Hur har barnet det på dagarna? Har det några kompisar? Känner det sig tryggt med de andra barnen i förskolan? Hjälper pedagogerna till om det behövs? Sådant kan man få svar på om man är med sitt barn i förskolan. Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT

Byta förskola – hur vet man när det är dags?

Om barnet inte har det bra i förskolan – vad kan man göra? Och hur vet man om det är dags att byta förskola? Vi har pratat med barnpsykolog Malin Bergström och förskolerektor Ingrid Karlsson.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Visst kan man bli orolig om ens barn inte vill gå till förskolan, eller om barnet är ledset vid lämningarna. Och visst kan det få en att undra hur barnet egentligen har det på dagarna. Har någon kompis varit dum? Ser personalen inte barnets behov? Borde man byta förskola, eller fundera på annan barnomsorg?

I sådana lägen är det bästa man kan göra att prata med personalen, tycker barnpsykolog Malin Bergström.

Att berätta om sin oro och fråga hur pedagogerna upplever att barnet har det kan kännas svårt.

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Foto: Stefan Tell

– Men om du förutsätter att pedagogerna är proffs som vill ha en dialog om ditt barn blir det lättare. Vi föräldrar behöver utgå från att personalen och vi vill samma sak: Att vårt barn ska ha en trygg och stimulerande dag i förskolan, säger Malin Bergström.

Det här förstår vi förmodligen någonstans. Ändå kan vi dra oss för att ta upp sådant som är svårt. Kanske är vi rädda för att situationen ska bli värre än den redan är om man kommer med ”kritik”.

Rädda att våra barn ska drabbas

Vi föräldrar håller generellt en ganska låg profil gentemot pedagogerna i förskolan, tror Malin Bergström.

– Vi vill inte framstå som slarviga eller som att vi ser ner på personalen, för vi är rädda att det kan slå tillbaka mot våra barn. Det gör att vi kan bli rädda för att ställa frågor och för att säga saker som ”Jag vill att vi sätter oss ner och pratar, funkar det imorgon eftermiddag? Jag vill stämma av lite om mitt barn”.

– Men jag är övertygad om att alla duktiga pedagoger vill samtala med föräldrarna om deras barn. De vill också att vi berättar om barnet har sagt att personalen är dum eller att det har hänt konstiga saker i förskolan, sådant vill de känna till – och vi behöver lita på att de är experter på att hantera och förvalta det.

Förtroende och respekt mellan föräldrar och pedagoger är ofta en förutsättning för att förskoletiden ska bli bra. Och för barnet finns det en extra viktig dimension i det. Den ömsesidiga tilliten utgör nämligen grunden i det ”psykologiska skyddsnät” som föräldrar och pedagoger tillsammans väver kring barnet, menar Malin Bergström.

– Som förälder känner man sällan förtroende för alla barnets pedagoger, men kanske känner man så med någon, eller kanske kan man i alla fall bygga ett förtroende med någon, säger hon.

Bra att vara med i förskolan

Att vara med i förskolan under en dag är ett bra sätt att få veta hur barnet har det på dagarna, och hur verksamheten bedrivs.

– Kan barnen till exempel växla lugna stunder med aktiv lek? Leker de alltid många tillsammans eller finns det också möjlighet att leka mer i stillhet med ett eller ett par barn? Sådant är viktigt, för barn ska inte bara kuta runt i förskolan. De behöver en växelverkan mellan att varva upp och varva ner och det är personalens ansvar att se till att det blir så, säger Malin Bergström.

– Och hur ser barnets vardag ut? Barnets lek? Och har det lite äldre barnet några kompisar? Verkar det känna trygghet med de andra barnen? Hjälper pedagogerna till om det är svårt att komma in i leken?

Om man är rädd att barnet inte trivs behöver det inte vara något i förskolan som är orsaken, poängterar hon.

– Det kan också handla om att barnet är vaket på ett sätt som barn ska vara vakna på. För det räcker med att små saker har förändrats i förskolan för att ett litet barn ska känna att allt är förändrat, att den där tryggheten som man kände förut liksom är borta.

Kanske är det en kompis som har flyttat, eller en favoritpedagog som är sjuk.

– Allt sådant ska barn reagera på. De ska vara vakna på sådant som hotar deras trygghet.

