"Vi har byggt ett härligt utespa mitt i stan"

Sedan Stefan och Jerker köpte huset i centrala Helsingborg får alla i familjen plats. De bodde tidigare i lägenhet, och hade en koloniträdgård, men längtade efter att få ett eget hus. Nu har till och med katterna fått ett eget rum med klösmöbler på ovanvåningen.

Gården på baksidan är som ett privat vardagsrum för katterna. Det är såklart också en behaglig yta för människor med en stor jacuzzi, loungefåtöljer i konstrotting och betongkrukor med funkia, ormbunkar och bambu. UTeplatsen är täckt av ett trädäck, och när de börjar längta efter gräsmatta planterar Stefan bara en ny krukväxt i stället.

På vintern kurar familjen ihop sig inne i hemmet. På sommaren flyttar både möbler, människor och katter ut på innergården. Uteköket är väl använt. På somrarna lagar familjen nästan all mat utomhus, och taket gör att man kan sitta ute och äta även när sommarregnen faller. Jacuzzin används även på vintern, vattnet är 40 grader varmt. De många buddhafigurerna avslöjar en dragning till asiatisk kultur.

– Vi älskar Thailand, blev störtförälskade första gången vi var där - i maten, människorna, klimatet. För mig står buddhafigurerna för ett lugn. Precis som katterna, de är också rogivande, säger Stefan.

Nio katter är många. Även för en djurvän som Stefan Dahl. Men det är svårt att skiljas från kattungar. Minst en har blivit kvar efter varje kull, och plötsligt var de nio.

– Det är lite många, säger Stefan nästan ursäktande samtidigt som han tar upp en av de norska skogskatterna i knät och stryker den längs med ryggen så de långa håren yr.

De fäller på våren. Stefan dammsuger två gånger om dagen.

De sociala katterna är inte så rogivande om man är på besök och försöker genomföra en intervju. De vill prata, äta kardemummabulle och tävla om att bli mest klappade. De gillar när Stefan håller upp dem i luften, visar deras tjusiga päls.

– Här kommer ju min lejonkung, ja jag ser att du blir mallig, du vet att du är fin, säger han med bebisröst.

Katten åmar sig nöjd i hans händer.

– När han blev best in show började jag gråta. Det är en sån anspänning att tävla med dem.

Stefan Dahl har alltid tyckt om djur. Mamman var allergiker så som liten fick han hålla till godo med sköldpaddor, fiskar och ödlor. Han var mycket i skogen, ville bli fågelskådare. Istället blev han dragshowartist. I tjugofem år har han haft ledande roller i uppsättningar med gruppen Champagne Safari vars hemmascen är the Tivoli i Helsingborg. Föreställningarna drar fulla hus. En av gruppens medlemmar värvades nyligen av After Dark.

Men i Stefan och Jerkers hem syns inga spår av showerna.

– På scen ska det vara glittrigt och färgglatt. Men privat är jag mer svart av mig.

Det är egentligen dumt att tro att en artist automatiskt tar med sig showen hem med fjäderboa och purpurfärgade sidentyger. Som om sjuksköterskor skulle ha sprutor på soffbordet, eller sjömän ha båtar i badkaret. Men lite förvånad kan man bli över kontrasten mellan hemmet och den glittrande scenshowen.

– Jag älskar att åka på inköpsresor till Bangkok, Paris, London och leta tyger, hitta nya färger. Men hemma vill jag ha lugn.

Inredningen går i vitt, beige, svart och silver. Stefan gillar att handla inredningsdetaljer, ett tag hade han mani på ljusstakar. Inte perfekt samlingsobjekt när man lever med långhåriga katter.

– Peppar, peppar de har aldrig bränt sig. Säger jag att de ska akta sig så backar de. Det är en klok ras.

Ljusstakemanin är tillfälligt botad. Stefan säger sig bli stressad av att ha för mycket saker omkring sig, så han har rensat.

– Hemmet är min borg. Jag tycker om att stänga in mig här med mina katter, bara vara ensam i lugn och ro.

Gräsmattan på innergården är utbytt mot trädäck och gården är inhägnad med elstängsel ovanpå staketet, så katterna inte rymmer.

– När honorna löper händer det att andra katter i kvarteret står och sjunger utanför staketet.

Djuren rör sig graciöst över trädäcket, svänger stolt med de plymlika svansarna för att sen sträcka ut sig i en livsnjutarpose i en av rottingfåtöljerna.

– Katterna tror att vi köpte huset till dem, att vi människor bara är inneboende.

Kommer ni att få ännu fler katter?

– Nä. Alla behöver sin dagliga stund med gos och kärlek. Om vi får fler måste vi sluta jobba för att hinna med.

Av Charlotte Ågren

Foto: Therese Romell