”Alla ska kunna göra judiska högtider för barn”

Hej Johanna och Nakima! Berätta om boken ni har skrivit, Barnens judiska år - vad är det för bok?
Johanna: Idén med den här boken är att både föräldrar, mor- och farföräldrar och förskolor och skolor ska kunna göra judiska högtider kul för barn och att alla samtidigt ska lära sig mer om judendomen.
Nakima: Pysslet och recepten i boken är enkla, och vi har varit jättenoga med att fokusera på glädje, kultur, roliga fakta och spännande berättelser.  Det är inte en handbok, utan en inspirationsbok! 

Varför behövs den?
Johanna: För att det inte finns någon sån här bok i Sverige.
Nakima: Ärligt talat tror jag knappt att det finns någon sån här bok på något annat språk heller. Jag letade verkligen på allt från bibliotek till amerikanska nätbokhandlar för att få inspiration till illustrationerna men hittade inte riktigt något som spände över hela det judiska året.
Johanna: Det finns väldigt mycket kul recept och pyssel på Pinterest, men hela grejen med den här boken är att barn och vuxna ska ha allt: berättelser, låttexter, pyssel och så vidare samlat tillsammans. Och att man ska kunna lära sig mer om det judiska året skärmfritt, hehe. 

Vilka är era starkaste minnen från er barndom kopplade till någon judisk högtid?
Johanna: Åh, det finns så himla många roliga! Jag gick på Judiska förskolan i Göteborg, och det kändes som om vi firade högtider jämnt! Varje fredag fick alla vi barn baka två små challah-bröd var. Det doftade nybakat bröd på hela förskolan på fredagar, och jag minns så tydligt hur stolt jag var första gången jag lyckades fläta dem helt själv. Fröknarna var alltid jättenoga med att skriva våra namn på bakplåtspappret så att vi verkligen fick med oss just de bröden. Mina barn går inte på judisk förskola, men vi bakar challah-bröd tillsammans hemma nästan varje fredag efter att de kommit hem från förskolan och skolan. 

Nakima: Mina starkaste minnen är också från shabbes. Vi firade alltid shabbes på fredagar hemma hos min pappa. Jag hade ofta kompisar över som inte var judar och som älskade att vara hos oss på fredagskvällarna. Kanske för att det var lite annorlunda mot deras fredagsmys, och för att min pappa lagade så god mat. De lärde sig till och med många av sångerna och bönerna. Ortodoxa judar tittar inte på TV och använder inte dator och mobiler på shabbat. Min pappa var absolut inte ortodox, men en fredag när jag kom hem efter skolan hade han tagit bort tv:n och ersatt den med en dockteater. Det var väl ett försök att fira shabbat mer traditionellt eller framför allt för att vi skulle se mindre på tv. Men jag blev väldigt ledsen och hatade att titta på pappas dockteater istället för Disney-klubben. Tv:n kom tillbaka några veckor senare, men litegrann funkade det! Efter dockteater-haveriet slutade jag titta så mycket på tv på fredagskvällarna, och vi ägnade oss mer åt att leka lekar och spel. 

Hur är det nu att som mammor återskapa dessa högtider för era barn?
Johanna: Hemma firar vi mest de högtider som barnen tycker är kul, typ chanukka, Pesach, nyår och Purim. Shabbat firar vi varje vecka. Vi äter challah, min man välsignar vinet (trots att han är ateist) och vi tänder shabbatljus. Vi har ofta gäster på shabbat, men vi äter inte traditionell judisk mat. Oftast blir det typ kött, pommes och bea för att minimera  matlagningshetsen, säger hon och fortsätter:
– Efter maten har vi en egen tradition: en shabbatlåda till barnen. I lådan ligger till exempel en klubba, en tatuering eller något annat för att de ska tycka att shabbat är speciellt. Jag brukar även stänga av min mobil före middagen på fredagseftermiddagen och sen sätta på den på lördagen vid lunch för att verkligen få vara i familjebubblan på shabbat. Det är väldigt najs oavsett om man är troende eller inte. 

Nakima: När jag bodde i Stockholm firade jag Shabbat med Johanna och hennes familj nästan varje fredag. Jag har verkligen tagit med mig från min barndom att det är ett väldigt mysigt sätt att börja helgen på. Min bonusson tycker att de judiska traditionerna är spännande och frågar mycket om dem. Jag ser verkligen fram emot att låta honom ta mer del av det bästa av två världar! 

