Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 17 maj 2013 13:39

Tony Irving hemma hos familjen: "Det är som två olika världar"

TOTTINGTON När Tony Irving kom ut som homosexuell flydde han hembyn i panik.

I dag, nästan 30 år senare, har lilla Tottington utanför Manchester blivit hans stora trygghet i livet. En plats där han äntligen kan vara sig själv.

– Mina föräldrar har gjort en otrolig resa och de gjorde den för mig, säger "Let's dance"-domaren när vi hälsar på i föräldrahemmet.

I Sverige är han känd som Tony Irving, men "Let's dance"-domarens riktiga tilltalsnamn är Spencer, vilket familj och nära vänner använder.

När han deltog i en tävling var han tvungen att ange sitt dopnamn, som är Antony - problemet var bara att det redan fanns en Antony Irving anmäld.

- Så jag tog Tony som ett artistnamn. Min danspartner tyckte dessutom att Spencer lät alldeles för gay, haha. Sedan har det hängt med.

Let's dance i sju år

I Sverige vet alla vem Tony Irving är.

Ung som gammal – alla känner igen den snabbkäftade citatmaskinen som i sju år hyllat och hånat dansanta kändisar i "Let's dance".

På Arlanda blir Tony stoppad flera gånger av ivriga fans, till och med säkerhetspersonalen vill ta bilder.

Men så fort han landar i England är det ingen som vänder på blicken. Där heter han Spencer och är som vem som helst.

- Det är fantastiskt att ha ett hem att komma till. Det är som två helt olika världar. Alla i min situation har inte haft den turen, säger han.

Föräldrahemmet en trygghet

Vi har stämt träff med Tony i hans gamla hemby utanför Manchester.

Barndomshemmet i Hawkshaw är sålt, men föräldrarna har bara flyttat till grannbyn Tottington. Några stenkast därifrån finns hans bror Dave, 40, och systern Tracey, 43.

Nordvästra England är fullt av kontraster. Vi passerar Boltons nedlagda bomullsfabriker och slitna bostadshus i tegel för att i nästa stund möta undersköna landskap som tagna ur tv-serien "Hem till gården".

Föräldrarnas hus har blivit en trygghet i Tonys liv. I tv spelar han en roll, här kan han vara sig själv. Mamma Yvonne, 63, och pappa David, 66, använder hans födelsenamn och för dem kommer han alltid att vara Spencer.

- Vi trodde inte på honom när han sa att han var känd i Sverige. Inte nödvändigtvis att han ljög, men att han kanske överdrev lite, säger pappan på bred Manchesterdialekt.

Hur var Tony som barn?

- Han gillade att vara i centrum, han ville alltid ha sista ordet, säger lillasyster Tracey.

- Jag var livrädd för att det skulle komma ut, det här kommer jag få äta upp hemma i Sverige! replikerar Tony.

Familjen Irving skrattar mycket tillsammans. De viker inte för tjyvnyp, men håller god ton. För en utomstående ser det ut som en idyll.

Men det har inte alltid varit så.

Tonys barndom är komplicerad. Å ena sidan full av ljuvliga minnen. Familjen hade ekonomisk säkerhet, han gick i en bra skola och bodde i ett fint område. Å andra sidan bar han på en hemlighet som höll på att äta upp honom från insidan.

Arbetade som 10-åring

Antony Spencer Irving föddes 1966 som äldst i en barnaskara av tre.

Han lärde sig tidigt att arbeta hårt och redan som tioåring slussades han in i familjens skrothandel för att tjäna ihop till veckopengen.

- Det låter ju helt sjukt så här i efterhand. När jag var 14 kunde jag plocka isär ett bilbatteri bättre än någon annan i min ålder. Det passade inte så bra ihop med att stå i en rosa tutu varje fredag, säger Tony och skrattar.

Den övriga tiden kretsade kring kyrkan som hade en hand i allt, inklusive skolgången. Tony sjöng i kör, deltog i scouterna och var upptagen med kyrkliga aktiviteter större delen av veckan.

"En synd att vara homosexuell"

När vi besöker Ainsworth Church blir han märkbart tagen. Tony har inte varit här på 30 år och känslorna är blandade.

- Det här känns så konstigt, säger han och tittar på byggnaden som stått på samma plats i hundratals år. Många av mina värderingar kommer härifrån. Alla stod varandra nära och tog hand om varandra.

- När jag kom ut så blev det en konflikt. För mig var det en stor synd att vara homosexuell. Dessutom var det delvis olagligt och sågs på som en mentalsjukdom. Det gick emot allting jag trodde på, säger Tony.

Just den perioden, efter att han kom ut, hör till den mest smärtsamma i "Let's dance"-domarens liv.

Hatade sport

Pappa David är gammal fotbollsspelare och under hela Tonys uppväxt försökte han intressera sonen för sport. Fotboll, tennis, rugby och karate, men inget fastnade.

- Jag försökte verkligen, det gjorde jag. Men jag hatade allt, säger Tony.

I stället var det dansen som fångade hans intresse.

Mormor Alice hade varit tävlingsdansare på 30-talet och när Tony var ung åkte de ofta till Blackpool och dansade tillsammans.

Tack vare henne vågade han satsa på sin dröm.

- Hemma var det väldigt mycket regler och struktur. Hos mormor kunde vi göra vad vi ville. Vi sminkade och klädde ut oss. Det var frihet, kreativitet och hon lärde oss att våga vara oss själva, säger Tony.

Gifte sig vid 17

Dansen blev startskottet för det dubbelliv som pågick under flera år. Tony flyttade hemifrån som 16-åring och började uppträda på nattklubbar tillsammans med en äldre kille som hette Keith. Känslorna som Tony kuvat hela sin uppväxt blommade upp till ytan och Keith blev hans första pojkvän. Men det skulle dröja ytterligare fyra år innan han slutligen vågade berätta sanningen för sin familj.

17 år gammal gifte sig Tony nämligen med danspartnern Alison.

Äktenskapet höll ett år, sedan stod han inte ut längre. Inom loppet av 24 timmar meddelade han sin familj att han skulle skilja sig, att han var homosexuell och att han ville emigrera till USA. Alla uppdämda känslor kom ut på en och samma gång.

- Jag ville fly verkligheten här hemma. Jag ville flytta problemet. Jag tänkte att om de inte såg mig så behövde de inte leva med problemet, säger Tony.

Mamma Yvonne hade länge anat att något var annorlunda och redan kvällen innan han gifte sig ett år tidigare hade hon ställt sonen mot väggen.

För pappa David kom det däremot som en chock.

- Om jag ska vara ärlig, ja, jag hade väldigt svårt att förstå det då. Jag hade aldrig träffat en homosexuell person i hela mitt liv, säger han och fortsätter:

- När han först berättade så tänkte jag: "vad ska jag säga till mina vänner?". Skvaller sprider sig fort i en sån här liten by.

Flydde till USA

Tony flydde till USA och relationen med pappan havererade fullständigt. I mitten befann sig mamma Yvonne och det var hon som fick ta emot alla samtal från andra sidan Atlanten när Tony mådde dåligt. Ibland mitt i natten.

- Jag måste erkänna att jag fick lite panik. Efter ett telefonsamtal så var det omöjligt att sova, säger hon.

Tony fyller i:

- Under tre års tid kunde jag och pappa inte ens prata. Ibland ringde jag hem och när pappa svarade la jag bara på, vi kunde inte kommunicera.

Ringde mormor om kärleksproblem

Återigen var det mormor Alice som var den stora tryggheten. Hon accepterade allt utan att fråga och när han besökte hemlandet var det hos henne han bodde.

- Hon var väldigt excentrisk. Jag ringde henne om pojkvänsproblem och hon hade alltid råd. Nu när jag tänker tillbaka på vilka saker jag berättat för henne...

För två år sedan lämnade Alice jordelivet, 99 år gammal. För Tony blev det startskottet på en livskris som fick honom att lägga om hela sitt liv.

- Jag idoliserade henne. Hon var en människa utan gränser. Och plötsligt hade man inte den personen med sig längre.

När vi stannar till utanför hennes gamla hus lägger Tony märke till att de nya ägarna gjort om.

- Men vad har de gjort?! Det var ju där man gick in tidigare...

Det är inte svårt att förstå varför Tony trivdes här som barn. Huset blickar ut över vackra Hollingworth Lake, om vintrarna lägger sig snön och det finns gott om pulkabackar.

Syskon och kusiner brukade leka i en liten bäck i närheten som de kallade "vattenfallet". Ur ett vuxet perspektiv är det så långt ifrån ett vattenfall man kan komma.

- Det här var en jättestor upplevelse för oss. Nu ser jag att det inte är så stort som vi trodde då, haha.

Hur känns det att vara tillbaka?

- Det är underbart, riktigt underbart.

Efter några år lyckades Tony sluta fred med sin far. Han hade gift sig och skilt sig med ännu en kvinna och Tony insåg att problemet inte bara låg hos föräldrarna.

Blev du arg för att de inte accepterade dig direkt?

- Jag var besviken på min farsa. Jag hade gjort allt för honom, nu var det hans tur att göra detta för mig.

- Men jag kunde ju inte acceptera mig själv, hur skulle någon annan kunna göra det då? När jag väl tog det steget blev allt lättare.

David Irving fyller i:

- Man förändras med åldern. Det här var ju 30 år sedan och det ser annorlunda ut i dag. Så sent som på 70-talet var det ju speciella polisenheter som gick runt och letade efter homosexuella att sätta dit.

På den tiden var David livrädd för vad kompisarna och omgivningen skulle säga.

- Nu säger jag det helt öppet, det är absolut inga problem.

Familjen trakasserades

I dag är familjen oerhört nära varandra. Tony åker hem 4-5 gånger per år och varje sommar hälsar föräldrarna på i Sverige. Pappa David ringer flera gånger i veckan.

- Jag har en jättestor respekt för mina föräldrar. De har gjort en otrolig resa och de gjorde den för mig.

- Jag känner många homosexuella som inte kunnat ha ett förhållande med sin familj. Förutom den där treårsperioden har jag alltid haft ett hem att komma tillbaka till.

När Tony kom ut på 80-talet trakasserades hans familj. Främlingar kunde gå fram till lillasyster Tracey på krogen och håna henne. Men tiderna förändras, England har förändrats. I dag har hbt-rörelsen stora friheter i landet. Man får fortfarande inte gifta sig, men ett lagförslag är på gång.

Innan vi lämnar Manchester stöter vi av en händelse ihop med Tonys faster Auntie Verley. Hon kramar om honom och berättar att hon ätit middag på en restaurang i The Village, Manchesters gaymetropol.

- Såg du några transvestiter? skojar Tony.

- Jag vet inte, jag såg ingen skillnad i så fall, svarar hon.