsykolog Malin Bergström svarar. Foto: Shutterstock

När börjar barn uppfatta skärmar?

När ska man börja ha koll så att bebisen inte tittar på tv? undrar pappan. Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

När ska man börja tänka på att bebisar inte ska titta på tv?

Jag undrar vid vilken ålder spädbarn börjar uppfatta olika skärmar – helt enkelt för att jag ska kunna vara vaksam så att de inte tittar på tv.

Daniel

Skärmar är en suverän avledningsgrej

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Hej Daniel! Vad bra att du funderar över skärmar redan nu när du har en bebis! Det verkar nämligen som att de regler vi tidigt sätter för skärmande underlättar när barnen blir äldre. Däremot verkar det vara ovanligt att vi tänker så som föräldrar. De flesta föräldrar är snarare förundrade över hur kvickt 1-åringar snappar funktionerna, sveper med knubbiga små fingrar och upprepar engelska fraser. Och så brukar det fortsätta någonstans upp i 3-årsåldern.

När jag tittar på data om svenska 3- och 4-åringar svarar till exempel bara 9 procent av föräldrarna att de känner oro för barnens skärmvanor vid 3 års ålder, medan hela 75 procent oroar sig vid 4 års ålder. Men enligt bland andra den kanadensiska barnläkarföreningen bidrar regler som införs tidigt till att minska både oro och konflikter över tid.

Och konflikter om skärmar verkar det bli när barnen har kommit upp i 4-årsåldern. Ungefär hälften av föräldrarna i mina data uppgav då att det ofta blev bråk om barnens skärmtid.

Men vanor som etableras tidigt och bygger på rutiner verkar alltså hålla över tid. Det är dessutom enklare, eftersom barns skärmanvändning generellt sett ökar med åldern.

Men nu råkade jag göra en utvikning. Din fråga handlade ju om vad spädbarn uppfattar. Och det vet vi nog inte riktigt, forskningsmässigt. Däremot vet alla föräldrar som någon gång satt på Babblarna att de kan bli roade. De kan förstås också bli skrämda. Både läskiga bilder, höga ljud och snabba klipp kan skrämma dem. De kan också bli stressade av att se spel eller filmer som inte är anpassade efter deras ålder. Upp till 2–3 år har barn nämligen svårt att generalisera det de ser digitalt till världen utanför skärmen och behöver därför vuxnas hjälp att översätta det som händer på skärmen.

Skärmar tillför alltså inte riktigt något för små barn. Däremot är det ju en suverän avledningsgrej för en som förälder.

Jag är en varm förespråkare av små skärmstunder för att avleda barn under jobbiga övergångar – som när tandborstningen har blivit en kamp eller om bilfärderna har blivit skrikinfernon, eller för att hjälpa barn varva ner efter förskolan. Två grejer kan man dock behöva tänka på som förälder.

1. Det ena är om skärmen blivit ens enda sätt att hjälpa barnet genom trixiga situationer. Då har man missat något och behöver skaffa sig fler strategier för att vägleda sitt barn.

Idag träffar jag till exempel ganska ofta föräldrar som säger att deras barn inte kan äta utan att kolla på något samtidigt. Det gör mig djupt orolig. Vid matbordet ska ju barn lära sig umgås, njuta av mat och läsa av sin kropps signaler kring hunger och mättnad.

2. Det andra som jag tycker är viktigt är att uppmärksamma sina egna skärmvanor under barnets första år. Fastnar man själv i skärmen i tid och otid missar både barnet och man själv viktig tid tillsammans. Dessutom skolar man in barnet i en skärmtillvaro som man kanske inte kommer älska när bebisen blir en viljestark 4-åring. Att man däremot slöar med sin bebis framför en skäm ibland skulle jag snarast betrakta som mysigt. Då kan man ju direkt stänga av också om det som dyker upp inte är barnvänligt. Att skärma tillsammans tycker jag därför är grejen när barnen är små. Då kan man som förälder också hjälpa barnet med den där översättningen så att barnet faktiskt förstår och lär sig något av det.

Ett annat bra tips är att ta för vana att berätta och beskriva det man själv gör på skärmen när barnet är med. Kanske säger man att ”mormor skickade en bild på hunden” eller ”jag ska bara kolla när bussen går”. Då slipper barnet bli utestängt och får en chans att hänga med i det som händer.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + trådlösa in-ear hörlurar för 199 kr. Köp nu!