Clara Lidström vill bryta tabut att amma större barn: ”Ett problem”

Handen på hjärtat, hur ofta har du sett en mamma amma ett barn som inte är en bebis i det offentliga rummet? Trots att Socialstyrelsens siffror visar att var tredje mamma i Stockholm fortfarande ammar när barnet är 12 månader, så har du antagligen inte sett det många gånger. Bloggaren och trebarnsmamman Clara Lidström slutade amma yngste sonen Ulf, 3 år, för bara några veckor sedan och hon vill gärna uppmuntra andra mammor att amma länge om lusten och orken finns. 

– Eftersom jag numera är en trygg trebarnsmamma, så har jag också känt att det finns en funktion i att jag sitter och ammar på kafé till exempel. Just för att det finns så många förstagångsmammor som behöver få känna och se att det är okej och att det är lugnt. Som en systerlig handling. 

Långtidsamning väcker ofta starka åsikter och reaktioner, samtidigt finns det en ny generation mammor i Sverige som vill bryta stigmat. Barnmorskan Asabea Britton och bloggaren Angelica Svanström visar ofta bilder i sina sociala medier när de ammar sina större barn, och i boken ”The Last Milk” porträtterar fotografen Caroline Jonasén kvinnor som ammar efter bebistiden för att hon vill stärka och normalisera de normbrytande mammorna. 

Det är positivt att det uppmärksammas mer, tycker Clara Lidström. Trots det var hon var en av dem som brukade haja till när hon såg folk amma väldigt stora barn i sociala medier. 

– Alltså inte att jag tyckte att det var fel, men jag tänkte att det här är något som är lite avvikande och jag hajade till. Det där har jag själv haft i bakhuvudet nu när jag har ammat länge. Om man gör något som är avvikande, bara man lägger ut en bild, så tas det som en inbjudan till en diskussion. Jag ville inte diskutera det, utan har känt mig trygg i mitt eget beslut, säger Clara.
– Det är ingenting nytt att amma länge. Jag hörde en släkting prata om när hon gick i småskolan, när hon var sex år, då var det en kompis som ammade på lunchrasten. Nu skulle jag själv inte orka hålla på med det i sex år, men det är någonting som har funnits länge och som vi har glömt bort. 

Du tycker det är viktigt att prata öppet om det nu?
– Väldigt många kvinnor är obekväma med offentlig amning. Jag pratade med en barnmorska jag känner som sa att många uttrycker till henne att de tycker det är jobbigt att amma inför folk och då blir det så socialt jobbigt. Det här som är lite tabu, att brösten är så sexualiserade, det kanske gör att man ammar mindre än vad man hade tänkt sig för att det blir så krångligt. Och då är det ju ett problem, för WHO rekommenderar ju amning upp till två års ålder (två år eller längre, reds. anmn.). Om det betyder att kvinnor inte ammar av andra skäl än att de inte vill – för det är en helt annan sak – då är det ett problem.

Är det viktigt att våga amma offentligt?
– Det är som med barn, det vi ser andra göra apar vi efter. Så om ingen vågar amma offentligt blir det ju jobbigt för den som gör det.

Vad är dina erfarenheter, hur skiljer det sig att amma ett litet barn och ett lite större?
– Det är otroligt mysigt att amma ett lite större barn. Att få den där närheten med en unge som nästan aldrig annars vill sitta still. Det som är så himla roligt med ett stort barn, det är att det kan visa uppskattning på ett helt annat sätt. Ett litet barn skriker, men ett stort barn kan säga ”jag vill amma” och sen ”Inte det bröstet, jag vill ha det bröstet för det andra är trasigt”. Det är så gulligt. Man kan fråga ”Vill du ha pyttipanna?” och då kanske barnet svarar ”Nej, jag gillar inte pyttipanna, jag gillar bara bröst”. 

Hon är medveten om att det är precis det här som andra kan reagera på.
– Om man tycker det är äckligt, då kanske man tycker att det där är helt sjukt. Barn ska inte kunna prata så med sin mamma. Men när man själv är mamman så är det där så otroligt mysigt och relationsskapande, att få de där orden.
– Små barn kan inte orden, man märker att de blir lugna, de rullar med ögonen, att de liksom stånkar. Men ett stort barn som kan säga orden, det är otroligt fint. När man ammar får man flera gånger om dagen ligga och gosa med ett barn som är lugnt. Jag tycker det är supersupermysigt att amma ett stort barn.

Vad tror du var den vanligaste orsaken till att din son ville amma, när han var större?
– Jag tror att det har varit tröst och närhet och att han har varit trött. Det tycker jag också är jättefint att känna att man har ett barn som stressar eller klättrar all over the place, då kan man alltid erbjuda bröst och så kan man få en lugn stund ihop.

