Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Leva & bo i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
1 AV 2
Det finns flera vackra buskar, träd och andra växter som är vackra hela vintern.
Foto: Adobe Stock
2 AV 2
Vintergröna växter är sådana som behåller sina blad – levande eller döda – över vintern.
Foto: Adobe Stock

Tips på fina vintergröna växter – bladväxter och barrväxter

Om vintern går våra trädgårdar in i en välbehövlig vila. Men något vackert att titta på runt husknuten vill man ha i alla fall. 

Då är de växter som står gröna året om suveräna.

Här tipsar vi om 18 olika blad- och barrväxter – allt från modern bambu till klassisk tall.

Karin Hylander

Vad är det för skillnad på städsegröna och vintergröna växter? 

Det är den första fråga som infinner sig när man ska välja växter till vinterträdgården. Vintergröna växter är sådana som behåller sina blad – levande eller döda – över vintern. Som exempel kan nämnas vintergrön liguster, som fäller bladen om våren i samband med att de nya springer ut, och perennen alunrot. Städsegröna kallas de växter som behåller löv eller barr i flera år. Dit hör många barrväxter, och även lagerhägg, rododendron, buxbom och murgröna.

I de delar av landet där vintern ofta är kletigt gråbrun livar vinter- och städsegröna växter upp en annars trött trädgård. De fyller en viktig funktion också där vintern är fluffigt vit, även om det gröna inte syns lika bra under ett tjockt snötäcke. Genom att skaka av snö från grenverket går det att framhäva kontrasterna ytterligare, och visst är det läckert att ha något att fästa ljusslingan i. Då är lagerhägg, vintergröna och cederväxten hiba och andra barrväxter bra val. På tal om snö: Tunga snösjok riskerar att knäcka grenarna. Skaka eller borsta bort snötäcket om det tynger ner dem!

Lite högre vintergröna växter tar udden av blåsten när vindarna kommer svepande höst och vinter. Men även låga häckar ramar in och ger struktur åt en trädgård. Det gäller året om. Sommartid bildar de städse- och vintergröna växterna en lugn fond åt alla blommande skönheter. För att trädgården inte ska bli för enahanda om vintern kan man kombinera det vintergröna med lövfällande buskar och träd, som gärna får ha spännande grenverk och dekorativa stammar. Lövfällande buskar, mjukt inbäddade i snö, är fina i sig. Tänk även på att låta stora gräsruggar och fröställningar stå kvar för att klippas ner först till våren.

Vintertäck känsliga växter med juteväv eller skuggväv

Trots att det är önskvärt att det vintergröna ska synas året om bör en del av växterna täckas med juteväv eller skuggväv under vårvintern, tills tjälen går ur jorden.

Tuja, idegran, buxbom, lagerhägg och murgröna – i synnerhet unga plantor – är extra känsliga för tjältorka. Tjältorka beror på att vårsolen väcker växten, som börjar avdunsta vatten från klyvöppningarna på blad och barr. Är marken samtidigt frusen kan rötterna inte suga upp fukt och kompensera för vätskeförlusten. När våren väl kommer på riktigt syns skadorna i form av bruna partier. I värsta fall dör hela växten.

Ett annat sätt att hjälpa växterna genom den kalla årstiden är att täcka jorden med hopkrattade löv eller täckbark. Lägger man på ett tjockt lager kommer tjälen inte att gå lika djupt. När tjälen har gått ur jorden krafsar man bort täckmaterialet. Se till att vattna ordentligt precis innan tjälen kommer. Vattnet fryser i marken och blir tillgängligt igen vid tjällossningen, just när växten behöver det som bäst. Växter med grunda rötter mår överhuvudtaget bra av tidig vårvattning.

I de delar av landet där tjälen är kortvarig bör man se upp med dåligt dränerad jord. Att låta rötterna stå i vatten vintern igenom är ett säkert sätt att ta död på i synnerhet barrväxter. Plantera dem hellre i en grusig och mager jord än i lerjord. Dessutom vill de ha det kalkfattigt. Bästa tidpunkt för plantering är antingen under tidig vår eller om hösten. Krukodlade plantor kan sättas året om. Planteras de under sommaren kräver de dock vattning under hela det första året. Annars räcker det att vattna när de är nyplanterade och under regnfattiga perioder.