– Men det kan också vara något helt annat som ligger bakom, något som egentligen inte alls har med förskolan att göra utan med separationen från föräldern. Barnet kan känna: ”Nu har jag varit ledig med dig, min pappa, i fem veckor – och nu ska vi börja säga hejdå på morgnarna igen …”.

Ibland talas det om att vi vuxna behöver en mjuk övergång till våra arbeten efter semestern. Barn har samma behov, säger Malin Bergström.

– För ett litet barn kan ledigheter, och särskilt långa ledigheter, upplevas som en oändlig tidsrymd. För att få en mjuk övergång till förskolan kan man behöva göra om inskolningen, kanske börja om från början. Jag tror att det skulle behöva praktiseras mycket mer än vad det görs.

"Man vet vad man har men inte vad man får"

Om barnet inte verkar trivas i förskolan kan det bero på många saker – och det behöver inte handla om förskolan i sig. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Byta förskola eller inte? Ibland snurrar tankarna, man kan ha svårt att komma fram till ett beslut.

Om man kommunicerar med pedagogerna, och kanske också är med i förskolan någon dag, kommer man ofta fram till att man trots allt vill låta barnet vara kvar i förskolan, enligt Malin Bergströms erfarenhet.

– Men kanske måste man prata mer med personalen, och kanske behöver något justeras för att det ska bli tillräckligt bra för barnet.

Man kan också fastna i en känsla av ”man vet vad man har men inte vad man får” – och då kanske det man har ändå inte är så himla dåligt, tänker Malin Bergström.

– Eller så får man ta reda på vad man får om man nu skulle byta. Finns det andra förskolor där man bor? I så fall får man gå runt och kolla om någon känns bättre. Att bara googla räcker inte, man får gå dit och prata med pedagogerna, eller ringa och prata med dem, berätta hur barnets situation är nu och fråga hur barnet skulle få det hos dem.

Inte vara rädd för att byta förskola

Hur vet man när det inte längre är någon idé att kämpa, när det verkligen är dags att byta förskola – på riktigt?

– Om man känner att personalen inte tar situationen på allvar och hjälper ens barn, om man känner att man är vid vägs ände med det – då tycker jag att man ska byta förskola om man kan. Att man får den hjälp man behöver av personalen är A och O, säger Malin Bergström.

Att byta förskola kan upplevas som ett väldigt stort steg.

– Men jag tycker inte att man behöver vara rädd för det. Man ska inte hålla på och psykologisera kring hur besvärligt det kommer att bli för barnet. Om förälderns bedömning är att den förskola man har inte är tillräckligt bra, eller att barnet helt enkelt inte trivs där, finns det massor med sätt att hjälpa barnet genom det.

Man kan förbereda barn på en förskoleflytt på olika sätt. Man kan prata om det, man kan besöka den nya förskolan och man kan se till att barnets avslutning på den gamla förskolan blir förberedd och tydlig.

– I övergången mellan den gamla och nya förskolan kan man också hjälpa barn genom att att återknyta kontakten med kompisarna i den gamla förskolan och kanske hälsa på dem.

Föräldrars syn på förskolan påverkar

Det är en fördel om man som förälder har en positiv syn på förskolan, tror Malin Bergström.

– Man behöver ha en känsla av att det är bra för barn att vara en del av en grupp, att det är fint för barn att ingå i ett sammanhang där man är en av många och att det är ett viktigt komplement till hemmet och familjen.

Man behöver också vara medveten om att den oro, eller det missnöje, man kanske känner kring barnets förskola ibland handlar mer om en själv än om barnet. Kanske tänker man att förskolans gård är en oinspirerande asfaltsöken utan tillstymmelse till mysig skogsglänta att leka i.

– Men om man ser att barnet är helt inne i sin lek där ute på asfaltsgården, om man ser entusiasmen lysa i barnets ögon – då är det det som ska vägleda, säger Malin Bergström.

Positiv eller negativ till förskolan?

Föräldrars oro är en vanlig orsak till deras funderingar på att byta förskola, upplever Ingrid Karlsson, rektor på förskolan Vårsol i Stockholm.

Ingrid Karlsson, förskolerektor.

– Det kan vara så att man är inne på sin tredje förskola – sådant händer. Kanske man redan från början är lite negativt inställd till förskolan. Kanske man känner att personalen inte tar emot på ett bra sätt, att de varken ser barnet eller föräldrarna, att man inte blir lyssnad på och att man inte får något gensvar.

