När 5-åringen hellre drar ut toapper eller häller ut hundmat än att sova – vad gör man? Barnpsykologen svarar. Foto: Kelly Sikkema/Unsplash

Vår 5-åring sover för lite – barnpsykologen svarar

5-åringen sover lite, är hyperaktiv på kvällarna, häller ut hundmat och drar ut toapapper istället för att ligga i sängen. Hur får vi en vettig läggning? undrar föräldern. Barnpsykologen svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Hur ska vi få vår 5-åring att ligga kvar i sängen?

Vi har en liten kille som fyller 5 om ett par månader och som är extremt kvällspigg. Både far och farfar är utpräglade nattmänniskor, vilket kanske förklarar en del, men hur det nu är så lyckas vi inte få honom att sova så mycket som han verkar behöva. Han vaknar omkring 8 på morgonen och kan ofta vara vaken till 11 på kvällen (!).

Sista timmarna är han hyperaktiv och allmänt oskön vilket jag tolkar som övertrötthet. Vi försöker naturligtvis natta långt tidigare, omkring halv nio, nio med samma ritual varje kväll: dusch, kvällsmacka, tandborstning och godnattsaga. Men han vägrar ligga kvar i sängen när vi har läst sista sagan. Om man konsekvent går och hämtar honom utbryter slagsmål.

Om man ligger kvar i sängen och sover räv ställer han till med en massa ofog (häller ut hundmaten, drar ut allt toapapper och så vidare) så att man till slut ändå måste ingripa. Och så fortsätter det tills alla är helt utmattade.

När han väl somnar sover han oftast lugnt hela natten, men man märker att humöret är betydligt bättre de gånger han sover 11–12 timmar, vilket ju inte är så konstigt.

Det har alltid varit lite knepigt med sovandet men nu är det värre än någonsin. Hur ska vi få till en vettig läggning?

Elin 

Gör ”somna tidigt-träningen” till en gemensam utmaning

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Hej Elin! Vad knepigt det låter med hyss och bråk när man vill ha det som lugnast.

Jag har vänt och vridit på din fråga och jag tror tyvärr du kommer tycka att ni redan provat det jag föreslår. När det gäller sömn är det vanligt att känna att man ”provat allt”. Men knepet är att fortsätta göra samma sak väldigt konsekvent och tydligt under lång tid (flera veckor) för att det ska funka.

Mitt råd är att ni jobbar på att få till ännu striktare rutiner för kvällarna efter nattningen. Så länge er son kutar upp ur sängen kommer han inte ner i varv och missar sina potentiella sömntåg. Att er kille ligger kvar i sängen efter nattningen är alltså A och O.

De första veckorna får ni räkna med att punktmarkera honom så att han förstår vad som gäller. Inga känslor, inga reaktioner utan bara ett astrist ”nu ska du ligga i sängen, älskling” och bära tillbaka honom dit, trots att han slåss. Han ska alltså inte få någon särskild uppmärksamhet för att han är vaken/busig utan signalen ska bara vara att dagen är slut.

Eftersom han är så pass stor föreslår jag att ni planerar den nya ordningen tillsammans med honom. Berätta att det är för hans skull, att det är en träning i att somna tidigare så han ska bli piggare på dagen. Hans pappa (och farfar) kan gärna berätta hur jobbigt det här var för dem när de var små. Kanske har de till och med några knep de kan dela med sig av? Kolla också om er nattuggla har några egna förslag på vad som skulle göra det lättare att ligga kvar i sängen. Finns det till exempel någonting han kan lyssna på, något som är lugnt och mysigt?

Det allra bästa är om ni kan få den här ”somna-tidigt-träningen” till en gemensam utmaning. Funkar inte det får ni stå för den själva, som föräldrar.

Den legendariska barnläkaren Lars H Gustafsson har berättat att hans mamma brukade stå utanför dörren till hans rum och stryka på kvällarna. Det gav honom trygghet och hjälpte honom att somna. Kanske kan det inspirera er när ni ska styra upp kvällarna. Antagligen var det inte själva strykningen som gjorde susen utan mest känslan av att någon trygg vakade över en.

Avslutningsvis ett slugt tips till dig, Elin. Du skriver att er son är lika kvällspigg som hans pappa. Kanske blir det alltså främst pappans ansvar att se till att lillpojken ligger kvar i sängen efter nattning, medan du slumrar i godan ro inför en lugn morgon när resten av familjen fortfarande sover ☺

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + trådlösa in-ear hörlurar för 199 kr. Köp nu!