14 tips på fina vintergröna växter

Bambu

Rökelsebambu tillhör släktet kinabambu Phyllostachys och har till en början gröna rör, som övergår till grågrönt. I början doftar de sandelträ, vilket har gett denna bambu dess namn. Ruggarna blir 3–5 meter höga. Oklar härdighet, men sägs klara temperaturer ner till minus 22 grader. Foto: Karin Wildheim

Bergbambu Fargesia, Kinabambu Phyllostachys
I en modern trädgård är bambu ett härligt, ärtgrönt utropstecken. Bergbambu, zon 3 (ev 4), är vanligast. Den passar bra som häck och har ett rotsystem som inte sprider sig. Kinabambu, zon 1–3 beroende på art och sort, finns i många varianter med vackra stammar. Den kan i vissa fall sprida sig kraftigt. Plantera bakom en rotspärr som går åtminstone 60 centimeter ner i jorden! Vissa sorter kan bli upp till 5, 6 meter höga.

Ceder

Libanonceder blir med tiden ett gigantiskt träd. Foto: Karin Wildheim

Cedrus
Ett cederträd ger ett upphöjt lugn åt den parkliknande trädgården. Hos unga exemplar sitter de nållika barren i spiral, hos äldre i kransar. Önskas ett stort, vintergrönt träd? Då är det en libanonceder Cedrus libani, zon 1 (ev 2), du ska satsa på. Men det tar några årtionden, eller århundraden, innan den når sina 40 meter. Det finns arter som passar bättre i en normalstor villaträdgård.
Blå atlasceder C. atlantica (Glauca-gruppen), zon 1, blir 7–9 meter. Får vackert blågröna och silveraktiga barr.

Hiba

Hiba har ett exotiskt utseende och spännande barr. Foto: Karin Wildheim

Thujopsis dolabrata
Cypressväxten hiba ger en japansk touch åt trädgården. Den växer antingen till en stor buske eller till ett medelstort, flerstammigt träd i pyramidform. Kottarna är små och oansenliga, men barren har ett exotiskt utseende. De är gröna och blanka på ovansidan och silverstrimmiga på undersidan. Hiba är tålig och kan sättas på norrsidan av ett hus. Höjd 9–12 meter. Zon 3 (ev 4).

Idegran

Idegran är ganska långsamväxande men elegant. Den finns med många olika växtsätt och former. Foto: Karin Wildheim

Taxus
Idegran är tålig och står emot allt från hård beskärning till luftföroreningar och vägsalt. Perfekt för formklippning och till häck. Barr och bär är giftiga för betande djur. Se upp med var du slänger klippet efter beskärningen och plantera inte i närheten av beteshagar, dit den kan sprida sig. Vanlig idegran Taxus baccata, zon 2 (ev 3), är en långsamväxande buske med mjuka, glansiga, mörkgröna barr. Höjd 5–7 meter.
Hybrididegran T. x media ’Hillii’, zon 5, kan bli upp till 3 meter. Den är en hanklon och får inte bär.
Krypidegran T. baccata ’Repandens’, zon 4, är en fin marktäckare. Sorten ger inga bär.

Järnek

Järnek har ett vackert bladverk, men vill man ha bär gäller det att välja rätt sort och se till att det är en honplanta man får med sig hem. Foto: Karin Wildheim

Ilex
De taggiga, högblanka och mörkgröna bladen och de knallröda bären gör järnek omtyckt. Det är fint att mötas av järnek vid entrén eller husknuten om vintern, och några kvistar får gärna följa med in som vinterdekoration. Eftersom den tål beskärning bra kan den även användas som häckväxt. Vanlig järnek Ilex aquifolium, zon 1 (ev 2), är enbart härdig i riktigt gynnsamma lägen. Höjd: 6-8 meter.
Blå järnek I. x meserveae, zon 4, är en hybrid och är desto tåligare.
Japansk järnek I. crenata, zon 3, är långsamväxande med ett kompakt växtsätt och små blad, som gör att den ofta får ersätta buxbom i låga häckar.

Gifitga!

