Stringhyllan sägs vara den svenska möbel som har sålts mest i Europa. Allt tog sin fart i början av 40-talet när Nisse Strinning designade diskstället "Elfa" i plastbelagd ståltråd. Diskstället blev en framgång och utvecklades så småningom till trådbackar, sopkorgar och, till slut, klassikern som Strinning är mest känd för: stringhyllan.
Exporterades världen över
Idén om hyllan fanns redan när Bonniers folkbibliotek och Svenska slöjdföreningen utlyste en tävling 1949. De eftersökte en bokhylla som kunde sluka de lågprisböcker som Bonniers sålde. Paret Strinning vann tävlingen med sin lätta hylla i plastöverdragen ståltråd och hyllplan i trä. Hyllan var flexibel med flyttbara hyllplan.
Stringhyllan blev en omedelbar succé som så småningom exporterades till hela världen. Under 50- och 60-talet utvecklades hyllan till ett stort hyllsystem. Nu kunde man bygga ut med både vägghängda och golvstående gavlar i olika storlekar och med bland annat vitrinskåp, sekretär och tidningshylla.
Eftertraktat med stringplex
Försök gjordes 1953 med gavlar i perforerad plåt vilket ledde fram till gavlar i plexiglas, Stringplex. Stringplex blev dyr att tillverka och tillverkningen lades snabbt ner, men i dag är modellen en av de mest eftertraktade Stringprodukterna.
Det går att hitta begagnade stringhyllor för några hundralappar. Men det finns också gott om kopior. En äkta stringhylla känns igen på att hyllorna hängs upp med mässingsgångjärn.
