Kan barn vara beroende av – till exempel godis?

Vår 2-åring visar tecken på beroende

Vårt barn vill ha mer av allt hon gillar – skärmen, glass, bada i badhus … Kan hon bli beroende senare i livet? Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågan.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Kan man förhindra att barn får problem med missbruk senare i livet?

Vi märker tydligt att vår 2-åring har tendenser till beroende. Både jag och pappan har mycket beroenden i släkten och pappan kämpar hela tiden med det (inget missbruk, mest godis och dataspel).

Om vi ger vår dotter en glass för att hon är sjuk tjatar hon om glass många gånger om dagen i flera dagar. Det är samma sak om hon får titta på plattan eller bada på badhuset, när hon går till förskolan eller inte går till förskolan och när hon leker med kompisar. Vad vi än gör vill hon göra mer av det och hon blir fruktansvärt upprörd när vi inte låter henne göra det.

Vi har försökt låta henne äta eller göra det hon vill och sedan sätta stopp för det, men det känns som om det blir jobbigare för henne att få göra saker (till exempel använda plattan eller få glass) lite eller ibland, än att låta bli.

Jag är väldigt mån om att försöka lära vårt barn att hantera sina känslor och sina tendenser till beroende för att förhindra att det blir ett problem senare i livet, med missbruk eller liknande. Hur ska man hantera detta?

Sara 

Normalt att små barn inte kan stoppa sig

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Visst är beroendesjukdomar ärftliga och alla vi som har sådan belastning i släkten kan gärna ha ett extra vakande öga över våra barn. Men spontant tänker jag att ni kanske är så medvetna om just beroendeproblematik att ni blandar ihop det med er dotters temperament. För det normala bland så här små barn är just att de inte kan stoppa sig, hantera sina känslor eller begripa att badhuset är något lite extra som man inte kan få varje dag. Det är sådant de lär sig genom att vi ständigt hjälper till att begränsa dem och hanterar deras besvikelse.

När jag läser ditt brev tänker jag att ni har en temperamentsmässigt stark och intensiv liten dotter snarare än någon som har beroendet i blodet.

Ett så här litet barns hjärna är ännu inte på något särskilt sätt utan håller på att skapas (ja, faktiskt) av hennes erfarenheter och kontakt med er. Ni är hennes psykologiska miljö, kan man säga. Och ur den skapas minnesspåren i hennes hjärna och medvetande. Om man tänker på hjärnan som en muskel som behöver tränas för att bli stark får man en bild av vad ni kan bistå med. Varje gång ni hjälper henne att avsluta sådant hon vill ha mer av tränas de musklerna.

Avstå därför inte från roligheter utan se tvärtom avledandet och avslutandet som en möjlighet att hjälpa henne. Bekräfta hennes känslor – ”Ja, åh, vad glass är gott och vad trist det känns när man bara kan få en” – men håll på era begränsningar.

Precis som er 2-åring vill hennes pappa, som kämpar med egna beroenden, gärna ha mer av sådant som är härligt. Till skillnad från er lilla dotter har han dock tillgång till en vuxen hjärna som kan säga stopp och avgöra vad som är bra för honom. Genom att använda den vuxenförmågan både kring sig själv och som förälder hjälper han er dotter både som pappa och som förebild.

Att vi ibland får vara med om sådant vi älskar och att det sedan tar slut är ett av livets villkor. Knepet att både kunna njuta och avstå behöver barn hjälp med under hela uppväxten.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av mama + solskydd för dig och ditt barn från EVY. Köp nu!