Det finns inte så mycket böcker om barn och religion, vad tänker ni kring det och varför tror ni att det är så?
Johanna: Jag tror att det har med århundraden av tvång att göra. Husförhör, som typ de man såg i Emil i Lönneberga, öppna förhör i skola inför föräldrar som man såg i Madicken, och vår föräldrageneration hade ju kristendomsundervisning i skolan. Sen gissar jag också att bokförlag i Sverige inte tror att böcker om religion skulle sälja. Men så är det ju uppenbarligen inte! Två månader innan vår bok släpptes var det så många som beställt den att förlaget var tvunget att öka upplagan, och det känns så himla coolt! 

Nakima: Precis, Sverige är ju ett väldigt sekulariserat land där religion har fått ta allt mindre plats. Och så känns det som om religionsundervisningen i skolan handlar mer om korvstoppning än att lära sig vad olika religioner innehåller. Vi ville skapa en bok med fokus på görandet, firandet och de kulturella traditioner som finns kopplat till judendomen. Och precis som Johanna säger så verkar det finnas ett stort sug efter denna typ av bok. 

Barn och religion är ju något av minerad mark, eller religion överhuvudtaget i Sverige... Vad tror ni man kan vinna på att prata mer om religion, tro och traditioner med sina barn?
Johanna: Jag tror verkligen att man har allt att vinna på det! Alla religioner handlar ju i grund och botten om att vara en god människa, att kunna skilja på rätt och fel och att förlåta sig själv andra. Framför allt bär våra världsreligioner massor av spännande berättelser. Det är liksom ingen slump att det gjorts storfilmer som ”Prinsen av Egypten”, ”Noah” och att ”Jesus Christ Superstar” är en av världens mest sedda musikaler. I  Bollywood görs massor av Diwali-filmer, typ som ”Love Actually” och ”The Holiday”, fast de utspelar sig under Diwali. Man behöver ju inte vara troende för att tycka att sånt här är spännande! 

Barn från alla kulturer ska känna att de har en plats här

Nakima: Religion handlar så mycket om traditioner och firande! Sverige är ett helt annat land än när vi var barn, och jag skulle verkligen tycka att det vore roligt om fler skolor och förskolor firade fler högtider ordentligt som diwali, eid, purim och Sankt Nikolaus. Både att det är så kul att fira tillsammans, men också för att barnen ska förstå vilka kulturer som finns i Sverige, och att barn från alla kulturer ska känna att de har en plats här. 

Och på tal om religion och judendom, tycker ni att man bör prata med barn om antisemitism, i så fall hur? Har ni gjort det?
Johanna: Antisemitism är fortfarande ett enormt problem i Sverige. Den kommer från vänster och höger, från förorten och från paradvåningar. Jag har inte pratat om antisemitism med barnen än. Istället försöker jag och min man ge dem en stark och trygg judisk identitet så att de kan bemöta antisemitism med stolthet istället för rädsla när de blir äldre.
Nakima: Min pappa pratade mycket om antisemitism med oss när vi var barn. Och under en period i tonåren läste jag väldigt mycket böcker om Förintelsen och andra världskriget. Jag tror absolut att det går att prata med barn om det mesta som är svårt eller mörkt i livet. Det gäller bara att göra det på ett sätt som är anpassat för barnets ålder eller hur barnet är som person.  

Jag har inte pratat om antisemitism med barnen än

Ni är kusiner, hur har det varit att göra en bok tillsammans?
Johanna: Helt fantastiskt! En dröm. Vi har vuxit upp så nära varandra, och mina barn kallar Nakima för sin moster. Vi vet precis hur den andra fungerar, och behöver aldrig tassa på tå för varandra. 

Nakima: Väldigt roligt! När vi var små brukade vi skapa en tidning på sommaren, där Johanna skrev och jag tecknade. Sedan sålde vi den på stranden. Så på många sätt känns det som när vi producerade Långsands-nytt. Lekfullt och kreativt men samtidigt ett jobb vi tar på största allvar. 

Johanna, du är ju författare och barnboksförfattare, men vad läser du för dina egna barn just nu?
Johanna: Yael, som är 3 år, älskar böckerna om Julia av Eva Eriksson och Lisa Moroni. Vi har alla böcker i serien, och läser två av dem varje kväll. För Aviva läser vi ”Sju timmar till midnatt” av Michael Ende. 

Vad är det viktigaste att lära sina barn, tycker ni?
Båda: Samma sak som vår farfar lärde våra pappor, och som våra pappor lärde oss: att vara en mensch. Ordet mensch är jiddisch och betyder ungefär att man är en människa som har känsla för vad som är rätt och fel: att man alltid sträcker ut en hjälpande hand där det behövs, står upp mot orättvisor och tar ansvar för både sig själv och andra samtidigt som man har nära till skratt. 

LÄS ÄVEN: Sarah Delshad: ”Barn och religion är minerad mark”

LÄS ÄVEN: Därför ska du läsa för ditt barn (+ boktips för alla åldrar!)