Att samspela med en nyfödd bebis som bara vill sova – hur gör man?

Samspela med bebis – på barnets villkor

Att samspela med sin bebis är superviktigt, har vi lärt oss. Det är ju så bebisar utvecklas. Men hur gör man i början, när bebisen är nyfödd och inte alltid så pigg på att samspela?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Men om ens nyfödda bebis inte ­svarar på ens kontaktförsök? Om den bara vill sova eller vara kvar i sin egen, inre värld – ska man bli orolig då?

– Nej. Backa tills ­barnet visar att han eller hon vill, säger Pia Risholm Mothander, barnpsykolog, docent och tidigare forskare vid Stockholms ­universitet.

Pia Risholm Mothander, psykolog och psykoterapeut. Foto: Copyright (c) Juliana Wiklund

Barn söker sig till samspel

Barn har en medfödd förmåga att söka sig till sådant som är bra för deras utveckling. Som att samspela, till exempel. Men alldeles i början av livet orkar de inte uppmärksamma omvärlden särskilt mycket.

Pia Risholm Mothander förklarar varför:

– I fosterlivet hade barnet en lugn tillvaro, jämfört med hur det blir sedan. Efter förlossningen är det som om hela världen ramlar över barnet – och då måste det samla ihop sig. För det allra viktigaste är att fysiologin funkar – hunger, mättnad, matsmältning, sömn­behov, temperaturreglering …

Allt sådant måste vara i balans för att barnet ska kunna ta in omvärlden.

– Därför är nyfödda barn inte så väldigt fokuserade på att samspela. De är mer i behov av att vara lagom mätta, inte kladdiga i blöjan, att det inte är något som skaver någonstans … Då, och först då, är barnet i balans och kan känna ”Hej! Vad är det där för något?! Finns det en värld utanför mig också? Hur ser den ut?”.

Men de stunderna är korta. Kanske blir det bara några få, spridda ­minuter per dygn under den första tiden. Även om det är olika sover ju nyfödda bebisar i genomsnitt 19 av dygnets timmar. Större delen av den vakna tiden ägnas åt helt ­andra saker än samspel – som att vara sömnig, till exempel. Som att äta, eller bara dåsa (se ruta på nästa sida).

Vissa barn behöver mer stimulans

En del barn har behov av mer stimulans, andra av mindre. Det beror på barnets medfödda temperament.

Temperamentet avgör tillsammans med barnets mognad och dagsform hur länge det orkar och förmår vara uppmärksamt nog för möten, tror Pia Risholm Mothander.

– Och man kan inte tvinga ett barn att bli något det inte är. Man kan bara erbjuda det barnet behöver. Det gäller att lära känna sitt alldeles egna barns behov, säger hon.

Som förälder är man ofta väldigt lyhörd. Man har koll på sin bebis. Man försäkrar sig om att den mår bra, och man söker efter de där ögonblicken när det är möjligt att ­samspela.

Inte överstimulera

– Det gäller att inte överstimulera så att bebisen baxnar – och att inte understimulera så att man inte är där när bebisen väl är redo, säger Pia Risholm Mothander.

Hur gör man för att inte överstimulera?

– Man får vara vaksam på när barnet signalerar att det inte vill längre – när det till exempel vänder bort blicken, börjar gnälla eller håller på att somna. Då får man ge sig till tåls och vänta tills barnet är redo.

Hur vet man att barnet är redo?

– Det ser man. När barnet är stilla och uppmärksamt. När barnet tittar på en. När man får ögonkontakt.

Kan man försöka locka fram den där ­uppmärksamheten hos barnet?

– Inte för mycket, tycker jag. Erbjud dig, men låt barnet föra i dansen. Barn har ju en inneboende kraft att söka sig till sådant som är bra för dem och att utnyttja de ­tillfällen som ges.

Prata, byta blickar, göra ljud

Att samspela med en nyfödd kan handla om att byta blickar, prata eller göra ljud. Kanske sätter man ord på de känslor man tror barnet har: ”Oj, nu är du ledsen! Vill du komma upp? Så. Känns det bättre nu?”

– Man kan också gnugga lite försiktigt i barnets handflata eller på fotsulan, smeka på magen eller göra något annat som man tror får bebisen att må bra – och vara ­uppmärksam på om bebisen tycker om det, säger Pia Risholm Mothander.

2-månaderbebisen tar mer initiativ

Om man inte lyckas fånga upp de första, korta stunderna av uppmärksamhet hos barnet är det inget som går förlorat. Stunderna när barnet är tillräckligt vaket för möten och samspel kommer ju aldrig att ta slut. Tvärtom kommer de att erbjudas oftare och oftare ju äldre barnet blir. Och de ­kommer att bli långvarigare och lättare att fånga upp.

Redan vid 1 månads ålder sover många bebisar mer på natten än på dagen, även om de inte är helt klarvakna under all den vakna tiden. 

Någon gång från 2-3 månaders ålder brukar det märkas att barnet har lättare att koordinera sin uppmärksamhet. Snart kan bebisen ta initiativ till samspel med blickar, leenden och gurgel eller joller. 

Läs också: Så här utvecklas din nyfödda bebis

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av mama + trådlösa in-ear hörlurar för 199 kr. Köp nu!