3-åringen vill bara leka med sin bästis, andra barn blir ledsna. Hur gör man? Barnpsykologen svarar.

3-åring låter inte andra barn vara med och leka

3-åringen vill bara leka med sin bästis. Andra barn får inte vara med. Vad kan man göra? undrar mamman. Barnpsykologen svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Mitt barn vill bara leka med sin bästis

Min dotter har börjat exkludera andra på förskolan. Hon ska snart fylla 3 år och har skapat en väldigt nära relation till ett annat barn i förskolan. I början tyckte jag att det var bra, att hon lärde sig att vara vän, men nu har de börjat att kalla sig för ’bästa vänner’ och vill vara exklusiva med varandra. När andra barn vill vara med signalerar de "stopp" med en hand och säger att de är bästa vänner.

Jag har sett att andra barn blir ledsna av det. Jag har försökt prata med min dotter om vänskap, att alla kan vara med, att det är kul att ha många kompisar, att man kan ha flera bästisar med mera, men det har inte hjälpt. Beteendet finns kvar och de har skapat en "vi och dem-känsla" på den lilla förskoleavdelning som hon tillhör.

Jag känner mig hjälplös och frustrerad över att mina samtal med dottern inte har hjälpt. Hur kan jag bryta den här onda cirkeln?

Utanförskap i samhället är en laddad fråga för mig, eftersom jag själv hör till det som kallas en minoritet – jag är invandrad och latina, så jag känner mig extra ledsen när jag ser att andra barn får en exkluderande signal av min dotter.

Orolig mamma

Att hitta någon på samma leknivå är en gåva

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Hej oroliga mamma! Den här cirkeln kan du inte påverka. Det är lönlöst att påminna (eller tjata på) en 3-åring om hur hon ska bete sig vid ett senare tillfälle. När man är så liten är förmågan att stå emot impulser nämligen alldeles för låg. Lusten tar helt enkelt över på en sekund när man vill vara ifred med sin bästis och leka.

Pedagogerna kan däremot arbeta med detta genom att, i stunden, lite smidigt trolla fram en oemotståndlig lek som man behöver vara fyra för att leka. Om de nu vill det.

Personligen tycker jag att det är orimligt att barn inte får ha en bästa vän som de kan dra sig undan och leka med. Lek är det absolut viktigaste som finns i barndomen. Det gynnar alla aspekter av barns utveckling och inlärning. Att hitta någon på samma leknivå är en gåva, något att vara väldigt rädd om. För det är när man hittar någon som får ens egen fantasi och påhittighet att blomma som leken vindlar iväg, fördjupas och utvecklas. Att förstöra en sådan skatt på grund av fyrkantiga principer om att alla alltid måste få vara med, att man måste tycka lika mycket om alla och att barn inte får ha några personliga preferenser tycker jag är barnovänligt hyckleri. Såklart kan andra bli ledsna när två leker själva, men även det kan pedagogerna hjälpa till med. Förskolor vimlar ju av barn så det borde vara lätt att para ihop leksugna barn med någon annan som också är på lekhumör.

Principer om att alla ska leka lika mycket med alla sänder signaler om att samtliga barn på förskolan är onormala. Vi människor är ju nämligen så funtade att vi dras till sådana vi känner oss bekväma med. Vi skapar olika slags relationer till dem vi har omkring oss och bygger sociala hierarkier som vi förhåller oss till. Vi är helt enkelt flockdjur med en massa instinkter och sociala mönster.

Detta betyder givetvis inte att förskolor ska tillåta utstötning eller mobbning för att sådant är ”naturligt”. Självklart inte. Pedagoger är ju särskilt utbildade just för att skapa förutsättningar för varje barn att komma till sin rätt och ha det bra. Givetvis måste de också vara extra varsamma med barn som inte är så lekstarka. Men det behöver de inte göra på andra barns bekostnad. Att skapa god stämning och fina värderingar behöver inte betyda att barn ska vara små soldater som går på raka led och tycker likadant.

Jag reagerar också på den negativa ton som har förmedlats kring att din dotter och kompisen vill vara ”exklusiva”. Man kan ju lika gärna tolka deras stopphand som en positiv, ickeaggressiv signal om att de vill värna sin lek. Jag ser ingen anledning till att tolka det negativt. Tillvaron på förskolan innehåller en massa gemensamma moment när barn följer rutiner och vuxnas anvisningar. Under den fria leken tycker jag att din dotter borde ha rätt att leka med vem hon vill.

Som du hör reagerar jag kanske inte på det sätt du hade förväntat dig när du skrev. Mitt råd är att du regelbundet stämmer av med personalen på förskolan och då står upp för din dotters rätt att få ut mesta möjliga av sin lek och att hon blir bemött på ett positivt sätt.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + trådlösa in-ear hörlurar för 199 kr. Köp nu!