Svensken som har fotograferat världens kändisar
Friskt vågat hälften vunnet. I början av 60-talet åkte Leif-Erik Nygårds till New York på vinst och förlust och fick jobb hos världens mest kända fotograf- Irving Penn. Han tog också den sista bilden på Marilyn Monroe innan hon dog.
Leif-Erik Nygårds föddes i Stockholm men växte upp hos mormor i Töcksfors i Värmland. Han tittade ofta på morbroderns fina Rolleicord-kamera och försökte komponera bilder men vågade aldrig använda den. När Leif-Erik flyttade tillbaka med mamma till Stockholm var han 14 år och den enda i fotoklubben på Kungsholmen som hade en enkel lådkamera, billigaste modellen Agfa Click.
– Det var den sämsta kamera man kunde ha.
Åkte till New York på vinst och förlust
Efter realskolan på Södermalm gick Leif-Erik kvällsgymnasiet och gjorde lumpen. Han funderade på framtiden; skulle han bli ingenjör, läsa juridik eller komplettera för att bli läkare? Samtidigt gillade han fotografi och när han tog ett arbete på legendariska bildbyrån Tio fotografer bestämde han sig för att ge fotografin ett halvår. Han fick syn på två bilder i några magasin som han gillade och kollade upp fotograferna. Irving Penn och Bert Stern. Okända namn för ynglingen från Töcksfors men de väckte i alla fall tanken på att åka till New York där dessa båda fotografer var verksamma.
– Jag tänkte att jag kanske skulle testa och åka dit. Skulle jag inte få ett jobb tänkte jag att det bara är att ta nästa båt hem igen.
New York gick han till boxaren Jack Dempseys bar vid Times Square och beställde en ginger ale med adresserna till sina idoler i fickan.
– Irving Penn hade studio på West side och Stern på Midtown east side. Jag började med Penn för det var honom jag gillade bäst.
Så gick det till när Leif-Erik Nygårds klampade rakt in i en omslagsplåtning för amerikanska Vogue. Irving Penn, känd för sitt återhållsamma och vänliga sätt, avbröt sitt arbete och satte sig på soffan i tio minuter för att prata med den 21-årige ynglingen innan han artigt bad honom att komma tillbaka när han hade lärt sig lite bättre engelska.
– Det sprang runt en massa skitsnygga tjejer i studion.
Leif-Erik lät sig inte nedslås utan traskade mot Bert Sterns studio och väl framme möttes han av en stressad Stern. Det var fredag eftermiddag och han var på väg att starta helgen i The Hamptons. Nygårds stapplade fram sitt ärende samtidigt som han såg rocken försvinna i hallen:
– I have to run. Monday morning nine o´clock!
Han hade ett jobb.
– Är man lite halvdum så går ju det mesta. Men det är klart att jag hade tur som en tokig också.
Omslagsjobb för amerikanska Vogue
Han kastades rakt in i arbetet med några av dåtidens mest glamorösa, underhållande och intressanta människor. Första dagen hos Stern var ett omslagsjobb för Vogue, med italienska modellen Tilly Titzano som också hade sin första plåtning - båda pratade lika dålig engelska.
Sista bilderna på Marilyn Monroe
Efter bara några månader hos Stern, i juni 1962, befann sig Leif-Erik Nygårds i ett rum på hotel Bel-Air med dåtidens absolut mest kända kvinna - Marilyn Monroe. Det skulle bli en tre dagar lång plåtning för Vogue, senare känd som ”The last sitting”.
– Jag var så klart längst ner på totempålen i teamet, jag var så långt ner så jag var under marken. Men Marilyn tog sig tid att prata med mig, hon vill träna på svensk dialekt för en film där hon spelade en svensk tjänstekvinna. Hon berättade om filmen ”Misfits” som hon var så stolt över, om Clark Gable och Montgomery Clift, om att hon ville åka på semester till Skandinavien.
När Leif-Erik blev sjuk tog hon hand om honom och skickade efter sin doktor. ”She is mothering you”, fnös Stern. De fotograferade på natten, luftkonditioneringen krånglade och de fick vänta in svalkan. Alkoholen flödade.
– Marilyn drack inte så mycket men hennes sminkör drack desto mer.
Marilyns humör kunde svänga snabbt, framför allt blev stämningen sämre efter ett tag. Plåtningen var lättklädd, på vissa bilder är det bara ett transparent tyg som döljer delar av Marilyns kropp. Men Stern ville att hon skulle vara helt naken. Sista kvällen förstod han att det inte skulle bli av, han packade ner alla Dom Pérignon som fanns kvar och drog med nattflyget, ”The redeye-sleeper”, till New York.
– Jag fick stanna kvar och packa ihop allt. Jag tänkte att inga av mina kompisar skulle tro mig när jag berättade vad jag hade varit med om så jag tog mod till mig och frågade om jag kunde få ta en sista bild innan jag packade ihop kameran.”Of course”.
Marilyn satt insvept i ett lakan och Leif-Erik tänkte att det skulle bli en bra bild. När han tittade upp hade hon tagit av sig kläderna. Han tog snabbt upp sin Leica och hann tänka ”den här bilden kommer jag inte kunna visa för morsan”. Efter blixten lyfte hon huvudet och log men Leif-Erik har redan tagit bort sin synk på kameran.
– Det var ett riktigt leende, ett human smile, inget hollywood-smile. Jag önskar att jag hade tagit en bild till men den bilden har jag för alltid kvar i huvudet.
