Plantera julros i rabatt – skötsel utomhus och tips på sorter
Julros är ett märkligt namn på blommor som slår ut i mars och april. Det svenska namnet har Helleborus-släktet fått från arten Helleborus niger som kan komma att blomma redan till jul för att de drivits fram till detta ändamål.
Släktet Helleborus växer vilt från England till Turkiet. Den tibetanska julrosen har vi fått från Kina. Vanlig vit julros Helleborus niger räknas som härdigast, men många orientalishybrider klarar sig långt upp i norr. För mer känsliga arter brukar man annars dra gränsen vid zon 3. Ska man zonknäcka och testa en julros på friland, ska man dock inte frestas att plantera dem vid en solig vägg. Då kan de vakna för tidigt!
Plantering och läge för julrosor – bra marktäckare
Julrosor är lättodlade. I väldränerad bra trädgårdsjord och halvskuggigt läge, klarar sig många av arterna bra i stora delar av landet, gärna som marktäckare i skuggiga skogsträdgårdar, så kallade woodland. Soligt läge kan gå bra, bara växterna inte torkar ut helt i den värsta sommarsolen. Julrosor trivs sämst med att stå i vatten, speciellt över vintern. Styva lerjordar kan jordförbättras med barkmull eller kompost, och till sandiga jordar kan man tillföra vanlig planteringsjord.
LÄS MER: Perenner för skuggiga lägen – tips på fina skuggväxter
Tänk på att inte flytta runt dem för ofta, då kan de blomvägra likt pioner. De är torktåliga när de väl är etablerade, men är det mycket torrt kan man vattna för att inte riskera blomningen året efter. Gödsla gärna med brunnen kogödsel eller kompost en gång på våren. Julrosor går även utmärkt att odla i stora krukor.
Tips: Kompletterar julrosorna med andra vårblommor, då det annars kan bli rätt kalt om fötterna. Testa olika sorters sippor, scilla, nunneört eller ormöga. Funkia, daggkåpa och ormbunkar kan dölja nedvissnande julrosor.
Gamla blad bör man under tidig vår ta bort på alla arter som inte har städsegröna blad (behåller sina blad året om). Då minskar man risken för spridning av svartfläcksjuka, en svampsjukdom som förekommer hos julrosor. Plantorna ser mer städade ut och blommorna framträder tydligare, när de skräpiga fjolårsbladen gallras bort.
Tips: Julrosor självsår sig, så leta efter nykomlingar och ta vara på dem. Vill man föröka julrosor från frön sår man dem så färska som möjligt. Ytterligare en likhet de har med pionerna.
Sådd av julros från frö
Om du har gott tålamod och hellre sår julrosen själv är den bästa tiden att göra det inomhus i början av året, januari till mars. Stoppa ner fröer i en såkruka eller bredså i en sålåda. Täck sådden med fint grus eller perlit.
Ställ svalt och skuggigt, men inte där frosten kommer åt. Jorden ska hållas fuktig men inte blöt. Här kommer tålamodet in, för det kan dröja över ett år innan skotten från fröerna syns.
När plantorna fått minst två blad kan de placeras i egna krukor. Under sensommaren är det dags att flytta ut dem i rabatten. Gräv en grop som hela krukans innehåll får plats i. Håll jorden lucker och vattna hellre vid sidan av plantan än rakt på. Du behöver inte vattna ofta och efter lite hjälp på traven i början ska den kunna sköta sig själv.
Odlingsvärda sorter och arter av julrosor:
Julrossläktet Helleborus omfattar cirka 20 arter. Utöver de rena arterna finns en mängd hybrider. Korsningar sker hos växtförädlare, men även på naturlig väg. Skaffa dig flera sorter och arter, så kommer du snart att få fram egna korsningar. Plantera flera arter för en längre blomning, exempelvis H. niger som kommer under vintern, med olika hybridjulrosor som blommar under våren.
Härdighet för perenner anges i A–D:
• A helt härdig i hela landet.
• B kan odlas i hela landet i skyddat och väldränerat läge.
• C kan odlas i stora delar av landet i skyddat och väldränerat läge.
• D kan bara odlas i de delar av landet som är mest värmegynnade. Har stora krav på dränering och vinterskydd.
