När barn behöver hjälp att somna (och hjälpen stör föräldrarna)

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Den här artikeln ger svar på två läsarfrågor:

1. Barn som behöver suga på föräldrarnas fingrar för att kunna somna

Vi har en son som fyllde 2 år för ett par månader sedan. När han var omkring 1,5 år var jag dum nog att ge honom mina fingrar istället för napp, eftersom hans slutade amma vid 8 månade men fortfarande hade sugbehov.

Nu vägrar han napp och vill ha både mina och min mans fingrar när han ska sova mellan oss på nätterna. 

Vad ska jag göra? Jag vill ha hjälp. Det här blir väldigt jobbigt i längden. Jag får sår på fingrarna när han har somnat och jag försöker ta ut fingrarna ur hans mun och han drar med tänderna, om du förstår vad jag menar.

Mvh Cissi

2. Barn som behöver gosa med föräldrarnas öron för att kunna somna

Vår dotter är 2 år och 2 månader. Hon har sedan tidig ålder använt våra öron som någon form av snutte/trygghet. Hon vill gärna gosa med våra öron när hon är trött och ska sova. Hon sover oroligt på nätterna och vaknar cirka en gång i timmen, och då vill hon också gosa med våra öron. 

Vi har sedan en tid tillbaka försökt få henne att sova i egen säng, med en av oss föräldrar på madrass bredvid, men hon sover oroligt, vaknar varje timme, och kommer inte till ro. 

Vad ska vi göra för att komma ur detta? Är det bättre om vi sover i vår säng och kommer in till henne när hon skriker? Och hur ska vi komma ur hennes vana att våra öron är hennes trygghet?

/Vänligen Johanna

Barnpsykolog Malin Bergström: Erbjud något som ersätter era kroppsdelar – och var konsekventa

”Kära Cissi och Johanna, man kan verkligen förbanna sig själv för att man i stunden tog till något som man sedan bittert får ångra. Men det går faktiskt att komma ur det här. En variant är att helt resolut säga att det gör ont och se till att era barn inte får tag i era öron eller fingrar – men det rekommenderar jag inte. Dels eftersom det gör barnen ledsna och upprörda just när man vill att de ska komma till ro, dels för att det är enklare om ni erbjuder någon ersättning till era kroppsdelar, nu när de vant sig vid att somna på de här sätten. 

För din dotter, Johanna, kan kanske en mjuk snuttefilt funka? Gärna någon som har lite ”öronkänsla” om sådana finns att får tag på. Kanske kan en napp också fungera. Att krafsa med fingrarna och suga är förstås inte samma sak, men det är två olika sätt att lugna sig och komma till ro. 

Din son, Cissi, behöver någon ersättning som han kan suga på. Ni har utan framgång prövat med napp, men kanske funkar en arm på ett litet gosedjur, eller något annat sugvänligt, bättre? 

Steg två, när ni skaffat de här substituten, är att samla kraft och beslutsamhet. Ni behöver vara överens med era medföräldrar, för i steg tre är det sedan konsekvens som gäller. 

Det tredje steget inleder ni med att visa era barn de nya snuttegrejerna och tala om för dem att nu är det de här som de ska gosa med. Och sedan är ni snabba: Så fort den lilla munnen eller de små fingrarna kommer fram sticker ni direkt dit filten, nappen eller gosedjuret. 

Era barn kommer förstås att protestera och kasta grejerna i väggen. Men eftersom ni i steg två har samlat beslutsamhet och kraft så kommer ni att vinna detta viljornas krig. Men se för all del till att era medföräldrar är med på tåget, för så fort någon släpper till örat eller fingret så är ni tillbaka på ruta ett igen. 

När jag tipsar mammor som vill sluta amma på nätterna brukar jag alltid föreslå dem att sova med sportbehå och t-shirt. Att tipsa er om att sova med mössa/sjalett respektive vantar känns kanske lite magstarkt. Men jag skriver det ändå så får ni själva ta ställning till om situationen är tillräckligt utmanande för att ni ska ta till såna metoder. 

Du, Johanna, undrar också var ni föräldrar ska sova på nätterna. Som du beskriver det vaknar din dotter en gång i timmen oavsett var ni sover. Därför tycker jag att ni ska välja sovplats utifrån var ni själva sover bäst. När er dotter lärt sig att komma till ro med napp och snutte istället för era öron blir det förhoppningsvis också lättare för henne att somna om själv.”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.