Många vinter- och städsegröna växter innehåller giftiga eller irriterande ämnen, exempelvis järnek

Lagerhägg

Portugisisk lagerhägg utmärker sig genom rosaröda bladskaft och kvistar. Foto: Karin Wildheim

Prunus laurocerasus
Den som är sugen på en vintergrön häck men inte är förtjust i barrväxter kan plantera lagerhägg, som bjuder på ett glänsande bladverk. Härdigheten är sisådär, och lagerhägg blir finast om den får växa i skydd för stark vårvintersol och hårda vindar. I en rymlig trädgård kan man välja snabbväxande och högre sorter och på så sätt spara in på antalet plantor, men det finns också mindre utrymmeskrävande och mer långsamväxande sorter. Många sorter blir 3–4 meter och funkar bäst upp till zon 3. En av de mer härdiga är ’Novita’, zon 4, höjd 2–3 meter. Bland de lägre finns ’Otto Luyken’, zon 2. Blir cirka 1 meter hög men desto bredare. En släkting till vanlig lagerhägg är portugisisk lagerhägg Prunus lusitanica, zon 1, som får rosaröda bladskaft och kvistar. Den lämpar sig bara för landets södra delar – eller att odla i kruka.

Murgröna

Murgröna är en klätterväxt upp till runt tio års ålder då den slutar klättra och buskar till sig. Foto: Karin Wildheim

Hedera helix
Murgröna kan man ha till mycket i de södra landsdelarna. Den funkar både som marktäckare och som slingerväxt på höjden i träd och på plank, murar och fasader. Växtkraften kan dock göra en hel del skada, så det gäller att hålla koll på den. De mörkgröna bladen ändrar med tiden form, och växten skiftar växtsätt. Murgröna har nämligen två vitt skilda stadier, det juvenila och det adulta. Höjd upp till 10 meter. Generellt klarar murgröna zon 3. Sorterna ’Woerneri’ och ’Huldra’ är bland de härdigare och går i zon 4. Storbladig murgröna H. hibernica är mer känslig, zon 1 (ev 2).

Rododendron

Blodrododendron Rhododendron haematodes, zon 4, visar förstås inte blomfärgen förrän till våren, men pryder väl sin plats i vinterträdgården. Foto: Karin Wildheim

Rhododendron
Medan de flesta azaleor fäller bladen under vintern behåller rododendron sina. Det finns fler anledningar till att satsa på rododendron än den överdådiga vårblomningen: ett spännande grenverk och en uppsjö av arter med blad som har såväl spännande struktur som form. Rododendron finns i en mängd arter och sorter, från 30 centimeter upp till 4 meter eller mer. Zon 1–6 beroende på art och sort.

Sockblomma

Sockblomma går att odla i hela landet och passar bra som marktäckare och som undervegetation till träd och buskar. Foto: Karin Wildheim

Epimedium
Sockblomma går att odla i hela landet och passar bra som undervegetation till träd och buskar. Dess späda blad står sig ofta hela vintern. Sockblomma finns i många varianter, som blekgul sockblomma, röd sockblomma och vit sockblomma. Höjd: 15–30 centimeter. Härdighet A till C beroende på sort.

Skimmia

Trädgårdsskimmia har ett blankt, vaxartat bladverk som ger fin kontrast mot snön. Foto: Karin Wildheim

Skimmia japonica
Skimmia, även kallad vinterbär, är en liten, knappt meterhög, buske med mörkgröna, läderartade blad. Under vintern pryds den av vackra knoppar och ibland – om det är en honbuske eller självfertil sort – även av bär. Är enbart vinterhärdig allra längst i söder, men passar finfint i kruka. Zon 1 (ev 2).
Trädgårdsskimmia Skimmia x confusa, har ett blankt, vaxartat bladverk som står sig bra mot snön, men är inte vinterhärdig annat än i zon 1 eller möjligen 2.

Spetsbräken

Ormbunkar gör sig fint i vinterträdgården vare sig de håller sig gröna och friska eller står vissnade i rostfärger. Här en vintergrön spetsbräken. Foto: Karin Wildheim

Polystichum setiferum
En ofta vintergrön ormbunke, men då talar man om de södra delarna av landet. Längre norrut behöver den någon form av vinterskydd för att hålla sig grön. En vanlig sort är ’Herrenhausen’. Härdighet A.

Starr

När starr så smått började göra sitt intåg i nordiska trädgårdar i slutet av 1800-talet var det ofta i form av japansk starr. Foto: Karin Wildheim

Carex
Ett användbart prydnadsgräs som finns i en mängd storlekar i olika färger, inklusive guld-, silver- och bronsskimrande. Olika sorter passar för olika förhållanden vad gäller läge, jordmån och användning, så här finns något för alla. Vintergrön japansk starr Carex morrowii ’Ice Dance’ är lättodlad och kravlös och passar fint som marktäckare och underplantering. Höjd: 30–40 centimeter. Härdighet B.