Han packade ihop, åkte hem och berättade inte för någon. Kanske för sin fru Gisela. Framkallade bilden och stoppade den i en byrålåda.
– Det kändes som något privat, något som jag inte vill dela.
Fem veckor efter fotograferingen i Bel-Air fick han höra på radion att Marilyn Monroe hittats död i sitt hem i Brentwood.
Samma höst lämnade Leif-Erik Nygårds Bert Stern och började som assistent åt Irving Penn.
ANNONS: Köp Leif-Erik Nygårds fotografier i konstshoppen NOA Gallery (EXTERN LÄNK)
Enligt Gary Cole, legendarisk bildredaktör på Playboy, är bilden den sista på Marilyn Monroe tagen av en professionell fotograf. Han och Leif-Erik var och fiskade på Lake Michigan när han fick höra talas om den opublicerade bilden. Efter 22 år var det dags för Marilyn att lämna byrålådan, bilden blev fold-out, utvik, på Playboy när tidningen firade 30 år 1984. Playboy hade haft Monroe som omslag på sitt första nummer.
Åren hos Irving Penn
Både Irving Penn och Bert Stern kom från judiska invandrarfamiljer och båda blev viktiga för att höja statusen på kommersiellt fotografi som mode, reklam och kändisporträtt. Men de kunde inte ha varit mer olika i temperamentet. Med Stern var det rockmusik i studion, ständigt nya kvinnor och festande. Penn var en lugn och privat natur som levde i ett harmoniskt äktenskap med svenska modellen Lisa Fonssagrives Penn, född i Uddevalla.
– Stern var mycket mer ojämn som fotograf, Penn hade en mycket högre lägstanivå. Han var mer av en förebild både som fotograf och människa.
Åren hos Penn var lärorika. De umgicks och reste över hela världen, bland annat gjorde de ett stort jobb om Sverige för Look. Leif-Erik retuscherade, kopierade, ljussatte och ställde in kamerorna.. Han fick vara med på kundbesök, var med och diskuterade jobb på Vogue. Penn plåtade alltid modeveckorna i Paris i januari och juli och efter juliveckan tillbringade Penns alltid en vecka i sin stuga i Uddevalla. Irving Penn ses som en av 1900-talets viktigaste fotografer. Vad var den viktigaste lärdomen? Svaret är enkelt: det handlade om ljuset.
– Jag lärde mig att det finns så många olika kvaliteter på ljus.
Efter nästan tre år som assistent var Leif-Erik mogen att stå på egna ben. Han ville utvecklas som fotograf och börja tjäna mer pengar.
Fick fotografera The Supremes
Han hyrde en studio i Carnegie Hall. På den tiden bodde både konstnärer och artister i billiga små studios, många med delat badrum. Judy Garland, Norman Mailer och Marlon Brando var några kända hyresgäster. Carnegie Hall var en magnet för New Yorks kreativa topptalanger och det var där som Leif-Erik Nygårds blev vän med en annan av landets främsta fotografer, Gordon Parks. Gordon Parks bilder av det segregerade USA är klassisk fotohistoria men han jobbade också med mode och gick senare vidare till att bland annat regissera den första så kallade blaxploitationfilmen, ”Shaft”.
– Han var en riktigt bra människa.
Det var Gordon Parks som hjälpte honom att få sitt första jobb på magasinet Life 1964. Bildchefen skickade i väg honom att plåta några tjejer från Detroit som skulle uppträda och som visst skulle vara bra.
– Det var Diana Ross och The Supremes.
Efter att ha tillbringat hela 60-talet i New York flyttade Leif-Erik och familjen till Chicago 1969. Familjen hade två söner, yngsta dottern föddes i Chicago. Han hade gift sig med sin ungdomskärlek Gisela i New York, hon var från Östtyskland men de hade träffats i Norge.
”Mad men” i Chicago
I Chicago frilansade Leif-Erik för magasin, banker och gjorde jobb för reklambyrån Leo Burnett. Det var en av de ledande byråerna i landet med konton som United airlines, Philip Morris och Kellogs. Alla flygresor och hotell gjordes i första klass - då förväntade sig mr Burnett också första klassens jobb. Men Gisela längtade hem till Europa. Tillbaka i Sverige gjorde Leif-Erik flera stora reklamkampanjer, bland annat för Socialstyrelsen. Men det egna drivet och förmågan att söka upp spännande människor, att vara med där det händer fanns hela tiden med.
Det ledde till att Leif-Erik reste i Östeuropa och fick kontakter och har fotograferat många av de dissidenter som blev politiska kändisar när muren föll. Han var i Berlin när muren föll 1989.
– På lördagen fanns det inte en enda flaska champagne att få tag på i hela Berlin.
Det finns hur många namn som helst att droppa som Leif-Erik träffat, fotograferat eller försökt fotografera. Kända skådespelare, Muhammed Ali som ville omvända honom, Greta Garbo som handlade i samma delikatessbutik i New York och bjöd hem honom, Marlene Dietrich, Marilyn Monroe, Duke Ellington. Var det kameran som avväpnade eller fanns det något i den tystlåtne, optimistiske killen från Sverige som gjorde att folk öppnade sig? När han pratar om sitt långa yrkesliv är det ändå arvet från Penn som lyser igenom. Det är porträtten, människorna bakom och minnet från alla möten som är det bestående. Hollywoodstjärnor, original från New York och Töcksfors i Värmland.
– Det är människorna man minns.
ANNONS: Köp Leif-Erik Nygårds fotografier i konstshoppen NOA Gallery (EXTERN LÄNK)