Det är därför, säger hon, som det är så viktigt att pedagoger tar sig an föräldrarna lika mycket som barnen.

– För om föräldrarna är lugna och positiva till förskolan, då förs det över på barnen. Och det är samma sak om föräldrarna är oroliga, då förs det över på barnen.

Många personalbyten

En orsak till föräldraoron kan vara många personalbyten.

– Om väldigt mycket personal försvinner från barnets förskola och om det kommer in nya hela tiden, då blir man lätt orolig. Man förstår att det kanske beror på någonting, och man kan känna: ”Hjälp, nu slutar vår fröken, den som har hand om mitt barn. Hur ska det gå?” Det blir inte den där kontinuiteten och tryggheten som man önskar.

Men oftast beror föräldrars oro på bristande kommunikation, tror Ingrid Karlsson. Därför tycker även hon att det första man ska göra om man är orolig är att prata med pedagogerna på barnets avdelning.

– Om man inte får gehör där får man gå till förskolechefen, eller rektorn, som det heter numera. När vi pedagoger är professionella och visar hur vår verksamhet ser ut, då känner sig föräldrar oftast trygga. Därför är det bra för föräldrar att vara med och se hur vi arbetar och hur barnet har det. Men om man fortfarande inte får gehör kanske man får fundera på att byta förskola, helt enkelt.

 

Hur vet man om det är dåligt i förskolan?

När små barn berättar svåra saker ska det tas på allvar. Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT

Finns det några varningstecken som man bör vara uppmärksam på? Som kan tyda på att barnet inte har det bra i förskolan? Så här svarar barnpsykolog Malin Bergström och förskolechef Ingrid Karlsson:

Malin Bergström:

– Om barnet inte vill bli lämnat och säger ”Nej, gå inte” behöver man i regel inte vara orolig. Men om barnet på kvällen frågar vad det är för dag imorgon och om man måste gå till förskolan då – då ska man ta det på allvar.

– Om små barn berättar svåra saker ska det också tas på allvar. Om de till exempel säger att någon har varit dum behöver vi lyssna, försöka förstå och fråga personalen vad de har uppmärksammat. Man ska inte vara misstänksam, men man behöver ha öppna ögon och vara uppmärksam på vad barnet signalerar.

Ingrid Karlsson:

– Samspelet mellan pedagogerna är viktigt. Om man ser att på det här stället känner sig pedagogerna trygga – man brukar säga att det sitter i väggarna – är det bra. Man kan titta efter hur pedagogerna tilltalar varandra, hur de jobbar, om de samarbetar eller om de snäser åt varandra, och om man känner av en dålig stämning kan det vara ett tecken på att det kanske inte är så bra.

– Ens egen oro kan också vara ett varningstecken. Man kan ha sett något på förskolan, kanske att pedagogerna står och skriker på barnen eller tar tag i dem, är bryska. Men återigen, då är det bra att prata med pedagogerna på avdelningen – och om inte det hjälper, med rektorn. För många gånger visar det sig att det inte är något stort egentligen. Det kan mer handla om att man har missförstått varandra. Men om det inte är så får jag som rektor ta tag i det.

Läs också: Byta förskola – det här är bra att tänka på

 

Ersättning för att vara med i förskolan

När du ska vara med ditt barn i förskolan kan du få ersättning via föräldrapenningen.

I början av 2000-talet fanns så kallade kontaktdagar som man kunde ta ut för att vara med sitt barn i förskolan eller skolan.

Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson vid Försäkringskassan.

– Men de användes faktiskt inte så mycket, så de togs bort, berättar Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson vid Försäkringskassan.

Numera kan man ta ut föräldrapenning för att vara tillsammans med sitt barn i förskolan eller skolan.

– Om man tar ut en enstaka dag ger det visserligen, på grund av att det är kalenderberäknat, snarare omkring 60 procents ersättning än 80 procent i förhållande till löneavdraget. Men det kan man komma runt genom att till exempel ta ut en eller två lägstanivådagar under en helg, förutsatt att man är med barnet de dagarna, säger Niklas Löfgren.

Fotnot: Man kan ta ut föräldrapenning fram tills att barnet fyller 12 år.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + trådlösa in-ear hörlurar för 199 kr. Köp nu!