Sävenbom

Sävenbom ’Arcadia’ är nästan ett måste för den som vill skapa en tidstypisk trädgård till sitt sjuttiotalshus. Foto: Karin Wildheim

Juniperus sabina
En bred och yvig, lite krypande barrbuske med uppåtsträvande skottspetsar. Den är hyfsat torktålig och gör sig bäst som marktäckare i slänter. Sävenbom är värdväxt för päronrost. Bären är giftiga. Höjd: 1–1,5 meter. Zon 5.

Vintergröna

Vintergröna är en mycket omtyckt marktäckare. Foto: Karin Wildheim

Vinca minor
Vintergröna, som ofta återfinns i gamla trädgårdar, är en av våra härdigaste och tåligaste trädgårdsväxter med mörka, städsegröna blad, som under vår och sommar kompletteras av vackra, vanligen himmelsblå blommor. Härdighet A.

Skapa en vintergrön trädgård – tre nivåer!

LÄTT: Enklast av alla är marktäckaren vintergröna, som går att odla i hela landet och i mer eller mindre omöjliga lägen, som branta slänter.

MEDEL: Vill du testa formklippning? Då är idegran ideal. Det är en på många sätt tålig buske, men den är känslig för tjältorka och kräver därför lite extra omsorg under vårvintern.

EN UTMANING: Att försöka zonknäcka är roligt, även om inga garantier finns för att lyckas. Testa att plantera en skimmia i skyddat läge, även om du har en högre zon än 1. Bra platser är nära en vägg eller mur eller med mycket sten runt.

Fina barrväxter som är toppen i norr

I högre zoner är det främst barrväxter som gäller. Helst lite större exemplar, som sticker upp ur snötäcket. Här kommer några favoriter:

Koreagran

Koreagran många varianter i olika storlekar Foto: Shutterstock

Abies koreana
Lätt att hitta i handeln och bjuder på många varianter i olika storlekar. De större blir vackra träd i en mindre trädgård. De mindre satsar kraften på myriader av kottar i stället för tillväxt. Växtsättet är kompakt och koniskt. Kottarna är blålila och vackra, barren silvervita. Abies koreana fk Ultuna E* blir 5–7 meter hög. Zon 5 (ev 6).

* E-plantor är provodlade i Sverige för att passa svenskt klimat, eplanta.com.

Träd-en

Träd-en trivs bäst på en solig växtplats i lätt jord. Foto: Shutterstock

Juniperus communis
Varieteten f. suecica sticker ut med sin strikta pelarform. De nickande skottspetsarna ger liv åt enen, vars barr är ljusgröna med en silvrig undersida. Träd-en trivs bäst på en solig växtplats i lätt jord. Tyvärr drabbas den lätt av fläkskador, så se upp med tung blötsnö. Zon 5 (ev 6).

Tuja 

Thujor är perfekta om man vill skapa en insynsskyddande häck. Foto: Shutterstock

Thuja occidentalis
Något för den som vill skapa en formstark och insynsskyddad trädgård i norr. Många tujor har ett tätt, pyramidalt växtsätt. Särskilt härdig är exempelvis gulbarriga ’Sunkist’, zon 6, höjd 2–3 meter. ’Smaragd’ och ’Holmstrup’ blir uppemot 5 meter. Båda zon 5. Tuja passar även i små trädgårdar då den inte blir så omfångsrik. ’Tiny Tim’, zon 5, blir bara 0,5 meter och växer naturligt som en boll.

Tall 

Det finns många fina tallar att plantera i trädgården. Här en balkanbergtall (Pinus mugo var. pumilio). Foto: Adobe Stock

Pinus
Tallsläktet är stort och det finns mycket att välja på. Till de tåligaste hör sibirisk cembratall Pinus sibirica, zon 7, som blir ett rejält träd på 15–20 meter med långa, mjuka, mörkgröna barr med blåvit undersida. Av vår vanliga, inhemska tall finns en intressant pelarform, P. sylvestris ’Fastigiata’, zon 6. Som fullvuxen är den 10–15 meter hög men bara 1,5–2 meter bred. Bergtall P. mugo ssp. mugo, zon 7, är bredväxande och fin i grupper eller i en slänt. Passar också som friväxande häck. Höjd 2–4 meter. Sorten ’Mops’, zon 5, blir bara 0,8 meter och har ett runt, kompakt växtsätt.

Se även: