Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator
Professor James McHale och barnpsykolog Malin Bergström om hur vi kan vara bra föräldrar, oavsett hur vår familjekonstellation ser ut och om vi bor med den andra föräldern eller inte.
Professor James McHale och barnpsykolog Malin Bergström om hur vi kan vara bra föräldrar, oavsett hur vår familjekonstellation ser ut och om vi bor med den andra föräldern eller inte.
Professor James McHale och barnpsykolog Malin Bergström om hur vi kan vara bra föräldrar, oavsett hur vår familjekonstellation ser ut och om vi bor med den andra föräldern eller inte.
Professor James McHale och barnpsykolog Malin Bergström om hur vi kan vara bra föräldrar, oavsett hur vår familjekonstellation ser ut och om vi bor med den andra föräldern eller inte. Foto: Department of Psychology at USF St. Petersburg/ Unsplash/Stefan Tell

Professorns råd: Det viktigaste ni som föräldrar kan göra för ert barn

Alla vill vi vara ”bra” föräldrar. Men hur ska man egentligen göra? 

mama har pratat med professor James McHale som är den ledande experten inom ”coparenting” och forskaren och barnpsykologen Malin Bergström. Här ger de sina bästa konkreta tips och avslöjar de vanligaste fällorna och misstagen.

Forskning visar att små barn påverkas om samarbetet mellan föräldrarna fungerar dåligt. Den amerikanske professorn James McHale drog slutsatsen i en studie redan 1995, då han även lanserade begreppet coparenting i tidskriften Developmental Psychology. Sedan dess har han arbetat med just coparenting och ofta med familjer som inte är de mest normtypiska, utan till exempel homosexuella par, flergenerationsfamiljer, och unga föräldrar som aldrig varit ett par men fått barn ihop. 

Tillsammans med forskaren och barnpsykologen Malin Bergström reder han här ut hur vi kan vara bra coparents och vad det viktigaste vi kan göra för våra barn är.

Coparenting i korthet:

Vad är det? Det handlar om teamet runt barnet – hur man är föräldrar tillsammans – och om vikten att se familjen som en helhet. 

Vilka är coparents? De vuxna som är ansvariga för barnet. Det behöver inte vara partners som bor ihop, utan kan vara en pappa och hans mamma, mor- eller farföräldrar, fosterföräldrar, eller en mamma och en föräldrapedagog. 

Skilj på coparents och kärleksrelation: För barnet är det viktiga hur föräldrarna har det ihop som föräldrar – inte deras parrelation.

Experternas konkreta tips – tänk på det här

Prata om hur ni ska jobba ihop som föräldrar redan under graviditeten. Foto: Unsplash

1. Börja direkt – gärna innan födseln
När barnet är nyfött utvecklas barnets hjärna som snabbast och när det fyllt tre år är redan 85 procent av hjärnans utveckling färdig. Därför är coparenting viktigt från start.
James McHale: ”Barn känner sig trygga och säkra i världen om de vuxna som uppfostrar dem erbjuder en trygg grund, som är sammanhängande och stöttande. Om de vuxna inte arbetar bra ihop kan det skapa oro och problem längre fram.”
Malin Bergström: ”Flera studier visar hur snabbt mönster sätter sig, därför ska båda vara delaktiga redan från början.”

2. Hitta balansen – skapa trygghet OCH mod
Det är okej att ha olika syn på föräldraskapet, men det är viktigt att ha en gemensam linje. Om föräldrarna inte visar varann tillit och respekt drabbas barnet.
James McHale: ”Ena föräldern kanske är överbeskyddande, och den andre kanske vill pusha barnet för mycket och för snabbt. Vad du vill är att barnet ska känna sig trygg och känna sig modig. Så hur kan du åstadkomma båda sakerna? Det måste ni föräldrar prata om så att ni har samsyn.”
Malin Bergström: ”Det blir ett ineffektivt föräldraskap när den ena säger framåt och den andra säger bakåt. Om föräldrarna separerar och har ett parallellt föräldraskap och var och en sköter sitt, så är väldigt många barn fenomenala på att anpassa sig, men det är slitningarna som är det värsta.”

Det är okej att ha olika syn, men viktigt att ha en gemensam linje. Foto: iStock / Getty images

3. Avsätt tid för att prata
Vi lägger i dag stor vikt vid att vårda parrelationen när vi fått barn, vilket är bra. Men på samma sätt som vi avsätter tid för en dejtkväll eller för egentid så är det viktigt att vi avsätter tid för att tillsammans prata om barnet och hur man är föräldrar ihop. Ett bra tips är att schemalägga en tid för att prata om barnet och hur ni är föräldrar tillsammans. Håll er då till att prata om det, blanda inte in pengar, svärföräldrar eller romantik i samtalet.
James McHale: ”Ett bra sätt är att prata om det varje kväll innan man ska sova – något vi kallar 'pillow talk'.  Man kan till exempel fråga 'Hur var bebisens dag?' eller 'Är det något jag kan hjälpa dig med, kanske vi kan göra så här?'.”

Ensam- eller självstående? Tänk på det här

Försök att identifiera vilka som är barnets coparents. Foto: Unsplash

Coparenting existerar runt alla barn, så försök att identifiera vem som fyller den här rollen för ditt barn. Om man är ensam mamma eller pappa kan det till exempel vara ens egen förälder, eller en förskolepedagog.
Malin Bergström: ”Fastna inte i några konventionella idéer om vilka människor som är viktiga för barnet, att det är en mamma och en pappa och en villa och en Volvo. Så funkar inte barn. Titta på ditt barns vardag och se vilka människor som barnet verkar gilla och tyr sig till. De kan det vara bra att 'bonda' och snacka lite extra med. Det är det som betyder något för barnet.”