Flikjulros
Flikjulros Helleborus multifidus – bladen är upprepat delade och smala, nästan palmliknande och mycket dekorativa i sig. Ganska små blommor i grönt, ibland med antydan till violetta ådringar. Växer i Italien och större delen av forna Jugoslavien. Föredrar rik, väldränerad mulljord i sol till lätt skugga. D
Föränderlig julros
Föränderlig julros Helleborus x ericsmithii – kompakt växtsätt med vackert städsegrönt bladverk. Cirka 30-40 centimeter höga plantor. De får mängder med stora gräddvita blommor, som efterhand mörknar till rosa. Hyllebladen kan få en brunlila färg och sitta kvar till midsommar. Kan stå i soligt läge om det inte är för torrt. D
Daggjulros
Daggjulros Helleborus atrorubens – blommorna varierar i storlek och i färg, från grönt till mörkt violett. Ofta är insidan grönare med violetta nervtrådar. Kraftigt bladverk. Växten trivs i halvskugga. Svårt att få tag på den rena arten. C
Grön julros
Grön julros Helleborus viridis – kan ha de grönaste blommorna av alla julrosor, men varianter finns med ljusgröna och svagt violetta. Blommorna är små till medelstora och kommer i gång i april–maj. Den vissnar ner framåt hösten, särskilt om den står i ett torrare läge. Lättodlad, klarar djupare skugga än andra arter och även tyngre jord, men tillväxten blir då något långsammare. C
Julros
Julros Helleborus niger – den klassiska vita julrosen som blommar mycket tidigt, ibland redan i november. Lågväxande, enbart 10–15 centimeter hög. Blommor är helvita, ibland med stråk av rosa eller grönt på baksidan av blombladen. Den mest härdiga hos oss. C
Klockjulros
Klockjulros (alt. grenig julros och stinkjulros) Helleborus foetidus – kan hittas förvildad i Sverige. Arten har en genomgående stjälk med stora klasar av gröna små klockliknande blommor. Ibland har blommorna en röd rand längst ut. Bladverket är vackert mörkgrönt och flikigt. Det "stinkande" i namnet behöver du inte oroa dig över, det uppdagas bara när man råkar bryta av en stjälk. C
Liten doftjulros
Liten Doftjulros Helleborus odorus – grönblommande julros med en mild äppeldoft. Plantan blir cirka 40 centimeter hög, och de unga bladen kan vara aningen silvriga eller lätt kopparfärgade. Mest lättodlad av de grönblommande julrosorna. Trivs i vandrande skugga men även i fullt solljus i mullrik jord. C
Purpurjulros
Purpurjulros (alt. röd julros) Helleborus purpurascens – de öppet skålformade brunvioletta blommorna kommer tidigt, ofta i tid till jul, och vissnar sen ner, för att komma igen med tidiga knoppar. Blommorna kan variera i mörkt blålila med daggig baksida och ha grönskimrande insida. Den är högre än den vita julrosen och har flera blommor på varje stjälk. Kan trivas bra i full sol, men föredrar lätt skugga och mullrik jord. Relativt vanlig i plantskolor. C
Rikblommande julros
Rikblommande julros Helleborus x nigercors – en starkväxande hybrid mellan vit julros och stamjulros. Bladverket är vackert kraftigt och städsegrönt. Sorter finns med silvrig nervatur på bladen. Den får, som namnet skvallrar om, många stora vita blommor i små knippen. Trivs i såväl sol som lätt skugga och passar utmärkt att odla i krukor. Flera av sorterna, såsom ’Green Corsica’ och ’White Beauty’ får med tiden limefärgade blommor som är vackra långt in i juni. Den är härdigare längre norrut än H x ericsmithii. D–C
Stamjulros
Stamjulros (alt. korsikansk julros) Helleborus argutifolius – upp till en meter höga plantor, med vackert bladverk. De läderartade tredelade bladen är städsegröna. Blommar i mars–april med klasar av 20–30 gräddvita till gröna klockliknande blommor. Utvecklas bäst i väldränerad och mullrik jord, i halvskugga till full sol, men klarar de flesta jordtyper. D–C
Stor doftjulros
Stor doftjulros Helleborus cyclophyllus – gröna eller gulgröna blommor, 4–5 centimeter stora, skålformiga och ganska öppna. Kraftiga blad med få flikar utbredda i en rund cirkel. Plantan blir 30–40 centimeter hög. Växer i sin ursprungsmiljö i öppnare mark och föredrar därför mer sol även som odlad. C
Tibetansk julros
Tibetansk julros Helleborus thibetanus – från Kina (den enda utomeuropeiska arten). Får medelstora blommor som påminner om outslagna vitsippor och varierar från vitt till rosa, ofta med tydliga ådringar i mörkrosa. Föredrar en lite fuktigare men ändå väldränerad växtplats. D
Turkisk julros
Turkisk julros (alt. storblommig julros) Helleborus orientalis – den rena arten har stora lätt nickande blommor och ett kraftigt mörkgrönt städsegrönt bladverk. Den har underarterna ssp. abchasicus med rödvioletta blommor, stundtals med ljusa prickar, och ssp. guttatus med ljusa blommor som har mörkröda prickar. Trivs i både sol och skugga. Den rena arten är svår att hitta i handeln, men har bidragit till många av hybriderna i gruppen nedan, som även ibland kallas för "orientalishybrider". C
Hybridjulros
Hybridjulros Helleborus x hybridus – de julrosor som vi i dagligt tal kallar för orientalishybrider är korsningar och hybrider mellan olika stamlösa julrosor. Det finns sorter i alla de färger från vitt, grönvita, rosa, röda, gula, svarta, med prickiga blommor, likväl som kanter i annan färg (picotee). Sorter kan även ha fyllda blommor. Hybridjulrosorna blir 30-40 centimeter höga och har mer eller mindre städsegröna, upprättstående blad. Hybrider korsar sig och självsår sig ymnigt nära moderplantan. De är oftast mycket lättodlade och kan trivas både i soliga och skuggiga lägen. Funkar på de flesta jordar, men föredrar mullrika och genomsläppliga jordar. Etablerade plantor är också relativt torktåliga, men efter en riktigt torr sommar kan blomningen bli sparsam året därpå. Härdig långt upp i landet i skyddade lägen. C
LÄS MER: Så lyckas du med julros i kruka – utomhus och inomhus
LÄS MER: Så lyfter du rabatten med vackra bladväxter
LÄS MER: Perenner för alla lägen – torrt eller fuktigt, sol eller skugga