Så det positiva är trygghet? Och kanske att få en egen paus?
– Ja, absolut. Exakt. Sedan kan jag känna att om man morgon- och kvällsammar när de går på förskolan, så fortsätter det att stärka deras immunförsvar och det är bra. När det är mycket vabb och sjukdomar, och när vi har haft jobbiga perioder i höst med öroninflammation, då finns ju ingenting som är så smärtlindrande som att få suga och få närhet. Så det har varit suveränt.

Att amma lite längre kan minska risken för bröstcancer, har det varit ett skäl för dig personligen?
– Ja. Min mamma dog i bröstcancer och jag har tänkt mycket på det och att man vet det att föda flera barn och amma länge kan minska risken. Jag skulle inte säga att det har varit det avgörande skälet, jag menar jag slutade ju amma mitt första barn vid 5 månader. Då var det inte så att jag tänkte ”jag borde amma längre för bröstcancer”. Men nu när jag väl har tyckt om att amma så har jag känt ”vilken bra bonus”.

Du ammade ju ditt sista barn i tre år, har du känt av att amningen slitit på din kropp?
– Jag har många gånger funderat på om jag ens har någon mjölk i brösten kvar. För när man ammar ett större barn så försvinner det här som man har i början av amningen, att brösten blir hårda om man inte ammar, att det tvärsprutar mjölk om man ser någonting rörande på tv eller ett lamm i en hage, ler Clara.
– Brösten blir mer som vanliga. De har inte ett eget liv som de har när man ammar ett litet barn. 

Problemet, som hon ser det, är att nattsömnen blivit störd.
– Det var lite det jag kände, att nu har jag hållit på i tre år med amning, och sedan var det dessutom dåligt med sömn under hela graviditeten, så det har blivit totalt nästan fyra års störd sömn. Nu måste jag få tillbaks min nattsömn, men det har varit en jättelång process att orka ta tag i det.

Hur gjorde du rent praktiskt?
– Jag hade tänkt sluta ”cold turkey” från en dag till en annan, men det gick inte. Men så var det en natt för tre veckor sedan när han höll på hela natten. Då bestämde jag mig bara och sa ”nu är brösten trasiga”. Sedan har jag bara fortsatt säga så, och det har gått över förväntan.
– Han frågar kanske varannan dag om brösten fortfarande är trasiga och får svaret ”ja” och då säger han ”jaha, kan jag få titta på dom?”. Så säger jag ”ja, du kan få titta men de är trasiga inuti så det kommer ingen mjölk”. Då kan han få ligga och pilla på lite olika födelsemärken, för det gjorde han samtidigt när han fortfarande ammade. Då han har kvar det här att ligga och gosa så har det gått otroligt, otroligt smidigt faktiskt, vilket jag är jätteglad för.

Att amma den allra sista gången är ju något definitivt och samtidigt början på en ny fas i relationen. Hade du också en ”sista gång” och kändes det vemodigt?
– Ja, det var verkligen så jag kände hela sista månaden. Jag kunde inte tänka ”i morgon ska vara sista dagen jag ammar”. Eftersom jag sannolikt inte kommer vilja ha några fler barn, jag känner mig ganska mätt på barn, och jag är väldigt dålig på avslut, så att jag har skjutit upp det för det har känts så himla jobbigt. Men när det nu var en sådan där riktig pissnatt så kände jag att ”nu funkar det inte”. Nu har jag ju två äldre barn som också behöver en fungerande mamma som får sova. Så då gällde det att inte tänka ”nu är sista amningen” utan ”den sista amningen gjordes redan i natt hejdå”. Jag kunde kanalisera irritationen liksom, det funkade väldigt bra.

Nu turas Clara och barnens pappa Jakob om med att trösta och söva. Så klart känns det sorgligt, men även som en befrielse förklarar hon.
– Jag märker ju stor skillnad på att jag sover bättre. Men jag märker också av att jag fortfarande har en störd nattsömn, som många kvinnor vittnar om efter att de fått barn. Så det kommer ta ett tag. Men jag tror att det är så jag måste göra för rå om min egen kropp och tid.

I boken ”The Last Milk” porträtteras flera mammor som ammar efter bebistiden av fotografen Caroline Jonasén

Angelica Svanström och Lova:

Asabea Britton med sin son:

Signe Siemsen och Assar:

Ramou Jagne och Mali:

LÄS OCKSÅ: Naomi Campbell om att bli mamma efter 50: ”Det bästa jag någonsin gjort”

LÄS OCKSÅ: Så lindrar du mjölkstockning – mama-läsarnas bästa tips