Experterna om vanligaste misstagen

Ta er tid att prata om föräldraskapet, och undvik att ducka för problemen. Foto: Unspash

1. Vi bråkar om vem som har rätt eller fel
Låt bli att bråka om vem som har rätt eller fel i föräldraskapet – framför allt inte när barnen är med.
James McHale: ”Det är okej att ha olika syn, så länge föräldrarna pratar med varandra och hittar ett gemensamt sätt att vara föräldrar på.”
Malin Bergström: ”Det är inte intressant vem som har rätt eller fel, det är själva bråket som är skadligt för barnet.”

2. Vi undviker eller låter bli samtalen
En vanlig fälla är konflikter som vi inte pratar om. Man kanske undviker att ta upp något och bara gör som man vill. Konflikter är svårt och man måste prata om dom, men det ska så klart inte vara framför barnet.
James McHale: ”Till exempel om mamman är oroad för att pappan inte är tillräckligt mycket med barnet, eller om det är konflikter om vem som går upp mitt i natten om bebisen gråter, då måste man prata om det. För om man inte pratar om det när man får sådana utmaningar så kan det bli värre. Familjerna får ett mönster, vanor, man fortsätter att göra saker på samma sätt. Om man från början får bra vanor kommer mönstren fortsätta att vara stabila.”

Båda föräldrar måste knyta an och ibland kan båda behöva få lite tid att hitta sitt sätt. Foto: Egidijus Bielskis/Unsplash

3. Gatekeeping (brist på tillit till medföräldern)
Ibland kan en av föräldrarna hamna vid sidan om i föräldraskapet, till exempel den första tiden efter att ett barn fötts. Då är det viktigt att man inte fastnar i att ”mamma vet bäst” eller att den ena föräldern bara gör vad den andra säger. Det är viktigt att stötta den andres relation med barnet. Ni är båda lika viktiga.
James McHale: ”I början är det till exempel viktigt att pappan är med bebisen varje dag, så barnet lär känna honom, hans doft, hans sätt att hålla barnet. Barnet kan lära sig nya saker och kommer veta att det finns två olika föräldrar, och kommer att knyta an med båda. Så där är det viktigt att pappan är med barnet på sitt sätt utan att mamman sitter och vaktar och talar om vad han ska göra. Pappar behöver egen tid för att knyta an, och mamman behöver lita på att han hittar sitt sätt och det bästa är att ge honom lite space.”

LÄS OCKSÅ: När är det bäst att skilja sig med tanke på barnen?

Coparenting om man inte lever ihop

Foto: Unsplash

1. Skilj på er egen relation och föräldrarelationen
Det går att vara utmärkta föräldrar ihop trots att man inte bor tillsammans. Svensk forskning visar att det faktiskt är viktigare för en treårings psykiska välbefinnande att föräldrarna jobbar bra ihop än om föräldrarna skilt sig och hur barnet bor.
James McHale: ”Om man inte är bra föräldrar ihop före skilsmässan kommer det bli väldigt, väldigt svårt att börja med det efter. Även om en skilsmässa är svår för alla, både för barnen och de vuxna, så kommer barnen kunna anpassa sig bättre om deras föräldrar fortfarande samarbetar och familjen fortfarande är familj trots att det finns två olika hem.”
Malin Bergström: ”Om man separerar när barnet är väldigt litet, kan det vara svårt att vara ifrån barnet. Då kan den andra föräldern till exempel skicka bilder på barnet en eller flera gånger om dagen, när barnet är glatt, och försöka öka tilliten till varandra genom att gå varandra till mötes. Inom hälsosamma gränser förstås.”

2. Prata fint om ditt ex
I den bästa av världar pratar ex om varandra varje dag inför barnen. Är det svårt kan man faktiskt träna. Ta fram en bild på den andra föräldern och träna på att säga positiva saker!
James McHale: ”Om man som skild kan ha ett foto på den andra föräldern med barnet är det bra. Men många vill inte det, och då är det viktigt att man pratar fint om sitt ex. Det skulle vara underbart om vi pratar om den andre föräldern varje dag. Men samtidigt går inte det alltid, särskilt i början av en separation. Då har man ofta parallellt föräldraskap. Det viktiga där är att inte kritiserar vad som händer de andres hem, att båda gör det bästa de kan. Det är ofta så det slutar. Men det är inte coparenting. Coparenting är att hitta tillfällen att prata med varandra, även om det bara är ibland.”
Malin Bergström: ”Det kan vara så här att man säger ”mamma gör godaste pannkakor” eller ”pappa har blivit så bra på att göra fina flätor”.

3. Inkludera den frånvarande föräldern
Coparents kanske inte bor ihop, är separerade, och ibland är den ena föräldern borta från barnet på grund av sitt arbete, eller sitter i fängelse. Då är det ändå viktigt att inkludera föräldern som inte är där i föräldraskapet.
James McHale: Man kan till exempel säga till barnet: 'Det var en fin bild du ritade i skolan i dag, vi skickar med den till pappa sen så att han kan få se den'. Så att barnet vet att mamma och pappa fortfarande pratar med varandra, mamma och pappa älskar mig fortfarande, de är fortfarande mina föräldrar. Det får barnet att känna sig mycket mer säkert och tryggt.”

LÄS OCKSÅ: Professorns råd: Det viktigaste ni som föräldrar kan göra för ert barn